Norrlandsderbyt

Norrlandsderbyna är faktiskt en riktigt rolig företeelse. Det pirrar lite extra då.

GIF Sundsvall har ett mycket bra lag i år. Deras träningsmatcher har varit något ojämna, men det skulle förvåna mycket om Giffarna inte är med och tampas om seriesegern i Superettan i år. De har bland andra två anfallare som inte går av för hackor. De är Pontus Engblom och Linus Hallenius. Båda är mycket målfarliga. Där får ÖFK:s försvar något att bita i.

I övrigt har de ett välbalanserat bra lag med många spelare som kan sticka ut. Jag ser verkligen fram emot att kolla på när ÖFK:s unga spelare biter ifrån sig mot de mera rutinerade spelarna hos motståndarna. Längst bak har de före detta ÖFK:målvakten Andreas Andersson. Vi får se om han står i målet på söndag. Säkert är det inte. Gffarna har nyligen lånat en ny målvakt.

Det är bra att ÖFK:s andremålvakten i ÖFK, Sixten Mohlin, får speltid om Keita under säsongen av någon anledning skulle komma ut spel.

Lasse Granbacka skriver referat och Agne Svärd krönika.

Sportchefen

Vi börjar med ett frågetecken som rätats ut. Nu behöver vi inte längre undra, eftersom det är klart med Adil Kizil. Det känns tryggt med tanke på den unika säsong med registreringsförbud och flera spelarkontrakt som löper ut i höst. Kizil har även förmågan att ge positiv stämning i laget och föreningen. Det kan han bygga vidare på. Det är något som även Amir är mästare på. Det finns ingen anledning att tro att Kizil inte är samma ödmjuka och trevliga kille som tidigare när jag träffat honom i Östersund. Första gången var redan 2014.

Vi ser fram emot Kizils insteg i laget. Han har en svår uppgift framför sig när han ska förhandla om nya kontrakt med de spelare vars kontrakt löper ut. Enligt vd Schahine har ÖFK redan påbörjat den processen. Det är mycket klokt. Nu avlastas Schashine från att ha bryderier om fotbollen och andra i ÖFK runt fotbollen får en fotbollskunnig person att luta sig emot. Det är ett stort steg framåt.

Landslagsspel

Vi kan glädja oss åt att ÖFK levererar så många landslagsspelare. Så har det varit senaste tiden. I dag är det Marco Weymans, Aly Keita, Ronald Mukiibi och Noah Sonko Sundberg. Kalpi Ouattara hade även han varit aktuell, men är tyvärr skadad. Ahmed Awad var även han uttagen till landskampuppdrag och då för Palestinas landslag, men han fick stanna hemma. Det krånglade till sig med hans avresa från Stockholm.

Uttagningarna tyder på att det finns kvalité i ÖFK. Det är bra landslag de ska representera. Vi kan sammanfatta att Keita, Mukiibi och Noa Sonko har kvalificerat sig för mästerskapen. För Weymans är det inte riktigt klart ännu.

Coronaproblemet

Utan att veta så mycket så finns det en risk att utlandsspelet kan utgöra en viss smittorisk. Det vi kan hoppas på att man har utarbetat en strategi för att göra den risken obefintlig eller minimal. Det är viktigt att alla spelare i ÖFK är i gång under hela säsongen. ÖFK kom rakryggade ifrån det omdebatterade träningsläget i Spanien. Det gick ju bra, i motsats vissa lag som stannade hemma och tränade.

Träningsproblem för Amir

I går på den öppna träningen inför norrlandsderbyt var det nästan ett helt lag som inte tränade. Borta var givetvis alla på landslagsuppdrag. Det var dessutom några borta på grund av skador och andra vilade efter en hård träning dagen innan. Det gör det svårt för Amir att utveckla den spelidé som han har i vardande. Allsvenskan startar snart och det är nu kan skulle ha möjlighet att göra en finslipning, men Amir tar det lugnt. Det verkar som han har läget under kontroll. Han anpssar sig efter rådande situation.

Det som är positivt istället är, att så många spelare får speltid som inte får det annars. Det kan vara viktigt att de får vänja siig vid hetluften med tanke på de begränsade spelarmaterial som ÖFK har. Det blir nog tillfälle för den att spela när alla skador och avstängingar kommer under en hel säsong. Då har de åtminstone lite vana med spel på hög nivå.

Vi hoppas att Kroon och Sellars blir så starka att de kan leverera i en hel match. När de är i form är de startspelarare alla dar i veckan. Perry såg pigg ut igår. Han har varit borta en tid. Isak är snart på gång. Båda behövs.

Tre eller fyra backar

Det har varit många så kallade baklängesmål för ÖFK i vissa matcher i år. Mot Djurgården blev det sammanlagt sex på två matcher, varav några alldeles för enkla.

Det finns en diskussion som pågår. Vissa vill i ÖFK se tre backar och vissa vill ha fyra. Jag känner igen diskussionen från den tid då ÖFK var i Superettan under Potter. Även Potter hade problem med sin trebackslinje till att börja med, men så småningom rättade han till det. Han fick fram wingbackar som orkade med löpandet upp och ner, men det tog tid. Det skrevs om att ÖFK var naiva, när man ställde upp med bara tre backar. Trebacksspel var inte så vanligt på den tiden.

Det är möjligt att även Amir klarar av att utveckla sådana spelare. Det är mycket få spelade som klarar av att spela Wingback. Jag har svårt att se att ÖFK i dag har några typiska wingbackar. Kalpi var en, men han är ju skadad. Jag tillåter mig att säga, att jag gillar hellre offensiva backar som löper upp med mittfältare framför. Jag tror det blir bättre kantspel då.

Undrar vad nye sportchefen tycker? Han blir ju Amirs chef nu.

Att orka i andra halvlek

Att orka är viktigt för laget, speciellt med det spelsätt som Amir vill ha med mycket löpande. Jag har hört att en del säger att ÖFK inte har någon ork kvar i andra halvlek. Frågan är om det stämmer när man betänker att ÖFK enligt uppgift enligt de mätningar som de genomför nästan aldrig haft så bra ork som man har nu.