Matchens ÖFK-prestation för mig är tveklöst att jag nästan inte såg några hängande huvuden under matchen. Kanske ändå ett hopp om att "Vi ger oss aldrig" kan stadfästas framåt. En vedervärdig start, med ett hjärnsläpp hos Aly Keita, följt av osynkat försvarsspel vid 2- 0, och sedan en enligt mig helt feldömd straff.
Det har varit katastrofala starter i alltför många matcher på slutet, och egentligen är det i huvudsak det som skulle behövas funderas på ordentligt, om det hade varit fler matcher detta år. Nu är det inga fler matcher, och därför behöver ledargänget mest fundera på hur man åter ska kunna väcka tron på sig själva hos spelarna. Därutöver lusten att satsa helhjärtat på ÖFK även kommande säsong. Jag skulle snabbt vilja höra att cupen resultatmässigt är viktig, och att det ska satsas på den först.
Summerar vi säsongen så har ÖFK gjort det jag hoppades av dem, nämligen ett fixat nytt kontrakt, och att klubben tycks kunna genomleva det prekära ekonomiska läget. Det positiva är alltså att vi faktiskt har både cupen och en sjätte säsong på raken i Allsvenskan att se fram emot 2021. Möjligen är det bara Öster som klarat så många säsonger på raken som absoluta allsvenska nykomlingar tidigare. Så låt oss nu rikta vår uppmärksamhet framåt. Jag hoppas också att vi kommande säsong kan få se fotboll även från läktaren. Jag tror att det är viktigt för att behålla känslan för spelarna. TV-rutan ger ju inte samma kontakt.
|