Det är ibland svårt att förstå idrottens logik. ÖFK besegrar Falkenberg på bortaplan när förutsättningarna för en bra prestation är sämsta tänkbara ... sparkad tränare måste leda laget, det tajta spelprogrammet tvingar fram årets första riktiga spelarrotation, den senaste prestationen (mot Mjällby) var ju inget att hurra över och Falkenberg på bortagräs (dessutom naturgräs) är ju alltid en tuff uppgift för ÖFK.

Men 1–0 i Falkenberg var precis det som ÖFK behövde just nu. Och årets andra trepoängare (inför ögonen på nye tränaren Amir Azrafshan) var dessutom mycket välförtjänt. Om man bortser från den sista virriga kvarten var ÖFK bättre i det mesta. Och för att vara en bortamatch på naturgräs (lagets sämsta gren så här långt under sin allsvenska tid( var ÖFK riktigt bra!

Ian Burchnall fick alltså avsluta sina snart två år i ÖFK som en vinnare. Det känns bra. Jag är alltid kluven till att sparka tränare och tro att det är trolleritricket till framgångar, det är jag även här. Som jag skrev i torsdags när beskedet kom; Burchnall var chanslös redan från dag 1, all den sörja som omgärdat klubben de senaste två åren gjorde ju managerjobbet i det närmaste hopplöst.

Burchnalls sista insats var ju inte alldeles enkel den heller, att leda laget i en pinsvår bortamatch när man förlorat omklädningsrummet, det ska ju bara inte gå.

Men här är det bara att buga och bocka inför alla inblandade, ni genomförde uppgiften på ett väldigt vuxet sätt.

Och till alla er som undrar varför ÖFK valde den här udda lösningen att låta sparkade Burchnall matcha laget: Det fanns inget annat alternativ!

ÖFK kom till spel med fyra nya i startelvan. Simon Kroon, Felix Hörberg, Charlie Colkett och Kalpi Ouattara fanns inte ens med på resan till Falkenberg. Det betydde nytt i alla lagdelar; Sam Mansiro och Marco Weymans tog hand om kantspelet, Ludvig Fritzson kompletterade Amin och Ssewankambo på mitten medan Blair Rurgott bildade anfallspar med Jordan Attah Kadiri.

Det fungerade – alldeles utmärkt under stora delar av matchen!

Efter en kvart skrev jag i anteckningsblocket: Bra, väldigt stabilt i försvaret, Amin och Ssewankambo äger ju mitten.

Och redan där hade ÖFK hunnit skapa fler möjligheter än man gjorde under hela matchen mot Mjällby i måndags när Rewan Amin i den 13:e matchminuten fick två chanser i samma anfall. Men först räddade hemmamålvakten Johan Brattberg med foten och sedan lyfte ÖFK:s mittfältsmotor returen över ribban.

ÖFK hade sedan fortsatt grepp om händelserna mot ett förvånansvärt tamt hemmalag. Falkenberg sköt visserligen friskt mot Aly Keita men bara ett par kulor satte ÖFK-målvakten på prov. Övriga var avlossade från långt håll och väldigt illa riktade, det luktade nästan amerikansk fotboll om dom avsluten...

Avgörandet kom efter knappa timmen när ÖFK, äntligen, lyckades göra mål på en fast situation, ÖFK:s första hörna för dagen. Rewan Amin var regissören och Jordan Attah Kadiri exekutorn. Kadiri mötte Amins inspel med skallen strax utanför den första stolpen och avslutet luktade klass lång väg. Så ska det se ut!

Om matchen så långt hade varit ÖFK:s så blev avslutningen hemmalagets. ÖFK tappade i slutet alla sina linjer, synbart stressade i ambitionen att rädda den här ack så viktiga trepoängaren.

Det är bara att tacka lagkaptenen och målvakten Aly Keita för att slutet blev lyckligt, Keita gjorde ett par riktigt svettiga ingripanden när hans kamrater hade tappat sina huvuden.

Här är några noteringar:

# Sju poäng så här långt, alla tagna på bortaplan!

# ÖFK:s tremannalås (Haugan, Isherwood och Sonko) var säkerheten själv om man undantar den sista kvarten då det skakade lika mycket där som i resten av laget. Burchnall hade dock gjort en korrigering som slog väl ut när Haugan och Sonko bytte sida. Men oavsett, den här gången var det Thomas Isherwood som var resen i backlinjen!

# Däremot kan jag inte påstå att det såg något vidare ut på kanterna, åtminstone inte när ÖFK själva hade bollen. Sam Mensiro blev, som alltid i den här rollen, bara en passiv åskådare medan Marco Weymans hade dålig koll på såväl boll som fötter. Måste man ramla i varje närkamp?

# Dagens högsta ÖFK.betyg delar jag ut till Rewan Amin på mitten. Det här var Amins bästa insats sedan han kom till klubben!

# Isak Ssewankambo hade kunnat få samma omdöme om han inte varit slarvig med detaljerna; några bolltapp, några missade (lätta) passningar och lite extrakludd på bollen så fina skottchanser gick om intet. Men arbetsinsatsen var enorm!

# Om man ska ge benämningen lagspelare ett ansikte så kan man visa upp en bild på Ludvig Fritzson!

# Jordan Attah Kadiri hade svårt att komma in i matchen men så small det. 1–0-målet visar varför så många större klubbar är intresserade av hans namnteckning. Den nicken gjorde inte ont, som man säger... Dessutom; gesten när Kadiri sprang fram till sin tränare efter målet kändes riktigt bra. På många sätt!

# Blair Turgott sprang sig till några riktigt fina lägen men det är något som skaver när man studerar hans verktygslåda. Borde definitivt ha hamnat i målprotokollet vid första halvlekens friläge när vänsterskottet smet på fel sida stolpen. Men liksom hos alla andra, arbetsinsatsen går inte att klaga på!

Här är betygen (skala 1–6): Aly Keita 4 – Sam Mensiro 2, Eirik Haugan 4, Thomas Isherwood 5, Noah Sonko Sundberg 4, Marco Weymans 2 – Isak Ssewankambo 4, Rewan Amin 5, Ludvig Fritzson (90) 3 – Jordan Attah Kadiri (85) 3, Blair Turgoitt (59) 2. Ersättare: Nebiyou Perry (59) 2, Brian Martin (85) och Alex Purver (90) betygsätts ej.

Till sist; Man kan ju inte påstå att ÖFK satser på en säker häst är man hämtar Ian Burchnalls ersättare i division 4 (Djursholm). Det är klart att vi inte har en susning om 32-årige Amir Azrafshan är fågel eller fisk som tränare, det enda vi vet är att han inte har några meriter som väger tungt i de här sammanhangen. Det som väcker tvivel hos mig i det här valet är hur spelargruppen ser ut (ung och lovande men i svår brist på ledartyper) och tillståndet i klubben. Utgångspunkten i mitt resonemang är att här hade jag helst sett en erfaren ledare som kunde samla ihop alla lösa trådar som finns, den här uppgiften består av så mycket mer än att träna och matcha laget. Men ÖFK satsar ungt och oprövat och hoppas att man dragit vinstlotten till framtiden.
Jag hoppas givetvis också att det blir bra och kan bara säga lycka till, Malmö FF på torsdag!