I förra veckan gick jag på en ganska lång promenad. Det är något speciellt med hösten om dagarna är fina. Tyvärr så har vi inte sett så mycket av det i år, men oavsett väder är det viktig och skönt att ge sig ut och stärka sig och andas in frisk luft

Detta blir en anekdotisk berättelse om tiden som förflutit i ÖFK, men även i någon mån över dagens ÖFK. Jag började promenaden genom att först gå förbi den gamla ÖFK- shopen.

Eftersom jag bor på Prästgatan var det naturligt att gå förbi den gamla ÖFK- shopen på samma gata. Jag drar mig till minnes om långa köer under Europa League tiden, då folk stod i timmar i det kalla vädret och köade för en biljett. En del hade med sig termos och fika. Fotbollz.se träffade då 82-åriga Violet som på gamla dagar blivet en stor beundrare av ÖFK. Hon stod i sex timmar och köade.

Jag kommer med glädje ihåg ÖFK- aren Prinya Kayankarn, som inte finns bland oss längre. En fantastisk människa vars jordeliv blev alldeles för kort. Han dog efter en mycket kort sjukdom när hans livskraft och livslust var som störst.

Det var Prinya som låga bakom att öppna en ÖFK- shop för försäljning av souvenirer. Han hade vyer om hur man skulle utveckla verksamheten, men det fick han tyvärr inte möjlighet att vara med på.

Jag gick en bit ifrån ÖFK:s första kansli på Postgränd 10. Där togs besluten om hur ÖFK:s framtid skulle utstakas. Det var oändligt många möten där och det var många tankar som dryftades för ett framtida ÖFK. Från den tiden finns det många minnen. Det var ett hårt jobb att starta en ny förening utan pengar, utan dräkter, utan spelare, utan kansli och utan arena och vi var lånt ifrån omtyckta av alla.

Jag gick förbi blivande ordföranden Rolf Lohses gamla advokatkontor på Storgatan. Där var det fem entusiastiska män tog varandra i hand på hösten 1996 och startade en ny fotbollsklubb i Östersund som sedan fick namnet Östersunds FK. Det var ett spännande äventyr vars framtid var oviss.

Jag gick in i den nya ÖFK- shopen på Storgatan som nu blivit av allsvenskt snitt, välsorterad med souvenirer som den är. Dit går jag då och då. Det är alltid trevligt att gå in där.

Nu gick jag ut ur centrala delarna av stan och passerade Hofvallen. Där var hemvisten för ÖFK innan Jämtkraft Arena kom till.

Hofvallen är faktiskt en riktigt trivsam arena som bär på många minnen. Lagom trivsamt var det när IFK Luleå kom för match. Hofvallens gräs blev under natten täckt med 2 dec tjockt snölager och Luleå fick under ursinne vända hem utan att ens nudda en boll. Det var nästan upplagt för en smocka.

Hofvallen hade trots allt sin begränsning. Vi hade många sponsorer även på den tiden. Vi ville vara flotta och bjuda dem på kaffe och bulle. Vi satte upp ett partytält för det ändamålet och det var inte mycket att säga om det. Problemet var att när västanvinden satte fart då blåste vårt fina sponsortält omkull och sponsorerna blev utan fika. Det var genast.

Detta vill jag nämna därför att det bevisar att det har skett en otrolig utveckling vad gäller fotbollen och ÖFK under denna relativt korta period.

Jag gick förbi Jämtlraft Arena. Där är här har vi fått uppleva ÖFK:s otroliga framgångar och fortfarande får göra det och vi hoppas snart på plats. Arenan har blivit en samlingspunkt för alla som gillar ÖFK och som tror på ÖFK. Nu vill vi så fort det går få komma dit och och allt blir som vanligt igen. Det känns märkligt att inte få vara där och heja på våra favoriter.

Hemkommen efter några tusen steg sätter jag mig ner och funderar. Man kan inte annat än tänka på att utvecklingen inom fotbollen har skenat iväg. Det är många lag som har stuckit fram och tar för sig även i lägre divisioner och många ungdomar kliver fram.

Det är fantastiskt att Östersund har ett lag i allsvenskan det ska vi verkligen uppskatta, men visst, tankar om ett nytt Europaäventyr finns, men just nu gäller det att klara ekonomin och att vara kvar i allsvenskan. Vi stöttar alla spelare och ledare, styrelsen och den nya vd:n och alla andra som jobbar i med ÖFK! Det är viktigt för dem för att nå framgång.