ÖFK studsade tillbaka på ett positivt sätt efter bottennappet mot Mjällby. Hela laget gjorde en tydligt positiv prestation därmed. Även om första halvleken inte var sprudlande från ÖFK:s sida, så fungerade försvarsspelet riktigt bra. En lugn och säker Sonko Sundberg var tillbaka. Kalpi Outtara lyfte sig nästan oändligt mycket jämfört med sina senaste framträdanden. Det är en prestation i sig. Andra halvlek var till och med riktigt bra av ÖFK.

I andra halvlek kom också matchens två bästa individuella prestatiuoner i ÖFK, nämligen av Blair Turgott, och det var inte målet. Avslutet där var inte optimalt, då han kunde ha nickat bollen något närmre stolpen, så det var nästan lite flyt att bollen hamnade i nätmaskorna. Men anfallet var väldigt vackert. Det handlar istället om de båda tillfällen lite senare då han snabbt skapade skottlägen ur vad som inte alls såg så farligt ut dessförinnan. Han har verkligen blommat ut sedan han fått mer förtroende.

Jag skulle också vilja nämna Nicolaos Dosis. Han var inte bäst i ÖFK, men han visade ett lugn och en vakenhet som imponerade på mig. Han är fortfarande väldigt ung, och kan verkligen bli den mittfältsstrateg som ÖFK så väl behöver. Jag tycker också att Marco Weymans visade bra takter på vad jag uppfattade som mittfältet, när han kom in. Många andra gjorde okså bra instaser i andra halvlek, men jag nöjer mig med det. Eller förresten, jag måste åter nämna ledarteamet, som den här gången gjorde en väldigt bra taktisk insats. Och till sist måste jag klaga lite på domaren Ladebäck, som jag ändå anser vara Sveriges mest lovande, då jag tycker att han blåste ÖFK på en solklar straff, när Malcolm Stolt vräktes omkull.