Jag minns den dagen när Graham Potter kom mycket väl. Det var dagen när den omtalade nye tränaren från England skulle komma till Östersund och ÖFK.

Alla upptaktsträffar är intressanta. Det är då man för första gången får se de nya spelarna.

Efter att ha varit på alla säsongupptaktsträffar sedan ÖFK bildades, så översteg nog denna träff det mest spektakulära. Det var då den välutbildade engelsmannen, som fått mycket beröm, skulle komma till Östersund och träna ett div 2 lag, alltså ÖFK. Det stämde liksom inte och visst var det många som undrade. Det vi inte visste var, att Daniel Kindberg redan då hade en våghalsig och utmanande plan just utarbetad för Potter som han skulle genomföra i ÖFK.

Jag hade hoppats på att det skulle vara hyfsad vintertemperatur när de nya spelarna och Potter kom. På den tiden var det svinkallt i ÖP- hallen. Jag tänkte att denna kyla skulle avskräcka de nya spelarna och Potter. Tyvärr så vederfors inte min önskat utan temperaturen låg utomhus på - 18 grader och det blåste nordanvind som aldrig förr.

Inget att göra åt det. Jag tog på mig mina varmaste vinterkläder och åkte till ÖP- hallen där en del nyfikna hade samlats och spänningen steg vad vi skulle få de.

Efter en stund kom föremålet själv, Graham Potter, barhuvad och iförd träningsoverall med ÖFK - klubbmärket.

Första intrycket jag fick av Potter var att han såg ut som den typiske engelske gentlemannen med stor integritet, alltså ingen typisk fotbollstränare om man får generalisera lite. Han gick runt och hälsade och hade ofta ett leende på läpparna. Potter såg inte ut att besväras av kylan.

Jag gick fram till honom och hälsade välkommen till Östersund och berättade vad fotbollz.se är. Vi växlade även några ord om kylan.

Jag märkte att han var lite reserverad och mycket vänlig, men knappast den person som snackade mycket. Han ställde, vänligt och leende upp och poserade för att jag skulle få ta en bild på honom. Det är något som alla nya får genomlida när man kommer till ÖFK.

Träningen satte igång. Potter deltog inte så mycket utan stod mest och granskade de spelare som han under lång tid skulle samarbeta med.

Träningen avslutades och en ny era hade börjat i ÖFK:s fotbollshistoria. En period av ofattbara framgångar som ingen kunde ana. Det blev en framgångssaga som saknar motstycke.

Det kommer det att kännas tomt när jag kollar på nästa träning när inte Graham och Billy finns där. Under dessa år har vi fått uppskatta dem som tränare men även för att de är mycket fina människor.

Skotten, den trygge Billy Reid, var en av Skottlands mest uppskattade tränare. Hans specialitet var att utbilda unga spelare. Jag undrar om det i allsvenskan finns någon så bra assisterande tränare som Billy? Det är tveksamt.

Tack för allt och lycka till i framtiden. Även Kyle Macaulay innefattas av detta. Han dök upp ibland på träningarna och var alltid glad och trevlig. En yrkesman ut i fingerspetsarna som betytt mycket för ÖFK, men som alltid jobbat i bakgrunden.

Daniel Kindberg hälsar Grahan Potter välkommen till Potters första träning någonsin med ÖFK i ÖP- hallen. Foto: Haldo Jonsson