ÖFK har under alla år haft flera spelare från Ghana. Alla har varit utmärkta fotbollsspelare, fina människor och lättsamma att ha att göra med. Ingen behöver tveka, de gör alltid sitt bästa på en fotbollsplan. Kort sagt, suveräna lagspelare och individualister och en önskedröm för en tränare.
I dag är det Sam Mensiro, Frank Ahrin och Patrick Kpozo från Ghana som tillhör ÖFK:s trupp.
Sam Mensiro är äldst och den mest framstående och han är en mycket fin man. Han är en spelare som ingen motståndare vill möta. Han är, trots han inte är så stor, stenhård i närkamperna och är det någon som ger allt på plan så är det han. Enligt mitt sett att se är han given som defensiv mittfältare i ÖFK.
Det verkar som om Mensiro med sin familj skall bosätta sig i Östersund. Det vore kul att ha honom kvar här.
Jag minns Mensiros stora glädje när han fick sitt svenska pass och medborgarskap. Då var det lätt att glädjas med Mensiro.
Frank Ahrin är en suverän tekniker och en passningsspelare av klass. Få, har som han har förmågan att slå en öppnande passning.
Fotbollz.se har nyligen skrivit en artikel om 21- årige Ahrin att det finns stor möjligheter att han kan få sitt stora genombrott i år.
Patrick Kpozo, 23 år, har en del att bevisa. Det var Graham Potter som värvade honom från AIK. Jag vill minnas för en miljon kronor. Tankarna i AIK det året var, att AIK skulle satsa på Kpozo under den då kommande säsongen, men strax innan serien startade kom en ny back till föreningen och Kpozo lånades ut till det norska elitlaget Tromsö. Kpozo blev överflödig i AIK och såldes till ÖFK
I Ghana kom Kpozo till Inter Allies FC som spelar i den högsta ligan i Ghana. Han gjorde debut när han var 18 år. AIK Fotbolls chefsscout Tobias Ackerman hade följt honom på plats i Ghana sedan han var 15 å så det var ingen chansvärvning.
Trots att det var Potter som värvade Kpozo så fick han inte det rätta förtroende av Potter.
Jag kommer speciellt ihåg en match mot GIF Sundsvall borta. Kpozo visade då en hel del klass. Han hade vilja på sin kant, var snabb och kom med en del fina inlägg framför mål.
Amir Azrafshan har följt Kpozo under hans utlånade tid i IFK Luleå, och tycker att Kpozo har kvalitéer. Kpozos kontrakt hade gått ut, men Amir gav honom förlängning. Kpozo sa då att Östersund och ÖFK är mitt hem.
Det verkar som den talangfulle spelare han är, att han stannat av något i sin utveckling. Kpozo behöver lite undervisning och ledning. Får han det så kan han att blomma ut. Det kommer han att få under Amirs ledning. Det är även en uppgift för nye ass tränaren Jussi Kontinen.
Tidigare Ghananer i ÖFK:
Thomas Boakye:
Han var en gudabenådad spelare när han kom till ÖFK, men så småningom förstörde skador hans karriär i ÖFK. Han var inte helt fri från skadan i knäet när Potter satte in honom igen för att spela. Han blev snbabt skadad igen och spelade någon match med skada. Därefter kom han inte riktigt tillbaka.
Det var Boakye som banande vägen mot elitfotboll i ÖFK när han gjorde det avgörande målet mot Sirius borta. ÖFK blev därmed klara för Superettan.
Boakye trivdes mycket bra i Östersund. Han ville vara kvar, men fick inte fortsatt kontrakt i ÖFK. Boakye flyttade till Varberg och superettan där han var ett par år. Sedan något är han en värdefuil spelare i de nya allsvenskarna Halmstad.
Isak Shaze:
En stark och hård mittfältare med stor löpstyrka. Han passade inte riktigt in i Potters possessionfotboll, men han hade andra kvaliteér. Han gav laget energi och kraft och visade vägen. Gick 2013 från ÖFK efter att han inte fick kontraktet förlängt. Senast spelade han i Trollhättan.
David Accam:
Oerhört snabb, teknisk och mycket svårstoppad. Han kunde springa genom ett försvar på egen hand och göra mål. Värvades efter en säsong i ÖFK till Helsingborg IF för 2 miljoner. Det var det högsta transfersbelopp som dittills hade betalts ut för en värvning från div 1.
Han gick till MLS där han varit tills i år, då han återvände till Sverige och Hammarby. Många tyckte det var tråkigt att en så sevärd spelare blev förlorad för den europeiska fotbollen.
Det är bara Patrick Kpozo som inte kommer från talangfabriken Right to Dream i Ghana. De flesta som kom till ÖFK, utom Boakye, har mellanlandat i England i Nike Akademy innan de kom till ÖFK. Boakye kom direkt till ÖFK från Right to Dream.
På den tiden hade ÖFK bra kontakt med Nike Akademy och kunde få utvalda bra spelare till ÖFK. Det blev slut på den kontakten troligen beroende att en son till chefen på Nike Akademi hade spelare i ÖFK som fick sparken för att han betet sig illa mot lagkompisarna.
Eftre detta trauma har det inte kommit några spelare från Nike Akademy. Det är tråkigt för där finns det många talanger. Ett exempel, förutom alla ghananer, är sydkoreanen Seon- Min Moon som spelade i ÖFK och Djurgården några säsonger. Han flyttades sedan hem och fick representera det sydkoreanska landslaget i VM. |