Årets svenska cupäventyr är över. Det blev förlust mot Djurgården i gårdagens kvartsfinal. En förlust som inte kan ursäktas på något vis. Djurgården var helt enkelt för bra.

I tidigare matcher inför den kommande allsvenska säsongen i år, så har jag anmärkt på den bristande effektiviteten framför motståndarnas mål. Det har varit mängder med missade målchanser. I denna match var det väldigt få målchanser för ÖFK, och de som förekom missade ÖFK. Signifikativt för matchen var att när Djurgårdens Kalle Holmberg får en målchans på ett inspel från höger smäller det bara till i nätmaskorna bakom Keita. När ett liknande inspel från vänster når ÖFK:s Noah Sonko Sundberg skjuter han över. Det blev dessutom ÖFK:s enda riktigt farliga målchans på hela matchen.

ÖFK har, vare sig under Potter eran eller senare, vanligtvis inte skämt bort sina supportrar med mål och målchanser i mängder. Visst finns det undantag som 5-0 segrarna över Örebro och Sundsvall samt 4-1 i cupfinalen mot Norrköping, men generellt har det varit dåligt ställt på denna front. Bättring efterlyses. Under Amirs tid har det dock skapats målchanser, förutom igår. Tyvärr har det istället varit sämre ställt med effektiviteten. Det är ändock en positiv trend med flera målchanser per match.

Inför årets säsong har jag också varit riktigt oroad över hur mittfältet i ÖFK skall fungera. Laget saknar ju, enligt min uppfattning, en genuin playmaker. Den som kommer närmast den rollen är ju Rewan Amin, och han är tyvärr fortfarande under rehabilitering från sin korsbandsskada. Glädjande nog så har jag blivit lite lugnare, eftersom jag sett att mittfältsspelet fungerar hyfsat. Inte perfekt, men hyfsat.

Jag har tidigare anmärkt på hur ÖFK skött hörnor och inkast. Jag vet inte om det är en slump, eller om laget har tänkt till, men jag tycker mig, i de allra senaste matcherna, ha noterat en klar förbättring på de punkterna. Fortfarande finns det dock gott om utrymme för ytterligare förbättringar. Dessutom finns det mängder med potential till individuella förbättringar hos enskilda spelare. Jag noterar många elementära brister hos flera spelare. Brister som bör hanteras individuellt och enskilt. Jag hoppas innerligt att tränarteamet gör så.

Matchen igår mot Djurgården får ses som en väckarklocka. Den påvisade brister som ÖFK måste hantera innan Allsvenskan startar. Försvarsspelet måste förbättras. Likaså anfallsspelet i sista tredjedelen. Det fanns även positiva inslag i det mod spelarna visade. De vågade spela sitt eget spel hela matchen, trots den psykologiskt tunga uppförsbacken det blev i andra halvlek. Denna gång räckte det inte. Förhoppningsvis täpper försvaret till, att det skapas målchanser och framförallt mål i framtiden. Det krävs dock insatser för det. Inget gör sig självt.