Det blir allt tydligare att se på vilket sätt Amir Azrafshan vill forma laget. I matchen mot AIK var det hittills mest tydligt. Då kunde man se att Amir på ganska kort tid har satt sin prägel på laget. Amir har anpassat spelidén till de spelare som han har till förfogande. Tidigare var de det motsatta.

Hur har Amir på kort tid lyckats åstadkomma detta?

Jo, för att Amir är en person som har en positiv människosyn och en person som man får förtroende för. Dessutom har Amir en medfödd förmåga att vara arbetsledare. Detta han han kompletterat med universitetsstudier. Han har den viktiga och smått unika kunskapen att få en grupp att sträva mot ett gemensamt mål och att följa och tro på hans anvisningar. Dessutom ser han förmågan att se viktiga detaljer både vad gäller träning och umgänge spelarna emellan som han delger. Han har lätt för att lära sig och sätta sig in i nya situationer. Det är en ganska unikt att tränare har sådana ledaregenskaper som han har, men det är en av Amirs stora styrkor.

Flera spelare har utvecklats sedan Amir kom till ÖFK. Jag vill nämna Charlie Colkett, som tidigare haft en tendens att uppträda som en juniorspelare, men som i matchen mot AIK visade upp ett mognare spel med större löpvilja och kraft. Han hade fått en dos av krigarhjärtat, även om han har en bit kvar, men det kommer. När någon spelare försvinner dyker alltid nya upp för att göra det bästa för att ersätta.

ÖFK kan glädjas över att göra sin bästa spelinsats i år på arenan i matchen mot AIK. Det var positivt men vi måste samtidigt konstatera AIK:s försvar inte är lätt att överlista. Det vet alla. Som jag skrev före matchen, har mittbacken Per Karlsson återfunnit formen. Han är en bra och viktig dirigent i AIK:s försvar. I går gjorde han AIK:s första mål. I den situationen såg man att Noa Sonko Sundberg inte var med.

Däremot kändes AIK:s anfall lite trubbigt. Bättre blir det inte om Nabil Bahoui blir långtidsskadad. Han håller på bygger upp sig och var riktigt på gång. Den stora talangen Paolos Abraham, som gjorde en utmärkt match mot Mjällby i förra veckan och Henok Goitom märktes inte mycket av denna gång.

Till sist.

Thomas Isherwood har blivit en gigant i förvaret. Ingen av motståndarnas forwards har ännu lyckats klara av honom, inte ens Malmö FF:s starke landslagsman Kiese Thelin. Inte nog med det! Isherwood har ett atomkraftverk inombords, en hårdhet och en vilja som kan försätta berg. Isherwood är en viktig ledare både i omklädningsrummet och på plan. Om ett år borde han vara en stark kandidat till att ta steget från U19 upp till A-landslaget. Redan nu kan han stort sett jämföras med Pontus Jansson i Brentford. Bådas spelsätt är ungefär lika.

Vi vill ha kvar Isherwood i flera år, men ska han säljas tidigare av ekonomiska skäl så måste det bli dyrt. Mycket dyrt!

Nu har jag saluterat för Isherwood av den anledningen att det skrivs att ÖFK fått ett bud på honom på någon enstaka miljon. Det är alldeles för lågt. Det finns flera spelare än Isherwood i ÖFK som är attraktiva och ökar sitt värde varje månad. Det tar vi upp en annan gång. ÖFK har, enligt uppgif,t nobbat budet på drygt 5 miljoner från Lecce och det var bra det. Inte under 15 miljoner ska priset vara för en av Sveriges allra bästa mittbackar.

Den skandalöst långa tid det har tagit för Cas att komma fram med något domslut i Ghoddosfallet har satt ÖFK:s styrelse i en mycket prekär situation. Det kan sätta ÖFK oförtjänt i gungning. Inga pengar flyter in eftersom sponsorerna inte satsar förrän man vet resultatet av domen och ÖFK vet inte hur man står till boks förrän domen har fallit.

Så här redovisar Sofascore vissa delar avmatchen mot AIK där ÖFK var bäst i nästan allt.

ÖFK vann bollinnehavet med 55-44

ÖFK vann skottstaistiken med 14-9

Skott på mål 5-4

Hörnor 11-4

Passningar 381 -326

Lyckade passningar 275-236

Crossbollar 15/44 5/12

Vunna tacklingar 10-8

Dribblingar 4-7

Rensningar 7-32

Brytningar 10-15