Så var det dags för säsongens sista match och förutsättningarna var ganska klara redan på förhand. Både vi och Hede var säkra från negativt kvalspel och hade inga möjligheter att nå kvalet till trean, Hede hade kanske lite mer att spela för och kunde säkra en fjärdeplats vid vinst, vi hade behövt vinna med en 10 bollar eller så för att ta oss upp en placering förbi Offerdal. Såklart en omöjlig uppgift mot ett Hede som gjort en riktigt fin säsong.
Själv var jag äntligen tillbaka mellan stolparna, det har varit en ganska hattig säsong för mig med mindre och större skador. Jag får väl nånstans erkänna att åldern gör sig påmind (det och att jag är för dåligt tränad). Efter att varit lite orolig för att jag skulle få stå och frysa i 90 minuter fick jag efter uppvärmningen istället ta av mig en tröja, det var riktigt fint höstväder som vi bjöds på även om publiken nog letat fram både långkalsonger och vinterjackor kunde vi på planen spela i shorts och ha det rätt behagligt.
När domaren blåser igång matchen, på en plan som var riktigt fin för att vara i början på Oktober (tack Robin för att du hindrat oss från att träna på den), var det bortalaget som tog tag i taktpinnen omedelbart. Jag tyckte mig höra någon ledare från Hede skrika "tänk på hundmaten" vilket i stunden var ganska förvirrande, i deras referat pratar de dock om någon ny spelidé med det namnet.
Oberoende av namnet var det Hede som fick styra spelet i början på halvleken. Vi hamnade lite på hälarna, slog bort lite bollar och kändes lite allmänt avslagna. Det är också bortalaget som får de farligare chanserna under inledningen, men inget som känns riktigt nära. Istället tar det 37 minuter innan Hede får in ledningsmålet 0-1, som inte alls kändes orättvist sett till matchbilden. Det är en tilltrasslad situation som börjar med ett friläge där jag får en hand på avslutet, men lämnar en farlig retur. Innan jag hunnit ta mig in ner i position riktigt lägger Hede ett inlägg som Milton kan nicka in från nära håll.
Efter målet tycker jag att vi växer in lite mer i matchen, tar tag i bollarna lite bättre och spelar lite aggressivare. Lite för aggressivt kanske. I 43'e minuten får Es syna det röda kortet. Efter att huvuddomare Killian Störzel, som jag tycker gör en riktigt stabil match, diskuterat med båda linjedomarna väljer han att visa ut Es för en eftersläng. Jag står lite för långt ifrån för att se alls vad som hände så jag har svårt att argumentera emot det.
Halvlek och lite vila. Det är inte direkt muntra miner i hemmalagets omklädningsrum under pausen. Där finns också en vilja att vara bättre, vi vet att vi kan spela fotboll och nu är det läge att visa det också.
Andra halvlek känns till en början jämnare och en bit in i halvleken skulle jag till och med kunna drifta mig till att vi har ett litet spelövertag, men de riktigt skarpa chanserna för oss uteblir. Istället är det Hede som kommer till något riktigt bra lägen. Jag får komma ut och styra undan ett friläge, missbedömer en nick aningen men styr den i ribban och räddar sen returen (Mikaelsson är sen påpassligt framme och får bort bollen), samt att jag får göra en skön dubbelräddning där jag först tar avslutet och sen kommer ut och möter avslutet på kanten med en snabb räddning.
Matchen slutar 0-1 och vi kan lägga den här säsongen till historien. Vi slipper kval, men känner nog allihopa att vi borde kunnat göra det här bättre.
Personligen kändes det skönt att både vara tillbaka och spela, men också att det känns som jag gör en bra match. Nu finns det lite självförtroende att bygga vidare på in på nästa säsong. Visst är jag gammal, men så länge kroppen får lite vila och sen en vettig försäsong ska jag nog kunna vara med på plan ytterligare ett år. |