Jag vet inte hur länge ÖFK dementerat att klubben haft ekonomiska problem. Man talar om att det är både upp och ner rent ekonomiskt under en säsong. Trots det går man med bara två dagars mellanrum ut med desperata kampanjer: ”Vi tror på det här halsduken”. Sedan en insamlingsdrive där man tycker att 5 000 personer skall ge varsin tusenlapp.
För många verkar den uppoffringen gå till ett svart hål.
Ordföranden Bo Ottosson talar om att ÖFK behöver 5-10 miljoner under resten av året. I själva verket är det minst 20. Fyra månader med 5 i snitt. Det finns en proportionell del av SEF-stödet (TV-pengar) att vänta. Men det är 10 milj för ett helt år. Total öppenhet har aldrig varit klubbens styrka.
Jag gjorde själv en ”skuggbudget” i maj. Utan annan tillgång än senaste bokslut men med en smula annan insikt. Kalkylen slutade med att även vid försäljningar på 20 milj skulle det behövas större delen av det egna kapitalet och kanske ge en årsförlust på 20 miljoner och en noll- eller minus- ställd kassa. Nu stannade de exporterna (Aiesh) vid 5 milj, vilket förklarar krisen.
Jag sörjer att det blivit som det blivit. Trots att jag rent historiskt ligger närmare ett par andra sporter är Östersunds Fotbollsklubb den enda klubb jag är medlem i. Jag har berättat om mina 37 matcher på plats 2017 och var nog även en bit in på det här året bland dem som ”tror på det här”.
Vändpunkten från den devisen kom långt före de negativa matchresultaten.
Jag var väl en smula tvivlande även vid ett medlemsmöte då det presenterades en utgiftsbudget på 80 milj, men ingen presenterad intäktsbudget.
Men det stora tvivlet kom när jag missade det extra årsmötet. Jag var på skidlopp i Bruksvallarna. En känd idrottsledare skickade ett SMS till mig och skrev bl.a. ”Mitt idrottshjärta gråter”.
Man hade vid årsmötet våldfört sig på stadgarna för att inte en kunnig bank- och företagsman (med sponsorernas stöd) skulle bli ordförande. Icke röstberättigade spelar mm kallades in för att rösta in den kandidat en skugga från det fördolda förordade.
Klubben har sedan betalat ett sexsiffrigt lopp för en utredning som skulle rättfärdiga våldtäkten. Den utredningen har ännu inte offentliggjorts… Om rösträtten kunde man för övrigt läsa i det ordinarie årsmötesprotokollet, utan advokatkostnader.
Det extra årsmötet blev alltså vändpunkten för min inställning. Jag hade i det längsta betraktat ”Kindberg-affären för sig och klubben, laget och spelarna för sig. Det visade sig mer och mer att allt flöt ihop, vilket Östersunds kommun och många andra sponsorer också såg och tog avstånd.
Själv har jag spelat in (DVD) varje ÖFK-match från långt före Allsvenskan. Efter att det krånglat en gång kände jag nu att det inte kändes lika viktigt längre.
När spelarna bojkottade mina yrkesbröder på Mitt-Media och klubben var för svag att rätta till det blev intresset ännu ljummare. Samtidigt såg jag hur de ivrigaste och mest skrivbenägna supporterna angrep både tidningarna och t.ex. Linda Hedenljung (vilket nog också var en del av spelarnas bojkottskäl). Tack och lov ser jag att fler och fler som begriper allt börjat ge sig tillkänna. Annars skulle jag få ännu starkare Trump/USA-vibbar där fakta plötsligt kallas fejk.
Lika lite som jag här kommenterar eller spekulerar i Kindbergafförens slut tar jag inte ställning i Ghoddos-frågan. Men jag har svår att tänka mig annat än att klubben, eller någon i klubben blir juridiskt eller åtminstone moraliskt ansvarig där. I den frågan är nog en förlikning bästa resultatet gentemot den spanska klubben. FIFA-straffet kan vara oundvikligt.
Många som straffas i olika sammanhang tar till den enda trösten. ”Vi överklagar till CAS” (idrottens skiljedomstol och skjuter på problemen). Men chansen att vinna den matchen är nog betydligt mindre än att vinna en cupfinal (det har förstås ÖFK gjort). Men överklagande kostar pengar, ev straff eller förlikning likaså. Siffran 43 miljoner i skadestånd ör fruktansvärd – oavsett vem det drabbar.
Två i bolagsstyrelsen har hoppat av, vd släppt sin uppgift. Många mår inte bra. Det är väl ett sjukdomstecken.
Man drar sig för att klaga på den man älskar, men till slut är det oundvikligt.
Jag är trött på alla lögner och halvsanningar
Jag är trött på supportrar som säger att snart är Kindberg tillbaka och då skall ÖP-journalisten få sparken,
Jag är också trött på de orealistiska supporterdrömmarna om Allsvensk seger och Europaspel igen.
Trött även på dem som inte kan se ett mönster på saker som händer gång på gång.
Men nu är vi nere på jorden igen och måste begripa att de högsta höjderna var ”once in a lifetime”.
Klockan fem i tolv inser man att något måste göras.

Artikeln är ett inlägg i Thord-Eric Nilssons Facebook inlagd i fotbollz.se med Nilssons tillstånd