Vi famlar i mörkret, vi slåss mot baciller, virus, SARS-CoV-2, och bakom det gråblåa nästan metalliska diset gömmer sig nya arméer, COVID-19. En fiende vars namn som får mig att tänka på star wars 17. Krig kommer i olika skepnader, det kom snabbt, oväntat och det kommer bli en utdragen plåga. Död, ångest, galenskap, karantän, munskydd, bunkring, skolstängning, handsprit, toapapper, flytt av EM och allsvenskan. Ja det händer massor där ute i den stora vida världen. Men som i alla krig så behövs mod, hjältar, vapen och hopp.

Vad är mod?
Mod är kanske den bästa egenskapen en människa kan ha. Trots det talar vi sällan om vad som gör en människa modig. Modets innersta kärna är sårbarhet - att våga exponera sig och göra saker som får en att känna sig sårbar. Att stå för den man är och de värderingar man representerar trots de reella eller inbillade risker det innebär - det är att vara modig. Mod för mig är att våga vara sig själv och inte vara rädd för vad andra människor ska tycka om detta. Alltså det innebär att man står emot det rådande grupptryck som finns – i ett kompisgäng eller på sin arbetsplats. Att ändra värdering när drevet går är ett fenomen som alltid funnits, drevet har dessa dagar fått ännu mer tändvätska. Det är skrämmande stort hat på sociala medier, hat mot de som kämpar och försöker göra sitt bästa. Under dessa tider borde sociala medier stängas av. Botemedlet mot hat är kunskap.

Hjältar
Hjältar har mod och som så ofta i livets dramer är hjälten en osannolik personlighet. Ingen människa i vårt land befinner sig under större tryck än Anders Tegnell. Tegnell, sköterskor och läkare ni är våra superhjältar. Ni sliter dag in och dag ut och gör stordåd på våra sjukhus för oss alla. Ni har kunskap och mod. All kärlek till er!

Vapen
Det viktigaste vapnet i krig är humor, tro och hopp. Det är våra hjältar som nu skapar grunden, gör allt skit jobb som krävs så att vi kan gå tillbaka till våra "normala" liv. Så att vi kan umgås, hoppas, se musikkonserter, se sport, ja leva våra liv som vi önskar leva det. Medans de kämpar så är det vår förbannade skyldighet och plikt att göra allt i vår makt för att vara omtänksamma, hjälpsamma och positiva. Vi måste acceptera tillvaron och se möjligheterna. Vi ska stötta allt och alla, vi ska le, dansa, sjunga, leka ryska posten, ropa hejaramsor, göra charader. Vi ska göra va fan som helst för att sprida glädje. Vi syns snart på arenan, då ska vi tillsammans heja fram vårt lag. Nu drömmer vi, hoppas och gör det vi kan för att det ska ske så snart som möjligt.
Vi ger aldrig upp!