Jag har aldrig sällat mig till kritikerna som anser att ÖFK:s trupp varit svag och att Stefan Lundin gjort ett dåligt jobb. Det har bara behövts någon form av höjd självkänsla och allra främst en tydlig satsning på lagspel och gemensamt ansvar för det som händer på planen. Försöket förra säsongen med ett stereotypt spel som grundar sig på att man ska vara klart bättre än alla motståndarlag är det största fiaskot hittills. Det är i år bevisat att det funkar med en trupp som är klart bäst i sin serie, men vi får se nästa säsong hur det går för Stockholm Internazionale (om dom inte har den klart bästa truppen i serien). Kanske har tränaren utvecklats till dess, så att de kan variera sitt spel lite mer, och då kan det gå bättre.

Nä, ÖFK har i år verkligen skapat en lagenhet som fungerar. Återkomsten av ikonerna Widgren och Edwards lade en form av grund. Ayanwu har varit fantastisk hela säsongen, liksom Marklund. Begic var en kanonvärvning, som inte alltid syns, men alltid varit väldigt nyttig. Adjoumani är en positiv slitvarg med stort hjärta och stor vilja. Tränarteamet och/eller han själv har också kommit på att det är kontraproduktivt att ständigt filma och överdriva, och vips har nivån stigit minst två steg.

Främst Azzi har vuxit stort under säsongen, även om det fortfarande finns saker att slipa på. En kanonvärvning. Özkan har också vuxit, om än inte lika mycket. Uppenberg gjorde ett bra jobb, men stabiliteten ökade tydligt när Forsell kom tillbaka. Han har skapat ytterligare trygghet.

Fantastiska överraskningar har Westerberg och Qasem varit. Problem för (och med) Qasem är att han tvingas konkurrera med Ayanwu, och där är han enligt mig inte tillräcklig ännu. Därför önskar jag att det snart hittas vägar där båda kan få spela samtidigt. Westerberg däremot går det inte att hålla utanför laget framledes och inte skulle det vara mig emot om han t o m placerades på topp. Detta därför att det är offensiven, eller egentligen mest målgörandet, som inte riktigt fungerar än. Nästjumbon Brage har t ex gjort 7 mål fler än ÖFK hittills i år (men deras defensiv har istället varit katastrofal). Kanske Sporrong, Granström och Hörberg längtar tillbaka. Liksom t ex Amatkarijo och Perry. Av dom är det väl Amatkarijo och Sporrong som idag skulle kunna ta plats i en startelva ibland. Men jag tror att alla tänkte att de skulle gå till bättre lag. Bonde har däremot spelat alla 25 matcherna för Västerås i Allsvenskan och har startat 20 av dem. Det visar tydligt att han hör hemma på den nivån, då dessutom Västerås gjort en riktigt bra säsong.

Efter två hemska år, 2022 och 2024, där negativt kvalspel RÄDDADES i sista omgången, med ett mellanår 2023 där det blev en femteplats (dock med 13 poäng upp till allsvensk kvalplats) med den klart lagspelsinriktade Powell andra år som tränare. Året därpå räckte dock inte han och den befintliga truppen (och ekonomin) till, men efter ett tränarbyte så räddades kontraktet.

2025 gjordes ett försök med "modern fotgoll" (som redan var förlegad) under Livani, som inledningsvis gav en hel del poäng, 11 poäng på sex matcher, då motståndarna hade räknat med samma ÖFK som tidigare. Men när spelet blivit läst och Livani i sten vägrade att variera det, tog det ytterligare 14 matcher att få ytterligare 11 poäng. Han fick sedan "sparken" efter förlusterna med 0- 4 borta mot Falkenberg och 1- 6 hemma mot Västerås då kontraktet verkligen var i fara. Men med Fredheims satsning på defensivt ansvar i avslutningen plockades sju poäng med noll insläppta mål på tre matcher och kontraktet var räddat. Jag blev förvånad att han inte fortsatte i år, och vet inte vems val det var, men valet av årets tränare har ju visat sig vara väldigt bra.

Nemanja har gjort ett fantastiskt jobb i år, och ska ha stort beröm för det. Det enda som lite grumlar är att han har sin son i laget, som absolut är en bra spelare, men som inte alltid presterat på topp, och ganska sällan offensivt. Trots detta har han nästan mest speltid av alla, och de två enda gånger någon annan, Westerlund, startat på platsen har det skapat ett antal mål framåt. Jag hade haft samma faktiska fundering om Daniel Miljanovic varit så given startspelare med en annan tränare, och hade då varit tydligare med dessa funderingar i krönikorna. Men det har varit lite känsligt så jag har nästan smugit in den. Detta då tränare Miljanovic gjort ett så fantastiskt jobb. Jag tycker dock faktiskt väldigt synd om Daniel Miljanovic som fått orättvist mycket kritik, då han är en fantastisk lagspelare och alltid gör sitt jobb defensivt. Men det finns alltför ofta tveksamheten att gå vidare framåt. De matcher han släppt lite på tveksamheten har han också assisterat till mål. I rättvisans namn ska vi absolut lyfta fram att han faktiskt är tvåa i assistligan i ÖFK med fem assists. Därmed slår han Adjoumani på andra kanten som har en mindre. Men istället har Adjoumani gjort fyra mål.

Spelare med minst 10 starter som jag inte nämnt är Stensrud och Ali. Stensrud har tyvärr inte levt upp till förväntningarna, och har säkert mer i sig, men har inte tillräckligt lyssnat på att fotboll är ett lagspel. Ali är en mycket speciell spelartyp med väldigt många positiva sidor. Han har ett fantastiskt skott, han har en tydlig blick för spelet och är definitivt en lagspelare med bra passningsspel. Han saknar dock snabbhet och provocerar lätt domare med att själv hålla i motståndare och ge lite tjynyp. Det gör att han alltför ofta får domsluten emot sig och tappar tydligt i effektivitet. Dessutom saknar jag det direkta tacket till medspelare efter att ha gjort mål.

Därmed är vi inne och berör ÖFK:s egentligen enda svaghet i år, nämligen målgörandet. Man når ofta fram till hyfsade målchanser, men alltför få spelare har funnits i rätt läge, och alltför ofta vänds spelet tillbaka strax utanför straffområdet. Det skjuts också för lite. I de senaste matcherna har skett ett litet lyft, och mot Nordic släppte allt under en kort period. Kanske kan det leda till en fortsättning.

Nu väntar en match borta mot Norrköping och där vill jag se en kombination av ett lugnt och säkert defensivt lagspel, med uppoffrande defensiva löpninga, och ett utmanande anfallsspel den sista tredjedelen där man snabbare tar chansen att komma till skott och/eller avgörande inspel med flera spelare som hugger på bollen. Det finns inte mycket att förlora i den matchen förrän man har ledningen. Kvalplatsen går att rädda i sista omgången, men möjligheten till direktuppflyttning går nog endast via en seger mot Norrköping.

Nu håller vi alla tummar och stöttar ÖFK hela vägen säsongen ut!!