Oavgjort 1-1 mot Gais efter en sen kvittering, oavgjort (0-0) i Örebro där prestationen var bättre än resultatet och så 3-0 mot Gif Sundsvall på bortamark där man var bättre i allt än sina motståndare.

ÖFK:s start smakar fågel i min mun, förmodligen även i många andras. Den är också bättre än vad jag kunde hoppas på efter en hygglig träningsupptakt men där vägen in mot seriestarten lämnade ett antal frågetecken efter sig.

Jag var faktiskt riktigt orolig innan premiären; hade jag tagit så fullständigt fel när jag i vintras påstod att ÖFK stod på stabil grund efter förra höstens så starka spurt, de flesta spelade vidare och truppen var kryddad med ntressanta nyförvärv?

Nej, min känsla där och då var korrekt. Det vet jag efter gårdagskvällens Norrlandsderby i Sundsvall.

***

Det är alltid svårt att jämföra, inte minst när vi varit bortskämda med sex raka allsvenska säsonger och ett succéartat Europaspel för inte så länge sedan. Men visst måste ÖFK:s insats på tisdagskvällen vara en av de bästa på bortaplan på väldigt lång tid (allting är ju relativt, inte minst tid...); ÖFK var det bollförande laget, hade chanserna och gjorde målen.

Allt tillkommit efter ett många gånger stabilt passningsspel med stundtals riktigt fyndiga lösningar. I mina ögon var man bättre än Giffarna i allt den här kvällen (om man undantar en sista kvarten i första halvlek).

När såg vi det senast? Har vi sett det överhuvudtaget sedan klubbens färd i rutschbanan utför startade?

Ett är då säkert. Vi har inte varit bortskämda med den här sortens insatser!

***

Jag tyckte att de inledande två kryssen (Gais och Örebro) var en bra start att bygga vidare på och när jag i förra veckan noterade att i stort sett hela spelartruppen var i träning förstod att det skulle kunna komma en bra insats i Sundsvall. Det har jag lärt mig efter ett helt liv i idrottens tjänst; inget är så välgörande för prestationen som när det är full fart på träningsfältet. Med alla på plats blir det en helt annan intensitet, ingen får chansen att fuska sig genom övningarna för då är det någon annan som snor platsen i startelvan!

Därför vågar jag påstå att sportsligt mår ÖFK riktigt bra för stunden och närmast väntar nu en hemmamatch mot Skövde AIK (på måndag).

***

Det här var också matchen där den 23-årige norrmannen Mansour Sinyan presenterade sig själv på allvar för den breda fotbollspubliken. Att det var Sinyan som skulle ta hand om den vakanta platsen bredvid Erick Brendon på ÖFK:s mittfält när Ludvig Fritzson drog till Brommapojkarna och Allsvenskan var ingen större överraskning, han gjorde ju ett antal inhopp på den positionen redan förra säsongen. Men som han greppat den här chansen!

I går kväll var han bäst på planen när han med bollen klistrad vid fötterna ständigt bröt sig igenom Sundsvalls olika försvarslinjer och gav ÖFK tryck i offensiven. Jag såg honom göra det i cupspelet mot AIK för snart två månader sedan och nu gjorde han det i seriespel när "hela" fotbolls-Sverige tittade på (Giffarna-ÖFK var tisdagskvällens enda match av dignitet i den svenska fotbollen...).

***

Men man ska komma ihåg att han har brassen Erick Brendon bredvid sig. Brendon gör alla runt omkring sig till bra fotbollsspelare. Jag tycker han är grym.

Alltid!

***

Jag blev jäkligt orolig när Kristian Novak skadade sig före seriestarten, där kändes det som försvarschefen försvann. Jag är inte lika orolig längre, Theodore Rask (från IFK Norrköping) har fyllt luckan på bästa vis. Rask jobbar med små medel men viktigast av allt; samarbetet med Myroslav Mazur i mittförsvaret fungerade klanderfritt när Giffarna knappt hade en målchans (två skott i målställningen från långt utifrån och ett vasst avslut strax utanför på att klassiskt snett-inåt-bakåt-inspel, det var väl allt).

***

Apropå Mazur; målskytt för första gången i sin 35:e match i ÖFK:s färger när han nickade in 2-0 på Erick Brendons välriktade hörna. NI vet, en sån där som jag tjatat om ungefär sjutusentrehundfemtioåtta gånger i mina krönikor; hårt pressad inåtvriden mot första stolpen, Mazur vann duellen och Gif-målvakten Gustav Molin var chanslös. Målvakter är alltid chanslösa på den typen av hörnor!

***

Malcolm Stolt nickade in 1-0 på Jakob Jonssons fina inspel. Stolts första för säsongen men det kommer mer. Det kunde det ha gjort redan den här kvällen - en nick smet strax utanför och en räddades mästerligt av Gustav Molin (även om den borde ha placerats lite bättre).

***

ÖFK:s 3-0-mål på övertid har sin absoluta poäng; André Österholm till Calvin Kabuye till Ziad Ghanoum och så till sist Sebastian Karlsson Grach som kämpade upp bollen i nättaket. Alla fyra byttes in i matchens slutskede (liksom Mykola Mysolitin). Ett riktigt avbytarmål!

***

Matchens storkämpe: Yannick Adjoumani (men det var ju ingen överraskning).

***

Men som ni säkert förstår efter 3-0 på bortaplan mot Sundsvall är det ju med beröm godkänt till alla! Skönhetsfläckarna får vi ta en annan gång!