Att vara tränare det är ett helt igenom en otrygg sysselsättning. Du kan fråga nästan vilken tränare som helst så har han fått sparken någon gång.

Flera lag i både Superettan och Allsvenskan har inför år bytt tränare.

Vad jag kommer ihåg så var det för några år sedan en tränare i ett stockholmslag på elitnivå, som sa upp sin tränare efter 14 dagar.

Det har heller inte varit främmande för ÖFK att säga upp sin tränare och anställa en ny. Det har hänt mer än en gång.

Att bli uppsagd det behöver inte Magnus Powell vara rädd för. Visserligen gick det dåligt för ÖFK den första delen av Superettan, medan höstomgången gick ÖFK att jämföra med seriens bästa lag. Säsongen slutade med en bragd.

Våromgången i fjol blev inte lysande. Det var heller inte väntat. Powell och Lundin skulle på kort tid, med begränsade resurser, värva ihop ett nästan helt nytt lag med nya spelare som knappt kände varandra. Det var nästan en omöjlig uppgift, men de lyckades över förväntan. Detta har jag skrivit om tidigare.

I dag har Powell ett lag som är samtränat och med självförtroende. Det finns olika anledningar till att det blivi så. Här är några:

Att vara arbetsledare en viktig egenskap inom fotbollen som ofta glöms bort

Att vara arbetsledare för en fotbollstrupp är inte lätt, men ack en så viktig uppgift. Tränaren måste helst ha fallenhet för det. Det är svårt att läsa sig till det.

Det gäller att vara lyhörd, att ge kritik eller beröm i lämplig dos vid rätt tillfälle och på rätt plats. Det är viktigt att skapa en förtroendefull relation till spelarna, att vara bestämd med samtidigt ödmjuk. Jag tror Powell är bra på arbetsledarskap.

Det är få tränare i ÖFK tidigare som klarat av att vara arbetsledare. Det kan jag med fog säga, eftersom jag har följt dem på nära håll.

Den kunskapen behövs speciellt när det gäller att få spelarna att gemensamt satsa mot samma mål. Den varan finns det gott om i dagens ÖFK. Sällan har jag sett en sådan samarbetsvilja och sammanhållning. Det är mycket glädjande och det behövs för att nå bra resultat.

Svårt att välja startelva. Några reflexioner.
Powell har många spelare att välja mellan när han tar ut en startelva. Det blir svårt att välja rätt spelare för många är jämbördiga.

Det gäller att tränaren är öppen for att testa någon spelare som undet träning och vid match som gjort bra ifrån sig. Spelaren får belöning för sin träningsinsats om han får starta matchen efteråt eller hoppa in. Om spelaren inte får det, då kan han tröttna och känna meningslöshet.

Det gäller även bra insatser under matcher. Två som utmärkte sig mot GAIS var Mykola Musolitin och André Nader och i viss mån Calvin Kabuye som absolut är värd flera chanser.

På träningen visade sig i går att Kalpi Ouattara har hög nivå och stor energi. Även Mansor Sinyan växer mer och mer för att nämna ett par spelare, men det finns många flera.

Nu hoppas vi att ÖFK gör en bra match mot GIF Sundsvall på tisdag. Passopp för Giffarnas omställningar.

.