ÖFK vände halvtidsunderläge 1-2 till seger med 3-2 när Örebro SK kom på besök. Det var då för väl att hemmalaget kunde ro hem de tre poängen, allt annat hade varit rena rånet.

ÖFK var överlägsna sina motståndare. Den här gången också.

De hittills avverkade fem hemmamatcherna har alla sett ungefär likadana ut. Hemmalaget har med ett väloljat passningsspel, såväl snabbt, fyndigt som varierat, försatt sina motståndare i kraftig brygga under stora delar av speltiden och det har gett tre segrar och två kryss, 11 poäng.

Det borde ha varit 15!

***

Tio omgångar, en tredjedel av serien, kan summeras och ÖFK ligger på femteplats med häng på de allra främsta och den tes som jag framförde i en krönika för några veckor sedan består; det här kan bli riktigt bra innan det är över.

På Jämtkraft arena har man varit fullständigt dominanta (med undantag för några små svackor här och där men det må vara tillåtet), jag tror inte att många lag i den här serien ser fram mot att resa till Östersund. Bortaspelet har varit mindre framgångsrikt. Elva poäng hemma och sex borta ger 17, sett till prestationen kunde det mycket väl varit några till!

***

ÖFK:s spel bygger på att många av spelarna är oerhört passningsskickliga. Backlinjen, från starten av serien, Ali Suljic, Sunday Anyanwo och Dennis Widgren har alla fina fötter och det har även Hugo Azzi och Abdoi Qasem visat sig ha när de fått chansen de senaste veckorna.

En försvarslinje utan klumpfot, det har inte många lag i serien - förmodligen inget!

***

På mitten blir det ännu bättre; kvartetten Curtis Edwards, Simon Marklund, Amar Begic och Emil Özkan trollar bort sina motståndare efter behag i match efter match. ÖFK:s centrala mittfält är bäst i serien. Dessutom jobbar dom stenhårt - och så gör dom mål!

Edwards fyra, Marklund fyra, Begic fyra - det är tolv av 18. Men det var inte alldeles lätt att räkna ut innan serien drog igång, inte desto mindre glädjande. Jag trodde, med den svaga forwardsbesättningen, att målskyttet skulle bli ÖFK:s stora bekymmer den här sommaren.

Där hade jag helt fel.

***

Som jag skrev för några veckor sedan; Curtis Edwards och Simon Marklund ihop kan bara bli bra.

Och Amer Begic är årets fynd!

***

Efter de inledande omgångarna var jag tveksam till kantspelet. Det har blivit bättre. Både Daniel Miljanovic och Yannick Adjoumani börjar hitta sina roller och inspelen har blivit bättre. De toppar också assistligan, det ska noteras. Och med Azzi på planen har det blivit ytterligare spets på inläggen från vänster.

***

Det finns dock saker som oroar;

# Målvaktsspelet är mycket svajigare än jag förväntat mig. Melker Uppenberg, tydlig förstamålvakt så här långt, kommer snett i sina utrusningar alldeles för ofta. Tre mål får han ta på sig så här långt och hur han kunde hamna så fel som vid Örebros 2-1-mål strax före pausvilan begriper jag bara inte. Dessutom har han dålig ordning på sin passningsfot (bollen hamnar på läktaren alldeles för ofta) och hans ständiga sölande går mig på nerverna. Sätt fart på bollen!

# Anfallsspelet är lika svagt som jag förutspådde. Stensrud, Navassardian och Delgado håller inte måttet och här har sportchefen Stefan Lundin ett jobb att göra den närmaste tiden. Trion har fått till fyra mål tillsammans, två vardera på Stensrud och Navassardian - alla i samma match (Brage borta, seger 4-2).

I nio av de tio matcherna har forwards gått mållösa av plan, fem på Jämtkraft trots kraftig dominans. Det är dessvärre siffror som talar för sig själv.

***

Jag tycker att nye tränaren Nemanja Miljanovic gjort ett strålande jobb så här långt. Han fick snabbt ihop gruppen och hittade ett spel som passade. Jag tror att de flesta som gillar ÖFK också gillar det spel som presterats! Och poängen, naturligtvis.

***

...men det finns saker som kan kritiseras;

# Jag förstår att Miljanovic efter Bragematchen inte kunde motstå frestelsen att spela med två renodlade forwards (på bekostnad av Emil Özkan) tillsammans i matcherna mot Sandviken och Oddevold. Det gick naturligtvis inte. Det framgångsrika passningsspelet "dog" den sista tredjedelen. Mot Örebro var det en forward (Delgado) och Özkan tillbaka och ÖFK kom mycket närmare och oftare motståndarmålet!

# Jag har allergi mot alla byten i slutet av matcherna. Miljanovic vill också han gärna fingra lite för mycket i uppställningen och resultatet blir ofta detsamma - organisationen faller samman.

***

Apropå ingenting och utan att behöva tänka på plånboken så har jag en forwardslösning; I Kalmar går Malcolm Stolt omkring och skrotar utan att få speltid. Stolt skadade sig under försäsongen och har ännu inte hamnat i laguppställningen.

Ett lån skulle sitta fint för alla parter - Stolt, Kalmar FF och ÖFK!

Som jag ser det passar Malcolm Stolt alldeles utmärkt i ÖFK #2026 - en vass straffområdesspelare som med det här spelet skulle göra minst tio mål. Dessutom är han en alldeles utmärkt presspelare - en av de bästa i klubben efter "storhetstiden". Och ÖFK:s redan nu i långa stunder fina presspel skulle bli ännu tyngre!

***

Vad händer med Ali Suljic?

Lagkaptenen, som varit en bärande pjäs under lång tid, har efter avstängningen (tre matcher) inte fått någon speltid. På bänken i två matcher, "sjuk" i den tredje.

Här är det läge för ÖFK att tala klartext. Den här typen av ärenden har annars en tendens att kunna sprida oro i hela organisationen - inte minst om det kommer förluster.

Ingen kan påstå att Suljic hålls utanför startelvan av "konkurrensskäl"!

***

Till sist; det är svårt att locka massorna till Jämtkraft arena. Det blev knappt 2.000 även den här gången. Bra spel, intressant läge i tabellen, sen starttid och härlig sommarvärme borde kunna locka betydligt fler.