Redan tidigt i augusti, alltså för tre månader tyckte jag mig se att ÖFK hade en rejäl möjlighet att ta en av de fyra första platserna i Superettan som skulle ge chansen till allsvenskt spel nästa sommar. Starten på höstspelet hade lovat gott, bland annat den imponerande hemmasegern mot Öster hade gett mig fina vibbar inför fortsättningen. "Cirka 80 procents chans" sa jag i en radiokommentar och skrev i en krönika här på fotbollZ.

Nu är vi där och när vi skriver facit efter 30 spelade omgångar är ÖFK en av de fyra i topp; IFK Norrköping och Falkenbergs FF tog direktplatserna till Allsvenskan, Varbergs Bois och ÖFK spelar play off i två ronder om vem som ska få chansen att kvala mot den som tandar på plats 14 när vi summerar den allsvenska tabellen senare i november.

Delmålet är nåt och det var många fotbollsvänner i vårt område som kände stor glädje efter 0-0 mot Oddevold på lördagseftermiddagen.

Men medge att det var jäkligt spännande, sista omgången blev en rysare med bästa möjliga utgång. Dock, det kändes verkligen inte bra när Landskrona tog ledningen i Ljungskile...

***

Mötet med Oddevold såg ut som de flesta av säsongens matcher på Jämtkraft arena; ÖFK, som i bästa fall skulle klara sig med ett oavgjort resultat, var det spelförande laget. Men alltför många av spelarna agerade utan den rätta skärpan, tempot lite för dåligt och anfallsspelet var faktiskt ännu sämre än vanligt. Oddevold (som behövde vinna för kunna sno en play off-plats) agerade dock väldigt försiktigt, det var som om dom aldrig riktigt trodde på möjligheten, och det formstarka Uddevallalaget blev aldrig något riktigt hot.

0-0 var ett mycket logiskt resultat den här eftermiddagen. Och det räckte precis eftersom Landskrona bara mäktade med ett kryss (1-1) på västkusten.

***

Jag tycker att ÖFK i högsta grad förtjänar den här play off-platsen, man har faktiskt presterat bättre än utdelningen. I mina ögon är ÖFK seriens bästa lag efter suveräna IFK Norrköping och med ett vassare anfallsspel (här har det brustit från start till mål) hade man tagit andraplatsen och redan nu kunnat fira en allsvensk återkomst.

Höstens alla oavgjorda matcher (inte minst här hemma) har varit oerhört frustrerande, det måste sägas.

***

Men vi ska i alla fall glädja oss åt att chansen fortfarande finns. Play off-start på hemmaplan lördagen den 21 november, returen i Varberg en vecka senare. Vinnaren möter lag 14 i Allsvenskan den 3 respektive 6 december.

Brrrrrr, jag har redan plockat fram skoteroverallen...

***

En snabbsummering av 30 spelade omgångar ger de här spelarbetygen;

# Topp-3; Simon Marklund, Curtis Edwards och Dennis Widgren. Det ögat har noterat får ett kraftfullt stöd i statistiken, trion tillhör de 20 bästa spelarna i serien (Marklund platsar på topp-10, Edwards och Widgren är strax utanför i sofascores datoriserade ranking). De har byggt ÖFK:s spel i 30 omgångar!

# Årets genombrott; Sunday Anyanwu. Hans mittbacksspel liknar ingen annans, men det är en fröjd att se hans optimism. Bänkspelare i början av säsongen, sedan en klippa.

# Årets överraskning 1; Jag hade dålig koll på Amer Begic det ska erkännas. Men 30 matcher, fem mål, tre assist och ett sjujäkla springande (många matcher har han legat kring 11 kilometer) ger min fulla respekt. Låt vara att han tröttnat lite i slutet av säsongen men det har jag full förståelse för.

# Årets överraskning 2; Fransmannen Hugo Azzi har fixat jobbet till vänster i trebackslinjen på ett alldeles utmärkt sätt. Däremot ger jag inte mycket för hans offensiva utflykter på vänsterkanten där han och Yannick Adjoumani alldeles för ofta stjäl utrymme av varandra. För mig blir det mest som skådebröd och spilld energi. Den arbetsordningen borde nog ses över fram till 21 november...

# Årets mest ojämne; Det måste väl ända vara Emil Özkan? Lysande stunder blandas med juniorfotboll.

# ÖFK:s målvaktsbesättning när serien startade (Melker Uppenberg, Tyree Griffiths) var helt OK på den här nivån men med Rasmus Forsells återkomst under sommaruppehållet fick man en keeper som gav ÖFK möjligheten att vinna matcher. Inte många misstag från den killen under 14 matcher.

# Årets "vad hände där?"; Abodi Qasem beskrevs under våren av vissa "experter" som en blivande försvarsgeneral och rykten gick om att han jagades av flera klubbar från den övre delen av näringskedjan som sades vara beredda att betala en bra slant. I höst har han fått ytterst begränsad speltid. Är det någon som kan förklara vad som hände där?

# Årets misslyckande; Det måste man väl ändå kalla jakten på att hitta en "nia". Stensrud, Delgado och Navassardian hade alla en rutten vår, Jabir Ali har mest drattat på arslet här i höst. Nja, forwardsbesättningen har i sanning inte haft mycket att glädja sig över den här sommaren.

# Tränaren Nemanja Miljanovic största huvudvärk; Hur ska han få fart på någon i det gänget till play off-spelet?

# Mer för Miljanovic att fundera på; Kantspelet är ju inte mycket att yvas över i den offensiva delen. Det är faktiskt lika dåligt nu som när jag berörde problemet tidigt i våras. Antalet misslyckade inspel måste väl ha passerat tvåtusentrehundrafemtioåtta, typ!

***

Som ni ser och som jag skrivit några gånger den här sommaren, bilden har varit tämligen entydig; här finns en bra målvakt, ett helgjutet försvarsblock och ett hårt arbetande centralt mittfält som vet hur man behandlar en boll (och dessutom bidraget med 19 mål!). Men det offensiva kantspelet, bristen på en "kvalitets-nia" och en besvärande uselhet på offensiva fasta situationer är saker som grumlar åtminstone min helhetsbild och sänker slutprodukten.

Nemanja Miljanovic borde veta vad han ska ägna den närmaste två veckorna åt!

***

Lycka till mot Varberg! Och då får alla 4.232 som på lördagen tog sig till Jämtkraft arena gärna komma tillbaka. Plus några till...