De var någon som tog mig på axeln när jag befann mig på Stortorget. Jag var på väg till frisören.

Jag vände mig om, och kände genast igen honom, fast det var nästan 20 år sedan vi träffades senast.

Det var ju ingen mindre än ÖFK-profilen och boxaren Jocke Lundstedt. Han var ÖFK:s stora stjärna i början på 2000-talet. Han var även norrlandsmästare i boxning.

Det var på den tiden ÖFK tog steget upp till div 1.

Jocke har spelat 97 matcher för ÖFK och gjort 35 mål som forward eller mittfältare.

Under hans sista år i ÖFK spelade han mittback, även det med framgång.

År -05 blev han utsedd som årets bästa spelare i ÖFK.

Det var ett givande möte.

När man möter någon bekant som man inte sett på länge, så känner man att nostalgikänslan trycker på mer än vanligt. Minnena dyker upp på löpande band.

Vi dryftade minnen från div 1 och div 2- tiden.

Vi tyckte båda, att det var rolig och förväntansfull tid. ÖFK hade då inte funnits till så länge då. Vi visste så lite vad framtiden skulle bära i sitt sköte.

Jocke arbetar och bor i Stockholm sedan länge. Nu var han i Östersund på släktträff.

Jocke berättar, med en viss tillfredsställelse, att han fortfarande spelar fotboll. Nu med att lag i div 6. I laget brukar det alltid dyka upp någon spelare med god kännedom om ÖFK.

Han följer numera inte ÖFK eller något annat lag. Han har inte så stort intresse längre för fotboll överhuvud taget. - Ibland ser jag någon match i premiär League, men det är sällan.

Om sin tid i ÖFK säger han - "På den tiden var det stort att spela i div1 norra och det var inte alla gånger så lätt. Vi befann oss hela tiden under utveckling så vi fick kämpa på bra i vissa matcher. Det var många bra lag i serien."

Det blev en bra dag för mig i det härliga sommarvädret.

Först träffade jag en studiekamrat från min grönaste ungdom som jag inte träffat på mycket längre

Sedan träffade jag spelarna Marklund och Bonnah i ÖFK och till sist Joakim innan jag gick hem och tog mig en kopp kaffe.

Det finns många små stunder som förgyller livet. De små stunderna är alltid bäst.

I kväll kommer min utvecklingsstörda dotte, Helene på besök. Hon är det finaste som finns!