Nu när Sverige åkt ur VM kan vi koncentrera oss fullt ut på ÖFK igen.

Jag har undrat över varför så många dissar Daniel Miljanovic och kräver att han bänkas. Ofta verkar huvudargumentet vara irritation över att tränarens son får spela varje match. Någon skrev till och med att han bör vara klart bättre än sina medspelare för att bli uttagen av farsan.

Ett okej resonemang i ett pojklag, men i superettan? Jag tycker inte det.

Om det finns andra som är bättre som wingbacks så ska de naturligtvis spela, men finns det det?

Låt oss titta på statistiken från Sofascore (jag vet, den är inget facit, men den ger en hyfsad bild)

Jag har slagit ihop snittpoängen för varje spelare för hela säsongen och fått följande rankinglista:

1. Marklund
2. Adjoumani
3. Widgren
4. Edwards
5. Sunday
6. Miljanovic
7. Begic

Samtliga har ett snitt på 7,0 eller mer, vilket anses bra eller till och med mycket bra.

Adjoumanis snitt dras upp av ett fantombetyg från en match i våras. Annars en ganska väntad rankinglista, eller hur?

Efter dessa topp 7 kommer i tur och ordning Bozickovic, Azzi, Özkan, Stensrud, Navassardian, Oluwayemi, Palomino, Molls Donald och Westerberg.

Qasem har inte betygssatts av någon anledning.

Noterbart är att

Miljanovic slår flest nyckelpassningar i laget, med ganska god marginal. Det betyder sista passningen före skott på mål som inte leder till mål. Att skotten inte leder till mål kan bero på skral precision i passningen, men troligare på att avslutet inte är tillräckligt vasst.

Att en spelare skapar många målchanser för sina lagkamrater tyder på att han är kreativ och sätter laget före jaget.

Passningar som leder till mål kallas som bekant assist, och även här ligger Miljanovic bra till med sina 3 assist, näst mest i laget.

För att fortsätta dissa en av lagets mest lojala slitvargar krävs bättre argument än att han har farsan som tränare.

Tord Andersson