Bäst den här kvällen: De tre poängen!

Näst bäst: Publiksiffran förstås. 4.116 på plats när 7 augusti kändes som 23 oktober. Brrrrrrr!

***

ÖFK fortsätter att hålla kontakten med Superettans tätskikt efter 1-0 i det prestigeladdade derbyt mot Gif Sundsvall. Segern bärgades på ungefär samma sätt som i tidigare matcher på Jämtkraft arena den här sommaren. Ett bolltryggt hemmalag passade runt ett bortalag som väldigt sällan fick något grepp om matchbilden. Det var ÖFK som direkt tog kommandot medan Sundsvall fick inrikta sig på omställningar.

Alltså en tämligen förväntad matchbild när ett topplag i medvind ställs mot ett bottenlag i motvind.

Dock; matchen levde trots allt ända fram till slutsignalen när ÖFK drog åt handbromsen efter en rivig inledning och en 1-0-ledning är inte mycket att leva på, det vet alla som varit en del av fotbollen.

Tryggt och säkert och en hel del finess, absolut - det är närmast en garanti av ÖFK #2026. Men den här fredagskvällen var tempot lite för dåligt och spelet i djupled inte mycket att skriva hem om - åtminstone i min smak.

***

Avgörandet tål dock att berättas;

# Mitten av första ronden, Simon Marklund sliter sig loss ute till höger, trycker in bollen framför Sundsvalls mål där Jabir Abdihakim Ali vinner duellen med Lucas Forsberg och sätter bollen i nät, otagbart för Gif-målvakten Jonas Olsson.

Som hämtat ur instruktionsboken!

Det här är en väg som ÖFK ofta söker för att komma till avslut. Och nu har man en spets som kan vinna dom duellerna. Det är så här som Jabir Ali kommer att göra sin mål (men det skrev jag ju redan i går...) och vara till stor nytta för ÖFK (samt givetvis att han håller en hel backlinje sysselsatt som bollmottagare, det skrev jag också i går...).

***

ÖFK-tränaren Nemanja Miljanovic valde att spela vidare med samma startelva som körde över Öster i lördags. Det var både bra och riktigt, även om hyllade Abodi Qasem var tillbaka efter sin avstängning men nu fick tillbringa större delen av matchtiden på bänken. Miljanovic har faktiskt hela sin trupp att tillgå (jo, jag räknar med att Dennis Widgrens skada inte är så illa som det såg ut när han tvingades lämna planen i matchens slutskede. Smällen tog tydligen på smalbenet, det kan göra jäkligt ont men är sällan något allvarligt) när vi snart är framme vid den sista tredjedelen av serien och allting ställs på sin spets.

Vilken lyx!

Dessutom gillar jag att Miljanovic på senare tid varit återhållsam med bytena. Mot Öster gjorde han bara ett (kanske hjälpt av det 20 minuter långa åskuppehållet där spelarna fick en gratischans till återhämtning) och ikväll blev det tre, dock utan att rubba organisationen.

I framgång är det lätt att ta dom bra besluten!

***

Sunday Anyanwu är verkligen en spelare som är lätt att tycka om, det finns sån optimism i hans spel. Det är sällan man ser en mittback som tar så många offensiva brytningar (kliver framför sin motståndare) och gör det så lyckosamt. Jag vet, det är ett riskabelt sätt att försvara sig. Men när tajmingen sitter, som mot Sundsvall, är det ett framgångsrikt recept!

***

När alla lag har spelat nio hemmamatcher är ÖFK seriens bästa hemmalag med 20 inspelade poäng på Jämtkraft arena. Bra nästan varje gång blir det betyget, bara insatsen mot IFK Norrköping skaver. Men å andra sidan är väl klassiska IFK seriens bästa lag?

***

För Gif Sundsvall är läget beckmörkt efter sjunde raka förlusten och jumboplatsen ser ut att vara mer eller mindre cementerad. Och ärligt talat; även om kvällens insats var några nummer bättre jämfört med helgens kölhalning i Sandviken (0-5), man hade ju ett par riktigt bra möjligheter i den första halvleken, så vet jag inte riktigt hur det ska gå till för klättra i tabellen. Den här Gif-upplagan saknar spetskompetens i alla lagdelar, det finns ju ingenting att bygga ett lspel på. Tyvärr, här har föreningen gått vilse och jag vill påstå att ökenvandringen startade flera år tillbaka i tiden.

Det var länge sedan jag såg ett Gif Sundsvall som var bra.

***

Men å andra sidan; deras hang arounds på ståplats är ju ännu sämre. Vilket jävla säckgäng!