Någonsin funderat över varför Östersund inte har en fotbollskultur värd namnet? Ett faktum som här för övrigt också gäller inom den andra stora bollsporten, avsaknaden av en genuin kultur, och då pratar vi inte curling.
Hockeyprofilen Ulf Dahle’n säger till ÖP att han saknar en träningskultur i länet. Någonsin funderat över vad det, avsaknaden av en träningskultur, kan bero på?

Har ÖFK som affärsbolag och fotbollslag (sic) ens dragit några som helst lärdomar av den makalösa prestation Potter faktiskt utförde här på de stora bollsporternas absoluta bakgård? Om inte?
Någonsin funderat vad det kan bero på?
Kan svaret på samtliga tre ovanstående frågor stavas m e n t a l i t e t ?

Vi kan säga så här att SKA ÖFK INOM EN ÖVERSKÅDLIG FRAMTID KUNNA STUDSA TILLBAKA SÅ BEHÖVS DET REJÄLT MYCKET MER AV JUSTE JANTE (ja, du läste rätt) OCH MINDRE AV INSKRÄNKT BYMENTALITET för att det ska bli någon jävla ordning på torpet. Om inte så kommer Jämtkraft Arena att stå där i evinnerliga tider som ett monument över en svunnen epok, och ständigt göra en påmind om att det spelades bättre fotboll på Potters tid.

För att återkomma till det som Dahle’n efterlyste, en träningskultur, så tror jag det är själva nyckeln till att över tid kunna etablera en kultur, en ödmjuk juste Jante där talang mäts i förmågan att kunna underkasta sig regelbunden hård och tuff träning istället för i blodsband och (hemska tanke) släktband. Det om något är inskränkt.

Se och lär: Det är inte en slump att små bruksorter som exempelvis Degerfors (knappt 10 000 inv.) och Karlskoga (runt 25 000 inv.) håller sig med varsitt representationslag i de högre divisionerna. Dit sökte sig folk och fä från när och fjärran för att söka en utkomst när bruken dunkade och stånkade och gick för fullt. Där fick många börja om, de flesta utifrån likartade förutsättningar. Där fick de visa vad de gick för, både på och utanför planen. Utan stöd av vare sig släkt och vänner (som i mina farföräldrars fall, lappj-r från Gällivare-Malmberget). Farfar Gustaf satte ibland på sig sin blå arbetsoverall med BOFORS tryckt på ryggen drog ett skärp runt midjan och tillsammans med brorsan Gunnar åkte de skiten ur bleka Mora-Nisse kopior till 25-öres ingenjörer, för att skarva l i t e som en gör i Värmland.

Till saken, Jante kan vara både på gott och ont. I sina värsta stunder rent förbannat förlamande men också, paradoxalt nog, en källa till kreativitet och finess ofta kryddad med flera nypor jävlaranamma och det viktigaste av allt en rejäl sats av ödmjukhet, med en alltid välkomnande attityd. Det är om inte annat Degerfors IF ett bevis på. Dit är du alltid välkommen, hur stöllig du än är, och då pratar jag av egen erfarenhet.
En genuin ödmjukhet som får Degerfors att kunna studsa tillbaka när det går en emot.
Någonsin funderat på hur ödmjuka de stora bollsporterna är i Östersund? Och om de har förmågan att studsa tillbaka.
Om inte annat så kanske det är dags nu. Så här i fotbollssäsongens elfte timme.

DET ÄR DAGS ATT FOTBOLLEN I ÖSTERSUND VAKNAR UPP.
KÖR ÖVER DE J-LARNA! OCH VISA VAR SKÅPET SKA STÅ!
BÖRJA MED TRELLEBORG!