Jag tycker att matchen mot AIK var ett tydligt steg framåt, och spelet fram till första baklängesmålet var direkt imponerande. Det var trygghet i såväl defensiven som när det var dags att söka egna spelvägar. Det tillkom lite stress efter målet, vilket ju är rimligt i en tävlingsmatch, men det såg fortfarande bra ut. Men visst finns det saker att fortfarande fundera kring.

Om vi börjar bakifrån så är Mills en bra målvakt, men han blir lite sen i besluten ibland, vilket kan leda till farligheter. Det är dock tryggt att ha två riktigt kompetenta målvakter i honom och Keita.

Vad gäller försvarslinjen börjar det att finnas en hel del alternativ. Novak har successivt utvecklats till en riktigt bra mittback, och känns just nu stabilare än Mazur. I den senare finns det en riktigt bra högstanivå, men även svackor. Ingen av dom är riktigt snabb, men om spelet läggs upp klokt, och det finns en större vakenhet än hittills vad gäller motståndarnas djupledslöpningar, ska det kunna funka ändå.

På ytterbackssidan känns det väldigt väl försett just nu, och jag hoppas att en av mina favoriter, Adjoumani, får chansen att fortsätta med mycket speltid, men kanske på lite olika platser beroende på motstånd. Ghanoum tar kliv framåt, och närmar sig status som startspelare. Outtara var riktigt, riktigt bra innan första skadan, och når han den nivån ska han givetvis spela. Kanske också han kan alternera lite. Hedenqvist kan jag ännu inte uttala mig om, men verkar väldigt spännande. Weilid är oftast en stabil spelare som alltid tar sitt ansvar och ibland gör riktiga toppmatcher. Han funkar bra såväl i backlinjen som på mittfäktet.

På mitten ser Brendon fortsatt väldigt stabil ut, och är en nyckel för laget i spelet med boll. Sinyan är för mig en alltmer given startspelare. Visst slarvas det fortfarande ibland, men kapaciteten finns redan där, och han är garanterat väldigt utvecklingsbar fortfarande. Musolitin är troligtvis också en spelare som kommer att blomma ut ordentligt om han trivs med laget och staden. Ser fram emot hans debut. Österholm har jag fortfarande svårt att helt ta ställning till. Han är tämligen stabil, men behöver visa lite mer för att närma sig att vara given startspelare.

Om vi kliver över till de i huvudsak offensiva spelarna, oavsett placeringen i spelsystemet, så tycker jag problemet är att insatserna varierar väldigt från match till match när det gäller de flesta. Det som är riktigt roligt är att så många visat vad de kan när allt stämmer, och kan man etablera sig där, så kommer säsongen att bli enormt rolig. Den mest ojämne för mig är Amatkarijo. De flesta av oss ser vilken enorm kapacitet det finns i honom, och skulle kunna explodera om han emellanåt lyfte blicken mot andra ställen än motståndarmålet. Han är snabbare, mer teknisk och har ett bättre skott än de flesta spelarna i Allsvenskan. Om han oftare såg sig som en spelare som skapar möjligheter till sina lagkamrater skulle ÖFK:s offensiv direkt få nya dimensioner. Stolt har också det mesta en anfallsspelare behöver, men faller ibland bort. Det som många ser som en tillgång, nämligen hans inställning, ser jag ibland som ett problem. Kunde han koppla bort irritationen mot domare och motspelare samt inte dra på sig onödiga frisparkar, så tar han också stora steg framåt. Kroon är en fantastisk spelare att ha i delar av matcherna. Jag tror att han sällan kommer att spela hela matcher, och det är för mig inte självklart om han ska starta eller komma in i ett senare skede.

Om vi kliver över till spelare som antagligen måste jobba hårt på träningarna för att få fler chanser, så kan vi börja med Karlsson-Grach som har varit en favoritspelare för mig, men har inte tagit det sista steget än. Samtidigt är det svårt att ta steget när han inte riktigt får chansen. Jag hoppas att även han kommer att få möjligheter att visa sig. Nader har jag egentligen ingen koll på alls. Johnsson är spännande, men även honom har jag sett för lite av. Zekovic måste också visa mer innan det blir annat än inhopp utifrån min syn. Där är också Mensiro och Jablinski. Sedan finns ju några yngre uppstickare som jag inte kan uttala mig om, men som givetvis ska få chanser efter förmåga. Glömmer jag någon så ber jag naturligtvis om ursäkt.

Vad gäller tränarsidan så gjordes det en heroisk insats förra säsongen, vilket de ska ha stort beröm för. Då var det akututryckningar, men i år gäller det att förvalta och utveckla ett lovande gäng spelare där grupptryggheten redan ligger på en tämligen bra nivå. Ett absolut problem är naturligtvis att det inte finns någon egentlig assisterande tränare, vilket jag verkligen hoppas löser sig. För inte är det väl så att man tänker att det går bra ändå. Oavsett detta så tror jag att det är väldigt viktigt med en individuell kontakt med särskilt de spelare som presterar väldigt ojämnt. Det gäller att kunna läsa av vad som ligger bakom och vad som kan åtgärdas. Sedan är jag fortsatt lika krass som tidigare vad gäller att hålla kvar spelare som inte trivs, om det är skälet till ojämna prestationer. Sånt smittar ofta av sig på andra i truppen. Låt eventuella sådana spelare lämna. Jag har absolut grundsynen att grupptryggheten och trivseln har oerhört stor betydelse för resultaten.

Sammantaget tänker jag, till skillnad från de två senaste säsongerna, att målet definitivt inte bara ska vara att hänga kvar. Samtidigt måste många bitar falla på plats för att det ska kunna bli en toppstrid. Men förutsättningarna finns faktiskt. Mitt lite fega tips idag är att ÖFK hamnar någonstans i segmentet plats 6- 10. men skulle man få en riktigt bra start på säsomgen med ett sju till tio poäng på de första fyra matcherna, då kan vad som helst hända i positiv väg. En negativ kvalplats vore i år ett tydligt misslyckande.