Det finns olika bilder av Östersunds Fotbollsklubb.

Trevligast är den med den snabba marschen till Allsvenskan där det blev sex säsonger- Men främst cupsegern som gav Europaspel med 2-1 seger borta mot Arsenal. Lagets och supportrarnas insatser ute i Europa uppmärksammades. När det gäller supportrarnas intryck minns jag främst Berlin, Bilbao och London.

En annan bild, som tyvärr alltför många på andra håll och kanske även hemmaplan fastnat för, är klubbens del i den affär som hamnade både i tings- och hovrätten. Låt vara att klubben aldrig varit åtalad och att den åtalade också blev frikänd. Men negativa affärer och rubriker lever kvar, tack och lov i en glömskans dalande skala.

Den tredje bilden är klubben i trångmål och i kamp för att både hindra konkurs och förlorad elitlicens. De fanns mindre sådana, men mer lätthanterliga problem även på vägen upp mot Allsvenskan. Under några månader i slutet av 2019 var ju klubben faktiskt ute ur Allsvenskan men fick tillbaka platsen.

Det är senare om hjälpaktionerna blivit aktuell om inte varje år så lite mer än vartannat. Men vid mins minst tre tillfällen har olika former av räddningsaktioner löst problemen. Den saknade summan var inte störst det nu aktuella tillfället, men ändå var lösningen den som mest överraskat.

Faran är inte över, men det finns respittid för handling. Just den frågan får jag återkomma till. Skatteåterbetalningarna har återbetalats enligt plan. Cirka hälften av de 12 miljonerna är återbetalda, för att klara resten behövs nog inställningen att vara nöjd med den värdefulla platsen i nuvarande serie. Pengarna måste få styra ambitionen.

Klubbens väg har alltså både varit en trumfens väg och en ”Via dolorosa”, smärtans väg. De som inte är så väl insatta eller vill försvara egen sak dömer lätt ut de senaste årens styrelser. Jag till och med valberedningen har fått sig en släng av sleven. Men det har inte varit så lätt att skaka fram alla dessa ”kamikaze-piloter” som tagit sig an ibland nästan omöjliga uppgifter. Ständiga byten har gett bristande kontinuitet, vilket också understryks av att man på fem år haft nio olika personer på posten vd eller motsvarande.

De flesta har nog gjort sitt bästa, men det har säkert också varit missar. Att årets sponsorintäkter inte ens når upp i hälften av budgeterade nio miljoner är inte bra. Det var förresten samma nivå året före. Ungefär samma siffror som klubben hade i början av Superettan på väg uppåt. Men inflationen har gjort miljonerna mindre värda.

Utan att ta bort kritiken måste man också nämna att det är lättare att få sponsorer på väg upp än på väg ner. Men något man absolut inte skall glömma är att när man under krisåren tagit in många, många miljoner i ägartillskott eller aktieemission. Som ibland kommer från samma plånbok. De siffrorna syns inte på vinst och förlustsiffrorna, men hjälper upp kapitalet.

När det gäller sponsorpengarna har konkurrensen blivit tuffare. ÖIK som fick in fyra miljmner för några år sedan har senast fått in tolv (!) Bägge basketklubbarna har också, fast i mindre omfattning, förlorat i den konkurrensen.

Jag visar elitårens bokslut i grafisk form och har tagit boksluten precis som de står. De flesta har nog glömt att det var 2019 som stod för raset. Det var då man fick 53 miljoner (!) i årsförlust och rasade till minus 20 i kapitalet. De två Europaåren gav vad som motsvarar fem normalårs inkomster. Det borde ha blivit mer än 23 miljoner kvar. Speciellt som man sålt de bästa spelarna för 67 miljoner och fått 73 från UEFA. Alltså 140 miljoner ”extra”. När det gäller pengarna från Ghoddos &co stämmer det gamla svenska uttrycket ”sålt smöret men tappat pengarna”-

Personalkostnader var för höga (60 miljoner). Nu är man nere på under hälften, tros att minskningen gått för långsamt. Dessutom gjordes en rad dyra, men helt misslyckade rekryteringar.

2019 var ett misslyckat år. Vem som gjorde budgeten vet jag inte. Daniel Kindberg får gärna förklara. Han lämnade sin post i december till Hans Carlsson. Men även under 2019 var Daniel med och ryckte i trådarna. Det var vid det årsmötet man bröt mot stadgarna och lät icke röstberättigade rösta för att Mattias Rasteby inte skulle komma före andra kandidaten Bo Ottosson. På många sätt var 2019 ett märkligt år då man som ”julklapp” fick tillbaka den Allsvenska platsen.

Jag har i den här översikten tagit upp det sportsliga som också påverkats av ständiga behov att sälja spelare samt dessutom för många tränarbyten. Men på det planet finns lika många frågetecken som finns var på ekonomin. Klarar man sig undan, kval eller blir det nedflyttning (kan bli även vid kval). På vilken nivå gör man då omstarten utan möjlighet att ha helproffs.? Närmast gäller det alltså Landskrona i hemmamatch på lördag.

Resultat: Kolumnerna visar i tur och ordning inkomster utgifter samt årets resultat. Under strecket visar minus där de stora underskotten märks klart. Skalan är i tusental kronor. Som mest intäkter på 141,4 milj (2018) men i Superettan ofta kring 30 miljoner.

Eget kapital: Det egna kapitalet visar skillnaden mellan tillgångar och skulder. Allt räknat i miljoner kronor. Största kapitalet var 23,2 milj 2018. Största minuset 20,4 miljoner året efter. Tala om fritt fall! Kapitalet är det som avgör både i konkurshot och (med andra regler) licensfrågan. Trots senaste lilla plusresultatet pekar året mot ett klart minus för 2024. Dock långt från rekordnivåerna.

Graferna har gått efter bokslut. I praktiken förbättrades långt i efterhand resultatet 2019 med 10 milj medan 2020 försämrades med motsvarande. Det var pengar reserverade för böter i Ghoddos/Huesca-affären. Böter som ÖFK sedan slapp, men som i hot om ännu större inte gynnade sponsorernas framtidstro.

(Klicka på bilderna för att få dem större)