Sådärja!

1-0-seger mot Helsingborg, kvar på tredjeplatsen i tabellen och ett avstånd till de som jagar som växte sig ännu större, helgjutet försvarsspel, bollförande som i nästan alla matcher på Jämtkraft arena och seriens bästa hemmalag efter 24 omgångar.

Det finns naturligtvis mycket att vara glad över den här måndagskvällen.

Men visst skaver det att anfallsspelet återigen var rätt torftigt? (Jag vill bara påminna om det så att kammen inte växer sig alltför hög när så mycket rullar ÖFK:s väg just nu).

Å andra sidan; det hade varit rätt grymt att förlora ytterligare poäng när man är så mycket bättre än sin motståndare - det får räcka med det som hände i torsdags (1-1 mot Brage).

***

En strumprullare i torsdags (Amar Begic) och en markkrypare (Yannick Adjoumani) den här kvällen har gett fyra poäng. Alla mål räknas!

***

Men även om "Adjous" högerträff (68:e minuten) hade knapp styrfart när den passerade förbi tre Helsingborgsförsvarare samt målvakten Emil Rådahl och rullade över mållinjen så var förspelet desto vackrare; Edwards till Özkan, instick till Marklund, ned på kortlinjen och inspel till Begic som, typ, klackade den vidare till Adjoumani.

Anfallet innehåller två ingredienser som jag efterlyst och vill se mer av;

# Insticket genom och in bakom backlinjen från Özkan.

# Och att Adjoumani tar sig in från sin bekväma ytterzon och deltar i kriget framför motståndarmålet. (Naturligtvis gäller samma för tränarsonen Miljanovic på högersidan)

Det vill gärna bli för mycket "spela runt" och för mycket folk kvar ute på kanterna för att jag ska vara riktigt nöjd.

***

Om nu inte ÖFK riktigt vet hur man ska hitta det här spelet kan jag i all välmening ge ett tips. Den som är videoansvarig i klubben (jag vet faktiskt inte vem, Nemanja själv? Eller Fredrik? Kanske båda?) kan klippa ihop ett timslångt inslag från succélaget Bodö/Glimts matcher senaste åren i den norska elitserien. Spelargruppen behöver all återhämtning den kan få fram till fredagskvällens toppmöte i Falkenberg och här finns massor av idéer att stjäla och det är garanterad fotbollsgodis, ett chans- och målfyrverkeri som kan inspirera!

***

Jag hetsade upp mig över Nemanja Miljanovic byten i matchen mot Brage. Bättre ikväll? Naturligtvis inte!

# Jabir Ali blev kvar hela matchen den här gången utan ha koll på varken huvud eller fötter. En timme hade räckt den här kvällen, sedan gav i varje fall jag upp.

# Och varför plocka Amar Begic (82 min), en mycket viktig pusselbit i ÖFK:s hela spel - både framåt och bakåt - av banan?

Jag tror, eller jag vet, att vi är många som förbryllas över ÖFK-tränarens sätt att tänka. Det blev i alla fall onödigt stökigt i matchen slutskede även den här gången.

***

Men trots det här gnället, mycket vill ju ha mer. Det är imponerande att i det här tuffa spelprogrammet orka vara det spelförande laget i match efter match, även nu. Motståndarna från Skåne fick jobba hårt för att hålla hemmalaget ifrån sig och nye tränaren Mikael Stahre nyttjade tidigt sina fem byten.

Nu gäller det bara att orka med ytterligare en kraftansträngning den här veckan innan landslagsuppehållet ger chans till välbehövlig vila.

***

Men som sagt, det är inte vilken match som helst när ÖFK reser till "staden vid havet". Tvåan mot trean, jag är jättenöjd med ett kryss!

***

Till sist, apropå bytet med Begic; hur tänkte domaren Max Persson när han höll kvar Begic ersättare Molls Donald utanför spelet i cirka två minuter? Så mycket snabbare än Begic kan man inte lämna en plan. Jag klockade det till 17 sekunder från det att han fick beskedet (som jag uppfattade det) om att byta och Begic sprang större delen av sträckan från mittplan ut till linjen.

Att sedan några regelnissar i kommentarerna på den här sajten ger domaren sitt stöd förvånar mig, ingen med normal syn kan ju beskylla Begic för att ha dragit benen efter sig när han lämnade planen. Jag förstår de som blev upprörda, man behöver inte acceptera alla dumheter utan att tala om vad man tycker.

Men jag har skrivit det till leda; de flesta domare i den här serien saknar bollkänsla och det är bara trist. Jag vet att uppgiften är svår, närmast omöjlig. Men det finns ju ingen anledning att sätta krokben för sig själv!