Einstein sa att upprepa samma sak och tro på förändrat resultat är definitionen på galenskap. Där är ÖFK idag.

Det måste ske något nytt. Flera spelare fungerar inte i det önskade spelsystemet. I matchen mot Landskrona var det minst fem spelare i startuppställningen som inte borde ha varit på plan.

Det går inte att skapa en verklighet/dröm med ett spelarmaterial som inte motsvarar de kraven. I det militära sas det att om inte kartan stämmer med terrängen gäller terrängen. Här någonstans bör ÖFK ledningen landa och utgå ifrån. Dvs utgå från det spelarmaterial som finns och inte från en dröm.

Denna match störde mig betydligt mer än förlusten mot Örgryte. Då mötte man ett lag på topp som utnyttjade svagheter i ÖFK. Idag var Landskrona måttligt bra och det kändes som om alltför många av spelarna inte förmådde, eller orkade, jobba som lag. Jag var dessutom förundrad över att Bonnah, som inte alls rosade marknaden senast, startade samtidigt som Marklund satt på bänken. Sporrong verkade trött och Perry körde fast sig själv nästan konsekvent. Suljic spelade fram till 1- 0 och försvaret hade som så ofta halvdan hjälp från mittfältet i kritiska lägen.

Det smyger sig in en känsla att spelarna känner sig osäkra såväl på sina roller på plan som på hur man ska förhålla sig till medspelarna, och de som får chansen efter en tid på sidan verkar inte bekväma. Nu är jag antagligen för kritisk, men det var inte bra idag. Livani har en hel del att bevisa, för hans allra viktigaste uppdrag just nu, enligt mig, är att skapa spelglädje i laget. Jag är inte helt säker på att det är hans starka sida. Jag är dock fortsatt hoppfull vad gäller kvalitén i truppen, men det gäller att få fram den även på plan.

Jag ska inte fördjupa mig mer just nu, då besvikelsen över dagens match är som störst, men uppenbart är att vi åter får rikta in oss på kampen om att slippa nedflyttning. Men jag bedömer fortfarande chansen att hänga kvar som god. Men det krävs en del jobb.

Betygen:

Otieno 3 - Gjorde väl en ok insats.

Johansson 2 - Kändes inte säker defensivt, men ok när han klev framåt.

Suljic 2 - Får ta på sig visst ansvar för första målet, och verkade lite håglös även i övrigt.

Anyanwu 3 - Fortsatt säker i brytningarna, och visade tydlig fighting spirit.

Ghanoum 3 - Hans defensiv ger trean. Verkar lite obekväm med bollen ibland.

Bonnah 1 - Tycker han gör en riktigt svag insats.

Sporrong 2 - En av hans svagare matcher.

Perry 2 - Blev inte många rätt.

Amatkarijo 2 - Såg tyvärr väldigt lite av honom, trots att han jobbade hårt.

Hopcutt 2 - Försökte skapa, men det blev inte så mycket.

Edqvist 2 - Gjorde en del hyfsade försök, men det räcker inte längre.

Adjoumani 2 - Tog inte riktigt chansen idag heller, men jag tycker att det är dags att han får starta, så att han känner lite trygghet. vi vet vad han kan.

Marklund 3 - Här har vi en spelare som verkligen försöker skapa något, och han blev en injektion, som dock kom av sig lite.

Abdihakim 3 - Såg lite bättre ut denna gång, men har en del att bevisa.

Croon 4 - Två väldigt bra ingripanden, och egentligen inga misstag.

Mörfelt 2 - Fick knappt bollen, så att sätta betyg är inte rättvis.

Granström 2 - Vet inte varför, men verkar inte komma upp till den förmåga han torde ha.

Återigen så vill jag nu trycka på att det viktigaste uppdraget för alla runt laget och i föreningen, från ordförande vidare över sportchef, lagledare och tränarstab m fl, är att skapa glädje i laget, och inte prestationskramp.

Näe, det gick inte den här gången heller!

Visserligen, jag skulle i normalfallet, faktiskt alla dar i veckan, vara nöjd med en ÖFK-poäng när anrika Helsingborgs IF, sjua i den allsvenska maratontabellen med 69 säsonger i vår högsta serie, kommer till Jämtkraft arena. Men efter lördagens 2-2-match är det än en gång något som skavar.

Den 17:e seriematchen påminner om så många andra den här sommaren; en period som är bra men alldeles för kort, svackan (hela den andra halvleken där så mycket blev bara knas) är på tok för lång. Och då är det svårt att vinna fotbollsmatcher.

Därför är ÖFK i högsta grad inblandad i striden om den negativa kvalplats som för tillfället inte är abonnerad.

***

Men vi tar det från början, det måste man en sådan här gång när ÖFK skulle revanschera sig för den svarta förra lördagen på Gamla Ullevi i Göteborg (0-6 i rumpan mot Örgryte).

Då blir det 0-1 efter åtta minuter, 0-2 efter 16...

Det skulle ju inte kunna hända.

Men det hände på samma sätt vi sett så många gånger: en schabblande målvakt och en snabb omställning där ÖFK inte hade något försvarsspel.

# För målvakten Max Croon var det naturligtvis en mardrömsstart i sin nya klubb när han placerade bollen framför fötterna på Alexander Johansson som enkelt kunde rulla in Helsingborgs etta i tom bur. Slarvigt av unge Max, naturligtvis, men eftersom det bara var en upprepning av det hans fyra(!) föregångare i ÖFK-målet tidigare gjort i sommar så handlar det om ett systemfel som jag berättat om så många gånger och allt fler, av kommentarerna, också tycks förstå.

# Vid 0-2 var ÖFK-försvaret på villovägar när Helsingborg ställde om snabbt och precist, Adam Akimey utmanade hemmabacken Christian Enemark vid strafflinjen och knackade in bollen i Croons vänstra burhörna. Anmärkningsvärt; i pärmen som innehåller instruktioner för hur man försvarar sig står det redan på första bladet att anfallande spelare ska hållas på utsidan. Enemark hade uppenbarligen glömt det mest elementära, lät Akimey ta insidan och så small det.

***

Men ÖFK:s uppryckning var anmärkningsvärd, det ska sägas. Jamie Hopcutts styrning i nät på Chovanie Amatkarijos inspel tre minuter senare gav hemmalaget precis den energi som behövdes för att komma tillbaka in i matchen och när Hopcutt åter höll sig framme och pressade in kvitteringsbollen strax före pausfikat var ÖFK resultatmässigt i kapp och spelmässigt förbi. Hemmalaget hade, högst oväntat efter inledningen, skaffat sig momentum i matchen. Det finns få saker i fotboll som kan vara så knäckande som ett mål i baken när man går till halvtidsvila, inte minst sedan man tappat ett fast grepp om matchen. Det brukar kunna bli en hel del oro i det omklädningsrummet...

***

Men kunde nu ÖFK förvalta sitt mentala övertag?

Naturligtvis inte! Istället bjöds på en synnerligen andefattig andra halvlek där så mycket blev bara fel. Den tempofyllda fotbollen från avslutningen av första halvlek med spring i benen som gav såväl mål som grepp om matchen var som bortblåst, det blev tempofattigt och chansfattigt där ÖFK-tränaren Kiarash Livani dessutom fick dålig utdelning på sina många byten.

Den som inte håller med mig kan gärna kolla igenom matchsammandraget som HBO Max klippte ihop. Nej, just det; från den andra halvleken får vi bara se när domaren Erik Mattsson blåste av matchen, något mer tyckte streamingtjänsten inte var värt att visa...

***

Jag är jäkligt nyfiken på vad som sägs i ÖFK:s omklädningsrum i halvtidspausen, det är inte första gången vi ser laget göra en slätstruken andra halva när vi hoppats på något helt annat. Man hade ju onekligen stoppat ned sina motståndare i säcken...

***

Det hände en hel del i ÖFK-truppen i förra veckan som gjorde spelreglerna ganska oklara inför "Yranmatchen", Philip Bonde flyttade till seriekonkurrenten Västerås SK, målvakten Tyree Griffiths slet av hälsenan på träningen och den väldige (202 cm) Jabir Abdihakim Ali anslöt från Västerås där han senast spelade i maj.

# Griffiths skada betydde att unge Max Croon, 19-åriga lånet från Djurgården, fick ta över ansvaret i målet, ÖFK:s femte startmålvakt den här sommaren (låter i mina öron som någon form av rekord). Med tanke på den bedrövliga starten måste jag tillstå att det var starkt att resa sig från den smällen och klara fortsättningen med godkänt betyg. Men att orutinerade Croon ska bära hela lasset under hösten är inte rimligt att begära. Målvaktstränare Arnold Origi får nog vara beredd på ett antal inhopp även i fortsättningen, det måste han för att det här ska gå vägen.

# Värvningen av Ali har jag svårt att förstå. Visserligen sätter han naturligtvis skräck i de flesta motståndarförsvar i den här serien med sin blotta uppenbarelse och mål har han alltid tillverkat.

Men hur kommer han in i Livanis energifotboll, hur ska det gå till?

Ali fick nu 23 minuter i avslutningen men sprang verkligen inte många meter och vann heller inga dueller. Han såg helt enkelt inte ut att vara redo för spel på den här nivån, det var inte rättvist mot varken Ali eller laget.

Firma Stefan Lundin & Kiarash Livani får gärna övertyga mig om att de har satsat på rätt häst. Men jag kommer inte att tro det förrän jag ser det! Och då lägger jag mig platt...

# Det jag framförallt tar med mig från den här eftermiddagen (förutom att Jamie Hopcutt visade sin styrka som straffområdesspelare där han fick dubbel utdelning på sina fina bollträff) var Sunday Anyanwus sätt att tackla jobbet som Philip Bondes ersättare i backlinjen. Starten var visserligen darrig (liksom för många andra) men som han växte med uppgiften! Sunday ser ju inte ut som en traditionell mittback, men smartness ersätter ofta bristande fysik! Och spelare som använder huvudet får plus i min bok.

# Jamie Hopcutt toppar nu den interna skytteligan med sina fem mål. Simon Marklund är poängbäst, fyra mål och fyra assists.

Fler måste bidra med både mål och poäng!

***

Landskrona Bois borta på lördag. Sex poäng står på spel, skåningarna tillhör också ett av de lag som i dagsläget ska sända åtminstone några tankar kring den där lediga negativa kvalplatsen som ingen vill ha...

***

Till sist, för den som hunnit glömma; ÖFK ligger på 33:e plats i den allsvenska maratontabellen efter sina sex säsonger och 213 inspelade poäng. Senaste klubben att passera var Brommapojkarna. I närtid finns ingen som hotar bakifrån.

I en vecka fick man känna någon form av hopp om en bättre höst än vår; övertygande seger (3-1) mot Falkenberg, en i stort sett skadefri spelartrupp och Chovanie Amatkarijo tillbaka för att sätta spets på ett så här långt andefattigt anfallsspel.

Men så kom det en svart söndag på klassiska Gamla Ullevi mot lika klassiska Örgryte IS; 6-0 i baken betyder fyra (!) bortspelade poäng (tre för förlusten och en för målskillnaden) och så är ÖFK kvar i smeten kring de negativa kvalplatserna (att klubben ska riskera direkt nedflyttning finns dock inte i min sinnebild så länge Örebro SK och Umeå FC vägrar att vinna).

***

Rapporterna inför Ullevi-matchen var enbart positiva; sista träningen var ju högexplosiv rapporterades bland annat på den här sajten och serieledarna från den södra delen av stor-Göteborg skulle allt få sig en omgång.

Jo, tjena!

Örgryte var bättre i allt, 6-0 kunde lika gärna ha varit 10-0 och ÖFK-tränaren Kiarash Livani skämdes, spelarna likaså.

Om jag är överraskad? Inte det minsta - jag har bara väntat på den här minan. Hela ÖFK:s spel har under Livanis ledning präglats av en aningslöshet som gränsar till det som närmast kan betraktas som korkat. Jag har skrivet om det tidigare - fumlande målvakter, tappade bollar på mitten och ett osynkat presspel som gett motståndarna enorma möjligheter till snabba omställningar.

När ÖIS nu blåste ÖFK av banan kan jag inte lägga någon skuld på målvakten Tyree Griffiths (han gjorde så gott han kunde men hade inte många marginaler på sin sida) men gänget på mitten spelade med huvudet under armen samtidigt som den höga pressen havererade, därmed fick ÖFK också ett försvarsspel som rasade samman.

Serieledande Örgryte hade ett hav att operera på i stort sett från start till mål och gjorde det förbaskat bra. Hela vägen, både framåt och bakåt. Det doftade Allsvenskan lång väg om den här insatsen även om vi bara hunnit drygt halva vägen.

***

Anledningen till ÖFK:s kraschlandning?

Mentalt, trodde Kiarash Livani när han i tv analyserade 0-3 efter första ronden.

Möjligt. Men varför skulle Gamla Ullevi, knappt 4.000 på läktaren och en motståndare som man besegrade för några veckor sedan skrämma skiten ur det här ÖFK-gänget som har som mål att dominera alla fotbollsmatcher, kommer från en seger som smakade mumma och bra träningsveckor?

Det jag misstänker kan ha spelat in, förutom att det enligt min uppfattning har varit svajigt hela säsongen, är att den sista träningen inför Göteborgsresan (enligt samstämmiga rapporter) var lite väl tuff - lägg därtill i den värme som rådde.

Det är givetvis en killgissning, men så här energifattigt var det länge sedan vi såg ett ÖFK-lag uppträda. Lagkaptenen Ali Suljic tog knappt en hundraprocentig löpning på hela matchen (det var lika halvhjärtat som i vårens träningsmatcher), arbetsmyran Simon Marklund var blek som hårfärgen, Nebiyou Perry fuskade i hemjobbet, Adrian Edqvist fanns bara i matchprogrammet, Albin Sporrong satte foten fel vid tre tillfällen i egna straffområdet vilket resulterade i två baklängesmål plus en straffspark (också mål) ... ja, listan på svaga insatser blir tyvärr lika lång som laguppställningen.

Dessutom, det måste sägas; Livanis matchplan var inte den mest begåvade, i varje fall för den här uppgiften. Offensiv men aningslös blir mitt betyg (men det kanske finns någon i hallelujah-kören som tyckte den var bra, vad vet jag).

***

Men nu måste ÖFK snabbt upp på hästen igen, Helsingborg väntar i den så kallade Yran-matchen (lördag kl 13 på Jämtkraft arena) och fram till dess har Kiarash Livani och hans medhjälpare i tränarstaben ett tufft jobb, kanske årets viktigaste, att lägga det här magplasket bakom sig och då gissar jag att den mentala biten blir viktigare än den fysiska.

Det ska bli intressant att skåda.

Det ska också bli spännande att se om ÖFK-tränaren gör några rockader i startelvan, den har ju varit rätt statisk under första halvan av serien. Jag skulle kunna tänka mig ett rejält yxhugg (det borde ha kommit för länge sedan) men tror inte att det blir så.

Ghanoum och Amarkarijo från start, Enemark och Edqvist på avbytarbänken? Något mer avancerat skulle förvåna.

***

Till sist; visst är det väl märkligt att oavsett vilken av de fyra målvakter (Benediktsson, Stople, Origi, Griffiths) som ÖFK använt sig av i sommar så har samtliga efter drygt 20 spelade minuter fått ont i det högra benet och tvingats till behandling. För att några minuter senare ohejdat skickat iväg bollen 60-70 meter med samma "skadade" högerben. Hon måste ha magiska händer, den där fysion...

Men för att vara allvarlig; den här typen av "fuskskador" har blivit ett gissel i den moderna fotbollen. Alla snackar om det, ingen har någon bra lösning. Tyvärr.

ÖFK fortsätter att underprioritera ett defensivt ytterbacksspel, och när inte mittfältet heller fungerar defensivt så blir det uppenbart såhär. Mycket tittande både på boll och motspelare och väldigt lite markering, störande av motspelare och jävlar anamma. Visst var Örgryte riktigt bra idag, men det ska inte behöva se ut så här ändå.

Dessutom verkar det tyvärr som att några av Livanis självklara startspelare inte anser att de behöver anstränga sig särskilt mycket för att behålla sina platser. Naturligtvis kan en gjuten startelva ge trygghet, men det kan också skapa en känsla av att man inte behöver anstränga sig. Jag tycker inte att man ska rotera mycket mellan matcherna, men någon eller ett par ändringar torde vara rimligt, av flera skäl. Spelare i truppen som ligger nära en startplats behöver just få starta någon gång emellanåt.

Mittbackarna och målvakten gör enligt mig en godkänd insats, trots det skrämmande resultatet, men hade naturligtvis kunnat göra det bättre. Ghanoum och Amatkarijo är också godkända i andra halvlek. Men resultatet är naturligtvis en katastrof. Örgryte var självklart bra, men inte otroligt bra, annat än på att utnyttja ÖFK:s svagheter denna dag.

Naturligtvis ska Livani vara ärlig när han pratar om sina spelares insatser vid intervju i TV, men att helt lämna eventuella egna eventuella misstag åt sidan ger en lite dålig smak i munnen. Som tränare ska man absolut ta på sig ett delansvar för en svagare insats. Risken är annars att det sätter sig lite i spelartruppen, om den ansvarige ser sig som ofelbar.

Betyg:

Griffiths 3 - Hade inte så stor chans på målen enligt mig.

Johansson 1 - Klev sällan in ordentligt och spelade åskådare alltför mycket denna gång.

Suljic 3 - Får ändå godkänt.

Bonde 3 - Också godkänt, en svag trea.

Enemark 1 - Ska kunna betydligt mer.

Bonnah 2 - En av hans svagaste insatser i år.

Sporrong 3 - Funderade på en tvåa, men det blir en trea.

Marklund 3 - Tyckte han ändå försökte, men ett stort kliv ner sedan förra matchen.

Edqvist 2 - En svag tvåa.

Perry 2 - Och den är snäll. Tappade nästan helt sitt tidigare goda defensiva jobb, och det tog stopp även framåt.

Hopcutt 2 - Fick inte mycket att jobba med och förvaltade inte det han fick i särskilt stor utsträckning.

Ghanoum 3 - Jag tycker att han gjorde en godkänd insats.

Mörfelt 2 – Nära en trea, då han verkligen försökte få lite fart.

Amatkarijo 3 – Visade många glimtar av vad det skulle kunna bli.

Granström 2 – Syntes knappt.

Kirby 2 – Inget inhopp som skrämde motståndarna.

Låt oss nu se en helt annan insats den kommande helgen mot Helsingborg. Ni kan så otroligt mycket bättre än så här. Och detta gäller även ledarstaben. Dock bra med tre byten i paus, även om lyftet inte blev avgörande.