På nåt vis kändes det inte bra, hämta hem tre poäng mot ett lag i spillror. Ingenting kan i vissa fall vara svårare än det. Fullt med glada igenkännanden på läktaren där alla såg så där lugnt förnöjsamma ut som man bara gör när framgång skall inkasseras, punkt slut. Studerade värmningen, ingen Makel från start nu heller, jäklar. Smålagsspel i härligt tempo där letten Gramovics som vanligt imponerar med sin teknik och sina ibland smått geniala crosspassningar. Ingen Oscarsson heller i startelvan, lite synd, rutin är viktigt i det här läget.

Matchen igång, får till min stora förvåning se Hamill ersätta Oscarsson på vänsterbacken. Men hur tänker Makel? Hamill enligt min mening en av dom mest naturliga innermittfältare som vår Herre låtit se dagens ljus, rapp i steget, arbetsvillig och spelintelligent. Okej, lite för mycket “bolltittare” också ibland men en högst kapabel ingrediens i ett poänghungrigt ÖFK. Nytt försök också med Björkebaum på kanten, “target” och avslutare i en och samma person, varför ute på en kant? Gramovics från start, grabben har helt klart alla dom redskap som behövs för att lyckas men skickar bara bollen vidare hela tiden.

Matchen igång med en förväntad ÖFK-dominans men utan det klös i spelet som skapar dom där enkla målen som behövs i det här läget. För mycket lättläst bollande på Sollander på topp där istället unge Andersson firar en del triumfer. 0-0 i paus, Oscarsson kommer in, Hamill upp i banan och ÖFK får enligt min mening ett mer välkomponerat lag. Jätteläge för hemmalaget via en tilldömd straff. Jag har Gramovics som förste målgörare i Warks eminenta tips här på sajten och knyter bägge nävarna i jeansfickorna.

Enligt lagen om alltings jävlighet missar naturligtvis unge Gramovics. Jag tycker fruktansvärt synd om grabben, är tydligen säker på träningarna men i ett hett läge skiter det sig. Men vilket mod, all heder för det! Att sedan gästerna petar in sin enda rejäla chans med 10 minuter kvar är liksom sånt som man varit med om förr i idrottens värld. Den här matchen skall naturligtvis ÖFK vinna och det rejält. Boden med en kraftig lintott på topp som rörde om lite grann i övrigt enbart ett kopiöst kämpande.

Återigen och med staketexpertens fulla kompetens, de rödsvarta utnyttjade inte sitt material, det här borde man stängt med dubbla hänglås i ett tidigt stadium. Det finns sex poäng till att fightas om så än hoppar en hare men ett lurigt Hammarby TFF i nästa omgång på Söderstadion är ingen direkt önskemotståndare. Men redde man upp fjolårssäsongen så finns det inget som säger att inte div 1-fotbollen rullar på fantastiska JK-Arena även 2011.

Efter dryga sex veckors uppehåll för den här lilla spalten där inspirationen inte riktigt infunnit sig försöker skrivaren nu åstadkomma några rader kanske till någons fromma och någons förtret. Den gråmelerade “fejan” har stirrat blint på mej alldeles in under en välformulerad herre med det förpliktande efternamnet “Lagerbäck” vilket inte gjort saken lättare.

Det absolut roligaste och mest givande för egen del med fotbollz,se förutom all nyhetsinformation är den debatt som förs gällande alla upptänkliga fotbollsskeenden i vårt närområde. När man märker att adrenalinet har sprutar över tangenterna. Det är väl det som är det fina med ett så direkt medium som en dator, dom omedelbara känslorna som förmedlas via ett enkelt tryck på “skicka”. Givetvis har herrar moderatorer fått rycka in någon gång men i det stora hela juste och givande diskussioner.

Fint också att även företeelser på ren fotbollsmässig “gräsrotsnivå” lyfts fram och får välförtjänt uppmärksamhet, inte minst vad som händer i Härjedalen med all den fotbollskultur som finns där odlad genom åren av eldsjälar som fått kämpa i ett verkligt glesbygdsdistrikt. I yngre dar var det Älvros man följde och numera Ytterhogdal med sina många spännande idéer för framtiden. Även Sveg verkar ha fått lite mera glöd under pannorna.

Spalten vore inte sig lik om inte ÖFK kom med på ett eller annat hörn och med en dåres envishet är jag en synnerligen ivrig påhejare av konceptet. Trots all kritik mot “toppstyrning”, trots alla synpunkter om mer eller mindre lyckade förändringar i spelartruppen, laguttagningar och taktik. Div 1 norra är sannerligen ingen dålig serie rent fotbollsmässigt och där gör ÖFK sin femte säsong om jag inte missminner mej.

Har visserligen aldrig varit någon särskilt framstående tippare men är fullständigt övertygad om att årets upplaga grejar ännu ett år i “Ettan”. Flera yngre har växt på sig och spännande importer tillsammans med klubbens “gamla” garde tror jag faktiskt fixar det. Sen kommer naturligtvis utvecklingen vidare i höst att granskas som vanligt och tycker hjärtat att saker och ting är åt h-e så kommer hjärtat att skriva det.

En s.k. sexpoängsmatch nu närmast hemma mot Carlstad U, hoppas min gamle idol Sigge Ericsson drar igång samma tryck på läktaren som förra hösten. När man tänker tillbaka på den uppryckningen sprids fortfarande känslan att idrott och speciellt fotboll är något av det finaste som finns.

Ännu ett fotbolls -VM är avslutat. Har personligen hängt med sen 1958 och såg faktiskt finalen Sverige-Brasilien i en televisionsapparat som det hette på den tiden. Visserligen via Danmark men ändå, några regionala svenska sändningar utanför stockholmsområdet existerade ännu inte vid det tillfället. Såg också en match live på Olympia i Helsingborg , Västtyskland-Tjeckoslovakien, 2-2, i gruppspelet. Detta strax innan familjens flyttlass drog iväg upp till Jämtland.

Åter till 2010, finalen blev väl ingen höjdare, Holland som var i princip chanslösa spelmässigt gick på “dirty-linjen” och dom spanska nervknutarna satt länge ihop. Roligt dock att Andres Iniesta fick avgöra, en prydnad för sporten i hela sin uppenbarelse. Fint också att se att holländska spelare och ledare paraderade när spanjorerna lämnade podiet efter prisutdelningen.

Detta skulle bli vuvozelornas mästerskap enligt förhandssnacket. Och visst, nog hördes dom alltid men sen väl matcherna kommit igång var det inget man tänkte på egentligen. Ungefär som ett antal fjolårsmygg i sovrummet en normal jämtländsk försommarnatt. Däremot är jag lite besviken på alltför många matcher rent spelmässigt. “Ligga rätt i positionerna”, “bra organiserade” är säkert härliga ledord för sportens taktikexperter men slutar enligt min mening ofta i väldigt tråkig fotboll.

Många lag backar hem och hoppas på en och annan kontring. “Höj passningstempot, utmana mera” säger kommentatorerna. Problemet är väl bara att då ökar felmarginalen och genast riskerar man 10 rättvända utespelare i “nacken”. Fotbollen har här hamnat i nån sorts moment 22 som är svårt att komma ifrån utan någon förnumstig regeländring mot alltför defensivt spel. Bakåtliret till egen målvakt reformerades för en del år sen men sen har inget hänt förutom en lite liberalare offsidebedömning. Något måste dock göras, vi i den innersta kretsen finns ju alltid kvar men fotbollen är väldigt beroende av sin marginalpublik.

Rolig fotboll presterades ju faktisk också, personligen hade jag mest behållning av Kamerun-Danmark. Inte bara för att jag är “halvdansk” utanför den nerv som hela tiden fanns. Ingen “låg rätt i positionerna”, ingen var speciellt “organiserad” men jäkligt roligt att titta på. Sen imponerades jag som många andra av Tysklands relativt unga lag. Tyvärr orkade man inte spela sin offensivriktade fotboll hela vägen.

Ett sort problem för VM dock framöver enligt min mening är det mastiga program som dagens stjärnor har gått igenom innan sommarens slutspel. 60-70 matcher är väl ingen ovanlighet för många av dem. Det säger sig själv att den fysiska och den mentala statusen inte är på topp. När sen som i Frankrikes fall den egna stjärnstatusen är viktigare än den egna flaggan så går det som det går. Italien lite också åt det hållet även om jag tycker att dom i alla fall försökte. Tycker synd om England, en hel del otur och en tränare tror jag som vill implementera ett spel som inte sitter i dom generna.

Eftersom jag själv varit en media-nisse, låt vara på en mycket låg nivå, vill jag avsluta med några tankar om den bevakningen. Tycker att SVT vann matchen på hemmaplan, Andrée Pops skötte sin uppgift galant med perfekt uppbackning av Johanna Frändén, vilket fotbollslexikon, och Ola Andersson som alltid är intressant. TV4 har sina kommersiella åtaganden som stör en hel del. Ibland läggs alltför stor vikt vid att hålla kvar tittarna till reklaminslagen. Sen är jag väl för gammal för att inse dom kvalitéer som Peter Jihde numera besitter. Hans expert Anders Andersson gjorde dock ett hästjobb med mycket erfarenhet och kunskap.

Av folket på plats hade TV 4 dock underbare Jens Fjellström. Om jag haft en giftasvuxen dotter och hon av alla presumtiva livskamrater presenterat en kille som Jens hade jag gladeligen betalat både bröllop och smekmånad. Kunnig utan att vara nördig, verbal utan tillstymmelse till ordbajseri och med en human inställning till sporten och livet i stort. Tillsammans med Robert Perlskog ett oslagbart team i Sydafrika enligt min mening. Men överhuvudtaget en bra rapportering där “vår egen” Tony Gustavsson gjorde en helt okej debut. Till sist också några ord om SVT:s David Fjäll som fick behandla hela spektrat i detta mångfacetterade land, blandade humor och allvar helt lysande.

Alla vi som hyst farhågor om Östersunds Fotbollklubbs väl och ve i div 1 norra säsongen 2010. Har vi tagit oss vatten över huvudet? 1-0 borta mot Arameiska Syrianska var om inte en skräll så i varje fall ett rejält fall framåt. Organisation och glöd var tydligen ledorden för dagen, precis det som enligt min mening saknades senast hemma mot Umeå. Tittar man sen i tabellen så ligger fyra av dom fem lag ÖFK torskat mot i topp. I det perspektivet är det ju då endast hemmaförlusten mot Forward man kan se som en rejäl flopp. Med andra ord, resten av vårsäsongen kan kanske bli lite roligare, sett med blå-vit-gröna jämtlandsögon.

Matchen mot Umeå, som man besegrade på försäsongen, kändes för egen del som flera steg tillbaka i utvecklingen. Jag anser att västerbottningarna stundtals spelade ut ÖFK och varför skall man i skrift försköna den verklighet man upplever. Förhoppningsvis kan några nävar knytas i några byxfickor och sen skapa en känsla som sen genererar i hela laget. Vill för allt i världen inte ta åt mig äran den här gången men tillsamman med övriga med något så när konstruktiv kritik tror jag i alla fall inte det är helt oviktigt.

Att Christoffer Fryklund kom på banan igen tycker jag är speciellt roligt. Var enligt min mening överallt och ingenstans förra matchen. Just “The Fryklunds” tycker jag är lite av ÖFK:s framtid. Bra gener, fint skolade och tydligen starkt fästade vid sin hembygd. Bra också att samarbetet med “Giffarna” är återupptaget och att importerna börjar leverera. Jonathon Rutledge tror jag är en spelartyp som behövs i laget i det “skitiga” arbete som behövs för att avancera i tabellen.

På sajten är det mycken debatt om långsiktighet och bristen på denna. Och naturligtvis, ingen skulle bli gladare än jag om länets ledande förening i framtiden dominerades av folk från närområdet. Det kommer säkert fram en antal lovande spelare som det gjort genom alla år, problemet är bara att blir dom tillräckligt bra så inte stannar dom runt Storsjön. Dom allra flesta vill se hur långt vingarna bär och i kombination med studier med mera så sprids talangerna för vinden. Att tro nåt annat är enligt min mening en orealistisk “Sörgårdsidyll“, i varje fall på nuvarande nivå.

Vi kan aldrig jämföra oss med Brage eller Mjällby för att ta några omnämnda exempel. Talanger per kvadratkilometer är hisnande i jämförelse och befolkningskurvan hos oss är inte direkt uppåtriktad. Kan vi krydda det lokala materialet med nyttiga och sevärda spelare utifrån och skapa en ekonomi för det kan det räcka en bra bit. Sen gäller det att minimera omsättningen i laget inför varje säsong, där tror jag begreppet långsiktighet skall sättas in. Vi har en fin arena, en oslagbar miljö runtomkring och ett inte oävet intresse för sporten fotboll. Viktiga ingredienser för framtiden.

Är som jag tidigare ödmjukt försökt framhålla en mycket blygsam person. Vill inte gärna ta för stora ord i munnen. Många här på sajten berättar om sina favoritlag ute i världen så även undertecknad vid ett flertal tillfällen. Men nu sträcker jag på mej, blåser upp den väl inbäddade bröstkorgen och utbrister: HELSINGBORGS IF, WOOW!!!!!!!!!!. 32 vunna poäng av 36 möjliga och i skrivande stund fem poäng före gamla antagonisten Malmö FF och tolv före seriefavoriten Elfsborgs IF med en match mindre spelad. HIF ett lag som på förhand tippats få en mellansäsong i den finaste inhemska serien alla kategorier, Allsvenskan i fotboll. Legenden Henrik Larsson borta och en mycket ifrågasatt ny tränare, Conny Karlsson.

“Rödblått” årgång 2010 har hittills visat vad som kan hända när man utifrån en relativt blygsam målsättning lägger upp en plan och spelar efter dom resurser man har att tillgå. Alla ute på arenan har en speciell roll där man jobbar stenhårt så länge benen bär. Detta har i en del matcher kanske inte inneburit att man kammat hem nåt skönhetspris men poängen ramlar in och i slutändan är ju detta det viktigaste. Dessutom vill ingen i och runt laget dras med i den “hype” som av naturliga skäl infunnit sig. Att bli bättre än i fjol (8) är det som gäller fortfarande.

FC Barcelona misslyckades med att försvara titeln i Champions League och som fotbollsälskare är ju detta bara att beklaga. Mina personliga farhågor beträffande vår vän Zlatans betydelse för laget i den verkliga hetluften utanför dom inhemska matcherna på den Iberiska halvön besannades. För att lyckas skall den långe skåningen ha mycket boll och kunna ha råd med ett och annat halvtaskigt beslut. Här är bollen hela tiden fördelad på många fötter och när Zlatan blir delaktig är jag rädd att rädslan att misslyckas finns i bakhuvudet. Och i det läget är han en synnerligen vingklippt fotbollspelare.

Sen anser jag att han används lite fel, är enligt min mening ingen boxspelare. Jag vill ha honom i den offensiva uppbyggnadsfasen där just hans unika förmåga att hitta lösningar som egentligen inte finns skapar det utrymme som behövs för att få isär tajta försvar. Problemet är bara att den rollen kreeras av Lionel Messi, världens förmodligen bäste just nu. Frågan är väl vad som händer nu med Zlatan Ibrahimovic, personligen anser jag dock att det helt är upp till honom själv. I sina bästa stunder en naturlig världsstjärna och med rätt balans mellan jaget och laget en tillgång var som helst.

Våra egna hjältar i Östersunds Fotbollsklubb har väl inte övertygat i någon större utsträckning. Tre poäng efter fyra omgångar innebär ju inget välbehövligt andrum inför fortsättningen. Har tidigare skrivit om betydelsen av att årets något tajtare trupp hålls “fit”. Tyvärr pekar inte sakernas tillstånd i den riktningen med skador på viktiga kuggar i maskineriet. Importerna verkar speciellt drabbade, oturligt eftersom det enligt min mening finns en potential i det manskapet. Viktigast dock tror jag är att andan från epilogen i höstas plockas fram, känslan av att ingenting är omöjligt, titta bara på Helsingborg………