Det är kanske bäst att börja med att slå fast att allt jag skriver på Fotbollz är som privatperson, och inte som representant för något. I min första krönika tittade jag på damernas div 2. Och nu är det dags att syna damfotbollens utveckling i Jämtland, i jämförelse med övriga Sverige. Detta trots att ”Sigge”, i kommentar till den förra krönikan, tycker att det är onödigtJ.

Det har dock inte varit bekvämt att prestera dessa rader, då jag inte är lika aningslös som gossen i ”Kejsarens nya kläder”. Jag inser att jag riskerar att störa vissa kretsar inom just jämtländsk damfotboll. Men, men, det får jag försöka att stå ut med. Jag vill inte längre, som engagerad ideell fotbollsledare, smita från mitt delansvar att belysa detta. Jag ska dock i denna krönika försöka att hålla mig mer till fakta än till tyckande, även om det senare knappast helt går att undvika. Naturligtvis kommer många, liksom ”Sigge”, att tycka att det jag skriver är vinklat, men det mesta är ren fakta, denna gång.

Jämtland har tidigare, nästan av tradition, varit ett tämligen starkt dam/flickfotbollsdistrikt. Det startade med mkt tidiga framgångar på 70-talet, då bl a Ope IF tog SM-silver och Hackås IF två segrar i Gothia Cup. Detta förvaltades vidare under 80- och 90-talen, först mest av Ope IF, men sedermera även av Frösö IF med bl a Myssjö/Oviken som uppstickare. På 2000-talet har det dock blivit en tillbakagång, och så långt från eliten som idag har aldrig jämtländsk damfotboll stått. Detta är ett faktum!!

Vad kan då detta bero på? Underligt få verkar tillåta sig att seriöst se på detta från olika håll.

Exempel på mantran som ständigt upprepas idag av vissa är ”alla måste dra åt samma håll”, ”utan samarbete når vi inga framgångar” eller ”det finns bara plats för ett elitlag i Jämtland”. Problemet är tyvärr att det just varit under 2000-talet dessa mantran har prövats i verkligheten, nämligen genom att föreningen Ope/Frösön startades, som sedan döptes om till ÖDFF, och som sedan skulle ingå i ÖFK, men som….., ja, vad vet jag.

Kan det vara dags att, som nämnde gosse i boken, påpeka något om "kejsar(inna)ns nya kläder", alltså i det här fallet den företeelse som idén ÖDFF blivit. Varför fortsätter flera seriöst fotbollsintresserade personer i och runt Östersund fortsätter att kompromisslöst stötta denna idé, som inte skapat någon sportslig framgång på nationell nivå? Ja, möjligen med undantag av när Ope/Frösön (under Robban Wassdahls och Anneli Anderséns ledning) år 2003 vann div 2. Men med den målsättning som uttalades vid bildandet av föreningen var dock detta en mkt begränsad framgång. Detta framgångslösa faktum kvarstår, oavsett hur mkt vissa tycker att idén "borde" fungera.

Jag undrar hur diskussionen på denna hemsida sett ut, om ÖFK endast klarat av att vara ett stabilt mittenlag i div 2. På ett sätt är läget ännu värre än så på damsidan, då ÖDFF bara spelar på nivån ovan distriktsserien div 3, vilket motsvarar div 4 på herrsidan. Därför hade jag kunnat skriva ”om ÖFK spelat i div 3”. Som jämförelse mellan dessa båda ”elitlag” kan nämnas att ÖFK år 2007 var nr 51 i Sverige, strikt räknat efter tabellplacering, och med en fullt godkänd placering nr 5 bland alla norrländska lag. ÖDFF:s motsvarande placeringar 2007 var nr 73 i Sverige och nr 16 i Norrland.

Snittplaceringarna under hela 90-talet på damsidan var för Ope IF nr 34 i Sverige och nr 7 i Norrland. Dessutom var Frösö IF:s snittplaceringar under samma tid nr 46 i Sverige och nr 9 i Norrland. BÅDA föreningarna var då alltså förhållandevis klart bättre än fjolårets ÖDFF. Myssjö/Oviken nådde dock aldrig högre än 79:a i Sverige och 18:e i Norrland, så ÖDFF är i alla fall bättre än dåvarande tredje JH-lag. (Under 80-talet var Ope IF i snitt 25:a i Sverige och 6:a i Norrland)

Att diskussionen om dessa uteblivna framgångar inte förs, t ex på denna hemsida, beror nog tyvärr bl a på att engagemanget för/kring damfotboll i Jämtland under 2000-talet, tvärtemot nästan hela övriga Sverige, minskat. Ett uppsving verkar dock ha skett det senaste året, med tydligt ökad publiktillströmning och diskussioner på olika hemsidor.

Jag ska kort återkomma till distriktets position i svensk damfotboll. Faktum är att Jämtland fr o m 1982 (då damfotbollen första gången fick en jämförbar serieindelning för hela landet) alla år utom två haft minst ett lag i ngn av de två högsta serierna. Ja, alltså inte fram till idag, utan under 18 av de 20 åren innan ÖDFF (först som Ope/Frösön) skapades 2002! Efter att ”elitlaget” startade sin verksamhet har Jämtland haft lag i ngn av dessa två högsta divisioner endast ett år av sju!!! Läs detta igen, om du inte är säker på vad du har läst! Fotboll är, så vitt jag kan förstå, en tävlingsidrott där resultaten är av intresse. Ska vi fortsätta att hävda att en idé är bra, även om den inte visar någon framgång?

Naturligtvis kommer dessa siffror att förklaras bort av vissa, med att t ex konkurrensen är större idag än på 90-talet, vi har haft sämre träningsförhållanden i Jämtland än i övriga Norrland, övriga föreningar har inte stöttat ÖDFF tillräckligt och så vidare. Men snälla nån, skulle jag svara då, lever vi i ett hopplöst förlorardistrikt nuförtiden?? Skulle alla andra distrikt hittills under just 2000-talet varit bättre rustade att klara den ökade konkurrensen än vad just Jämtland varit? Varför då, och varför just under 2000-talet, i så fall? Och hur mkt stöttades de bästa JH-lagen på 90-talet av andra föreningar? Det finns också tveklöst ett flertal lag i Norrland, som placerat sig bättre än vårt bästa lag, utan andra träningsmöjligheter under vintern/våren än skolsalar och så småningom grusplaner. Vi har i alla fall haft ÖP-hallen under dessa år.

De som kommer med sådana invändningar avs de senaste sex åren kan väl då rimligen inte heller tro på några större framgångar på 2010-talet för jämtländsk damfotboll!? Eller minskar konkurrensen plötsligt nu? Kan det istället vara så att vi i Jämtland under just 2000-talets första decennium prövat något som fungerat mindre bra? Längre fram i år kanske jag återkommer med mina egna funderingar om vad som gått fel, och vad som skulle kunna ge framgång.

Inför säsongen 2008 hoppas jag i alla fall att både ÖDFF och Frösö IF klarar kontraktet i div 2. ÖDFF borde dessutom hota Team Hudik i kampen om seriesegern. Med tre lag i de nationella serierna år 2009 kan det första viktiga steget mot en ny, mer framgångsrik, era för jämtländsk damfotboll ha tagits, efter detta enligt mig tyvärr förlorade decennium.

Jag noterar med glädje att FotbollZ ska följa damtvåan kommande säsong. Därför tänkte jag, för att förekomma de mer officiella skribenterna, använda min första krönika på denna excellenta hemsida till att gissa hur det kommer att gå i årets div 2 Södra Norrland. Detta då jag har ett stort intresse för distriktets damfotboll och försöker följa med även i den enda nationella serienivå där vi är representerade, alltså div 2. I år är det Östersunds DFF och Frösö IF som är våra representanter där.

Normalt sett skulle jag inte ha haft så stort hopp om framgångar för Jämtlandslagen, men detta år är den södra norrlandstvåan svagare än någonsin. Bl a är fjolårets seriesegrare Själevad flyttad till norra tvåan och trean Stensätra är flyttad till en av svealandstvåorna. Dessutom tillkommer inget degraderat lag från div 1. Därutöver har det aldrig varit så många lag som tappat så många spelare som i år. Det gör att ÖDFF ska vara med och slåss om seriesegern och Frösön ska ha en rimlig chans att rädda kontraktet, vilket vore enormt bra för damfotbollens utveckling i Jämtland. Samtidigt gör den oklara situationen i många lag att det nästan är omöjligt att tippa serien, men.....

.... så här gissar jag att det går:

1. Team Hudik
Jag tippar alltså hälsingetjejerna som seriesegrare, trots att de tappat minst tio spelare från förra säsongens A-trupp. Tre av dom var dessutom mkt viktiga spelare. Laget har dock fått behålla sina offensivt duktiga spelare, och det tror jag kommer att räcka detta år. Hudik kommer inte att tappa nästan någon poäng mot lagen i mitten på serien, vilket jag tror att ÖDFF riskerar att göra. Tyvärr kommer Hudik (eller ÖDFF) att sedan få svårt att räcka till i kvalet till ettan.

2. ÖDFF

Trots att även ÖDFF som vanligt tappat många viktiga spelare har de nu fått in lite mer teknik och spelförståelse i laget, och detta kommer också att ge lite mer vind i seglen än vanligt, dock mkt beroende på hur laget kommer att matchas. Vågar tränaren släppa fram de mer konstruktiva spelarna så kommer det att ge resultat. Nyckelspelare i ÖDFF bedömer jag vara målvakten Caroline Kurzawa samt anfallsspelarna Lena Persson (om hon nu spelar) och Kina Sundelin. Utropstecken kan bli Anna Jonsson och Malin Eriksson. Tyvärr tror jag att ÖDFF mer riskerar att få formsvackor under säsongen än Hudik, och det kommer nog att fälla avgörandet. Men tar inte ÖDFF minst en andraplats detta år, så är det faktiskt riktigt illa.

3. IK Huge
Nykomlingarna från Gävle tror jag kommer att överraska många lag. Dom har inga spektakulära spelare och ingen särskild rutin, men dom har fördelan av att vara på uppgång, och i denna svaga årgång av tvåan tror jag det räcker. Deras optimism kommer att ge dom det antal extra poäng som krävs för att knipa tredjeplatsen.

4. Remsle UIF/FF
Detta är en ren chansning från min sida, att Remsle ska hamna så högt upp i tabellen. Det är nästan omöjligt att gissa vilket av lagen som tappat en mängd spelare inför denna säsong, som har flest duktiga spelare från egna led att plocka upp. Jag tror att Sollefteågänget ligger ganska bra till. Skulle dessutom Sara Solberg spela vidare även detta år så blir det nog en tredjeplats. Något som dock talar emot laget är att flera tongivande spelare har mkt träning att ta igen. Men alla lag, förutom de två jag placerat först, kommer att riskera att falla igenom om det blir mkt motgångar i början av serien.

5. Hägglunds IoFK
Övikstjejerna kommer att vara beroende av en bra start. En bra start kan innebära att Hägglunds slåss om en tredjeplats, men blir det tungt i början tror jag att det finns risk för nedflyttning för laget som förra året med knapp nöd hängde kvar i norra tvåan. Inga nyförvärv som höjer klassen och inte heller några allvarligare spelarförluster.

6. Sundsvalls FK

Hur det går för detta farmarlag till Sundsvalls DFF är naturligtvis helt avhängigt hur SDFF klarar att fylla sina luckor efter flyktande spelare. Om gissningen om en sjätteplats slår in tror jag att det tyvärr innebär att Norrland missar en plats i tvåan. Detta beroende på att "moderföreningen" SDFF lidit så svåra spelarförluster att jag tror att de riskerar att ramla ur ettan, och då får inte farmarlaget SFK spela kvar, och kommer då att ersättas av något lag söderifrån. Egentligen hoppas jag därför att SFK åker ur "av egen kraft", men SDFF har många duktiga tjejer i 16-18årsåldern som sannolikt kommer att hjälpa SFK till en plats i mitten av tabellen.

7. Selånger FK
Tyvärr tror jag att Selånger kommer att ha lättare än Frösön att ta de där extra poängen som krävs för att kravla sig över nedflyttningsstrecket. De har nu också ett års rutin från spel i div 2. Problemet för Selånger är dels många skador under försäsongen, och dels att deras enormt duktiga 93-årgång är aningen för unga för att tillföra något redan i årets tvåa.

8. Frösö IF
Tyvärr gissar jag att Frösön hamnar precis under nedflyttningsstrecket, men naturligtvis hoppas jag att jag har fel. I sina bästa stunder skulle de kunna hota alla lag i serien utom Hudik och ÖDFF, men Frösön har nog ännu för lite av eget spel för att kunna manövrera ut de lag de mest behöver slå. Frösön kommer att ta några segrar mot de svagaste lagen, men sedan gäller det att verkligen kriga i defensiven för att få de poäng som krävs. Jag tror tyvärr inte att Elin Forsberg kommer lika lätt fram till målchanser som i trean, men gör hon det, då kommer hon som vanligt att ligga i toppen av skytteligan. Humörspelaren Emma Eriksson kan bli den spelare som räddar kvar Frösön i tvåan tillsammans med alpina skidåkaren Frida Svedberg. Anmärkningsvärt dock att båda dessa spelare har fotboll som andra idrott. Dessutom krävs att målvakterna nästan ständigt spelar på topp.

9. Härnösands SK

Härnösand är en av två troliga räddningsplankor för Frösötjejerna. Tyvärr kommer denna tidigare så stabila Ångermanlandsförening att kunna klappa igenom helt 2008. De har förlorat nästan hela sin startuppställning från förra året och därför blir det sannolikt att börja om i trean nästa år för att fortsätta att slussa in sina yngre förmågor.

10. Bergsjö IF

Laget verkar inte att ha i div 2 att göra.


Det ska verkligen bli spännande att följa denna serie i år, och jag kommer säkert tillbaka med kommentarer när resultaten börjar rulla in. Det är av stor vikt att något äntligen åter börjar hända inom damfotbollen i Jämtland. Om vi ser till det decennium som håller på att gå mot sitt slut, så har det varit det sämsta någonsin för jämtländsk damfotboll. I en senare krönika kommer jag att presentera lite fakta runt detta.