I en vecka fick man känna någon form av hopp om en bättre höst än vår; övertygande seger (3-1) mot Falkenberg, en i stort sett skadefri spelartrupp och Chovanie Amatkarijo tillbaka för att sätta spets på ett så här långt andefattigt anfallsspel.

Men så kom det en svart söndag på klassiska Gamla Ullevi mot lika klassiska Örgryte IS; 6-0 i baken betyder fyra (!) bortspelade poäng (tre för förlusten och en för målskillnaden) och så är ÖFK kvar i smeten kring de negativa kvalplatserna (att klubben ska riskera direkt nedflyttning finns dock inte i min sinnebild så länge Örebro SK och Umeå FC vägrar att vinna).

***

Rapporterna inför Ullevi-matchen var enbart positiva; sista träningen var ju högexplosiv rapporterades bland annat på den här sajten och serieledarna från den södra delen av stor-Göteborg skulle allt få sig en omgång.

Jo, tjena!

Örgryte var bättre i allt, 6-0 kunde lika gärna ha varit 10-0 och ÖFK-tränaren Kiarash Livani skämdes, spelarna likaså.

Om jag är överraskad? Inte det minsta - jag har bara väntat på den här minan. Hela ÖFK:s spel har under Livanis ledning präglats av en aningslöshet som gränsar till det som närmast kan betraktas som korkat. Jag har skrivet om det tidigare - fumlande målvakter, tappade bollar på mitten och ett osynkat presspel som gett motståndarna enorma möjligheter till snabba omställningar.

När ÖIS nu blåste ÖFK av banan kan jag inte lägga någon skuld på målvakten Tyree Griffiths (han gjorde så gott han kunde men hade inte många marginaler på sin sida) men gänget på mitten spelade med huvudet under armen samtidigt som den höga pressen havererade, därmed fick ÖFK också ett försvarsspel som rasade samman.

Serieledande Örgryte hade ett hav att operera på i stort sett från start till mål och gjorde det förbaskat bra. Hela vägen, både framåt och bakåt. Det doftade Allsvenskan lång väg om den här insatsen även om vi bara hunnit drygt halva vägen.

***

Anledningen till ÖFK:s kraschlandning?

Mentalt, trodde Kiarash Livani när han i tv analyserade 0-3 efter första ronden.

Möjligt. Men varför skulle Gamla Ullevi, knappt 4.000 på läktaren och en motståndare som man besegrade för några veckor sedan skrämma skiten ur det här ÖFK-gänget som har som mål att dominera alla fotbollsmatcher, kommer från en seger som smakade mumma och bra träningsveckor?

Det jag misstänker kan ha spelat in, förutom att det enligt min uppfattning har varit svajigt hela säsongen, är att den sista träningen inför Göteborgsresan (enligt samstämmiga rapporter) var lite väl tuff - lägg därtill i den värme som rådde.

Det är givetvis en killgissning, men så här energifattigt var det länge sedan vi såg ett ÖFK-lag uppträda. Lagkaptenen Ali Suljic tog knappt en hundraprocentig löpning på hela matchen (det var lika halvhjärtat som i vårens träningsmatcher), arbetsmyran Simon Marklund var blek som hårfärgen, Nebiyou Perry fuskade i hemjobbet, Adrian Edqvist fanns bara i matchprogrammet, Albin Sporrong satte foten fel vid tre tillfällen i egna straffområdet vilket resulterade i två baklängesmål plus en straffspark (också mål) ... ja, listan på svaga insatser blir tyvärr lika lång som laguppställningen.

Dessutom, det måste sägas; Livanis matchplan var inte den mest begåvade, i varje fall för den här uppgiften. Offensiv men aningslös blir mitt betyg (men det kanske finns någon i hallelujah-kören som tyckte den var bra, vad vet jag).

***

Men nu måste ÖFK snabbt upp på hästen igen, Helsingborg väntar i den så kallade Yran-matchen (lördag kl 13 på Jämtkraft arena) och fram till dess har Kiarash Livani och hans medhjälpare i tränarstaben ett tufft jobb, kanske årets viktigaste, att lägga det här magplasket bakom sig och då gissar jag att den mentala biten blir viktigare än den fysiska.

Det ska bli intressant att skåda.

Det ska också bli spännande att se om ÖFK-tränaren gör några rockader i startelvan, den har ju varit rätt statisk under första halvan av serien. Jag skulle kunna tänka mig ett rejält yxhugg (det borde ha kommit för länge sedan) men tror inte att det blir så.

Ghanoum och Amarkarijo från start, Enemark och Edqvist på avbytarbänken? Något mer avancerat skulle förvåna.

***

Till sist; visst är det väl märkligt att oavsett vilken av de fyra målvakter (Benediktsson, Stople, Origi, Griffiths) som ÖFK använt sig av i sommar så har samtliga efter drygt 20 spelade minuter fått ont i det högra benet och tvingats till behandling. För att några minuter senare ohejdat skickat iväg bollen 60-70 meter med samma "skadade" högerben. Hon måste ha magiska händer, den där fysion...

Men för att vara allvarlig; den här typen av "fuskskador" har blivit ett gissel i den moderna fotbollen. Alla snackar om det, ingen har någon bra lösning. Tyvärr.

ÖFK fortsätter att underprioritera ett defensivt ytterbacksspel, och när inte mittfältet heller fungerar defensivt så blir det uppenbart såhär. Mycket tittande både på boll och motspelare och väldigt lite markering, störande av motspelare och jävlar anamma. Visst var Örgryte riktigt bra idag, men det ska inte behöva se ut så här ändå.

Dessutom verkar det tyvärr som att några av Livanis självklara startspelare inte anser att de behöver anstränga sig särskilt mycket för att behålla sina platser. Naturligtvis kan en gjuten startelva ge trygghet, men det kan också skapa en känsla av att man inte behöver anstränga sig. Jag tycker inte att man ska rotera mycket mellan matcherna, men någon eller ett par ändringar torde vara rimligt, av flera skäl. Spelare i truppen som ligger nära en startplats behöver just få starta någon gång emellanåt.

Mittbackarna och målvakten gör enligt mig en godkänd insats, trots det skrämmande resultatet, men hade naturligtvis kunnat göra det bättre. Ghanoum och Amatkarijo är också godkända i andra halvlek. Men resultatet är naturligtvis en katastrof. Örgryte var självklart bra, men inte otroligt bra, annat än på att utnyttja ÖFK:s svagheter denna dag.

Naturligtvis ska Livani vara ärlig när han pratar om sina spelares insatser vid intervju i TV, men att helt lämna eventuella egna eventuella misstag åt sidan ger en lite dålig smak i munnen. Som tränare ska man absolut ta på sig ett delansvar för en svagare insats. Risken är annars att det sätter sig lite i spelartruppen, om den ansvarige ser sig som ofelbar.

Betyg:

Griffiths 3 - Hade inte så stor chans på målen enligt mig.

Johansson 1 - Klev sällan in ordentligt och spelade åskådare alltför mycket denna gång.

Suljic 3 - Får ändå godkänt.

Bonde 3 - Också godkänt, en svag trea.

Enemark 1 - Ska kunna betydligt mer.

Bonnah 2 - En av hans svagaste insatser i år.

Sporrong 3 - Funderade på en tvåa, men det blir en trea.

Marklund 3 - Tyckte han ändå försökte, men ett stort kliv ner sedan förra matchen.

Edqvist 2 - En svag tvåa.

Perry 2 - Och den är snäll. Tappade nästan helt sitt tidigare goda defensiva jobb, och det tog stopp även framåt.

Hopcutt 2 - Fick inte mycket att jobba med och förvaltade inte det han fick i särskilt stor utsträckning.

Ghanoum 3 - Jag tycker att han gjorde en godkänd insats.

Mörfelt 2 – Nära en trea, då han verkligen försökte få lite fart.

Amatkarijo 3 – Visade många glimtar av vad det skulle kunna bli.

Granström 2 – Syntes knappt.

Kirby 2 – Inget inhopp som skrämde motståndarna.

Låt oss nu se en helt annan insats den kommande helgen mot Helsingborg. Ni kan så otroligt mycket bättre än så här. Och detta gäller även ledarstaben. Dock bra med tre byten i paus, även om lyftet inte blev avgörande.

ÖFK gör alltså en i huvudsak stabil insats, med vissa skönhetsfläckar, men det riktigt roliga är utvecklingen åt rätt håll i flera avseenden. Vi kan konstatera ett mål efter en snabb vändning (hörnmålet), ett mål efter en rejäl och exakt lång crosspassning från Suljic och ett efter ett perfekt presspel av Marklund/Granström. Det var dessa tre områden, samt frånvaron av överdriven risktagning på den bakre fjärdedelen av planen, som verkligen lade grunden till denna härliga start på höstsäsongen. Snabba vändningar och precisa långa crossbollar har inte hört till vanligheterna annars. Och risktagningarna har varit alldeles för många.

Jag bör också säga att jag är förvånad över att Falkenberg, precis som Sundsvall, har tagit så många poäng som de gjort. Jag tycker att båda dessa lag visar på flera svagheter. Mot Falkenberg utnyttjade ÖFK många av dessa på ett riktigt bra sätt, och det var ju ytterst nära ytterligare tre mål.

Jag anser fortfarande att det finns ytterligare utvecklingspotential hos ÖFK, och lyckas man skapa en positiv trend är det fortfarande fullt möjligt att gneta sig sakta uppåt. Jag håller alla tummar för att den utvecklingen sker.

Det som skapar många funderingar hos mig är vem i truppen som ska kunna blomma ut fullt som målgörare, trots dagens framsteg. Idag gjorde Hopcutt och Kirby varsitt snyggt mål, men efter fantastiska passningar där bollen bara ska sitta. Personligen skulle jag vara nyfiken på en skadad spelare som snart bör vara tillbaka, och väl som värvats som back, nämligen Nsa. Han är hänsynslös mot sig själv och verkar beredd att gå in i vilka närkamper som helst. Skulle kunna vara ett alternativ framåt. Navassardian har jag sett alldeles för lite av.

I dagens match ser jag Marklund som absolut topp. När han är på detta spelhumör är han en otrolig tillgång. Mittbackarna också riktigt bra, men ytterbacksspelet defensivt kändes lite darrigt.

Betygen:

Griffiths 3 - Befriande med de nödvändiga befriande sparkarna. Hade annars ganska lugnt.

Enemark 3 - Svag trea, då jag upplever att det är för lätt att ta sig fram på båda kanterna.

Suljic 4 - Efter några svagare insatser blev det riuktigt bra idag.

Bonde 4 - Nosar på en femma.

Johansson 3 - Var även här inne på en tvåa, men hans enorma jobb måste uppmärksammas.

Marklund 6 – Jag sätter säsongens första sexa. Jag tycker att han gör en fantastisk insats, i såväl pressen som konstruktivt framåt.

Sporrong 4 – Också väldigt bra.

Bonnah 3 – Inte alls långt från en fyra.

Perry 4 – Njuter av de gånger han direktpassar. Blir faktiskt fler.

Edqvist 3 – Jobbar som en slav, men gör både en del missar, samtidigt som en del läckerheter dyker upp.

Hopcutt 4 – Gör sin bästa insats i år.

Granström 3 – Syns att det finns kapacitet, men kom inte helt in i spelet.

Kirby 3 – Gör återigen mål, men syns lite för lite för att lyfta i betygskalan.

Mörfelt 3 – Syntes inte heller så mycket, men både han och Granström har tid på sig att lyfta.

Ghanoum 4 – För mig given som ytterback.

Anyanwu 3 – Som vanligt kanonbra brytningar men lite ogenomtänkta passningar ibland. Slipas det senare av blir han riktigt bra.

Är kanske lite knäppt att börja tänka så, men jag anser att det finns kapacitet i truppen för att sakta klättra i tabellen. Fortsätter utvecklingen i hur matcherna hantera så kan hösten bli riktigt rolig. Ja, man kanske t o m ska kunna vara med och slåss om en kvalplats uppåt. Hade vi inte bjudit på så många onödiga baklängesmål genom riskfyllt agerande med bollen under kontroll hade vi redan varit med i den kampen.

Vi kunde alla se hur Tyree Griffiths fipplade med bollen, bjöd Giffarna på 1-1-kvitteringen och ytterligare två poäng flög därmed bort i sommarvinden.

Överraskad?

Inte det minsta (den här gången heller...). Redan när Griffiths tidigt i vintras skrev på för ÖFK fick jag rapporter från söder att med den 22-årige skåningen i buren kunde vi räkna med en och annan bjudning. Det är så han spelar, han tar sina risker. Och jag måste erkänna att jag log för mig själv när han i sitt första framträdande i ÖFK-dressen (träningsmatchen mot Umeå i Krokoms nya inomhushall i månadsskiftet januari/februari) efter bara några minuter tunnlade en motspelare. Som siste man. I mittcirkeln...

Det gör ingen "vanlig" målvakt, det kan jag lova. Spektakulärt brukar det kallas.

***

Men sedan blev Griffiths skadad och det var först förra helgen (mot Utsikten) som vi fick se honom tillbaka i ÖFK-målet. Han gjorde då en mycket bra match. Men, det måste sägas, bland räddade frilägen och nedplockade höjdbollar bjöd han även på ett antal våghalsiga aktioner. Som slutade väl - den gången...

...men i Sundsvall gick det åt helvete. Flera gånger om. Att Griffiths (och ÖFK) straffades vid bara ett tillfälle var bara med Guds försyn. Ingenting annat!

Det var helt enkelt ett förfärligt målvaktsspel (och då spelar det ingen roll att han vann alla dueller i luften).

***

Jag vet inte hur många gånger jag tagit upp problemet med dom fumlande ÖFK-målvakterna. Men jag bjuder gärna på en repris av några rader jag skrev redan den 5 april, efter 3-3 mot Landskrona i den andra omgången:

"Hur länge ska ÖFK:s målvakter tillåtas fippla med bollen i det egna straffområdet? Eller kanske mera rätt; uppmuntras att fippla med bollen i det egna straffområdet?

Överraskad? Inte det minsta! Så här har det sett ut hela våren oavsett vem som vaktat buren och nu hände det igen ... det här är ju ett mönster med Livani som regissör. Inget lag i hela världen har råd med den här typen av misstag. Det kostade ÖFK två poäng den här gången. Hur många blir det innan det är slut på tokerierna?"

***

Ja, och nu hände det alltså återigen. Om jag tror att Kiarash Livani byter strategi efter sommarvilan? Inte en chans! Vi kommer att få se ÖFK-målvakter (oavsett vilken) fippla bort många poäng så länge som Livani (och sportchefen Stefan Lundin inte att förglömma, han har ju varit med i snart fyra år och bestämt färdriktningen) styr ÖFK-skutan.

***

När jag efter tio omgångar (en tredjedel av serien) summerade ÖFK:s insats, 15 poäng och en sjätteplats i tabellen, påstod jag att man fått bättre betalt än man presterat. Det gillade inte hallelujahnissarna, givetvis, men fyra omgångar senare med två poäng av tolv möjliga så har förhoppningsvis några av mina mest högljudda kritiker ändrat uppfattning, de brukar ju mjukna när tabellplaceringen närmar sig nedflyttningsstriden...

Och där är ÖFK nu när serien hunnit (nästan) halvvägs. Och då kan också jag ändra min formulering; ÖFK har den placering (12) som man förtjänar efter det man presterat.

Bättre än så här har det inte varit; höjdpunkterna har varit för få och för korta - svackorna för många och för långa.

Och dessutom:

En seger på de senaste åtta omgångarna (sex poäng av 24) borde väl rimligtvis ta död på Livanis snack (och även spelarnas, suck) om den pågående processen och utvecklingen. Men när ÖFK-tränaren i lördagens tv-sändning från Sundsvall summerade säsongen så här långt bjöd han på ytterligare en rad floskler som möjligtvis imponerar på de närmast frälsta och en klubbledning som inte begriper vad elitfotboll handlar om.

Men för mig var det bara tomma ord.

# För ÖFK gäller det att vinna fotbollsmatcher.

# För ÖFK gäller det att överleva.

Allt annat är av underordnad betydelse efter en så lång period med misskötsel av så mycket där det definitiva slutet varit så nära alltför många gånger! Någon gång måste klubben landa på fötterna och det absolut enklaste sättet att komma en bit på vägen är att vinna fotbollsmatcher.

***

Jag tycker därför att det är hög tid att ordföranden Daniel Molander kallar in Kiarash Livani (och naturligtvis även hans närmaste chef, för det är han väl?, Stefan Lundin) på kontoret för ett kvartssamtal innan andra halvlek rullar igång den 19 juli (Falkenberg hemma). Molander måste förklara allvaret.

Bland annat kan ÖFK-ordföranden berätta för Livani/Lundin att i hans klubb är det poängen som räknas och för att ta dom poängen använder vi våra bästa spelare. Jag tänker givetvis på behandlingen av Erick Brendon, klubbens i särklass främste spelare de senaste tre säsongerna (och dessutom, vad jag förstår, den bäste betalde...), som konsekvent hållits utanför laget under hela våren. Det blir ju närmast löjeväckande när Livani i tv samtidigt beklagar sig över de många skador och en tunn trupp som försvårat den första halvan av säsongen.

Då framstår ju hanteringen av Brendon ännu mer obegriplig, närmast patetisk. Eller som jag skrev för några veckor sedan; om ren och skär mobbning!

***

Ja, jag vet.

Erick Brendon kan vara en ickesak när serien startar om, brassen kan då vara på en helt annan plats i livet än ÖFK och Östersund.

Men trots allt; 14 matcher har spelats, Brendons skicklighet har använts minimalt och ÖFK är indragen i bottenstriden!

(Jag kunde inte låta bli att understryka detta faktum, vissa har ju fortfarande inte fattat vidden i den här frågan...)

***

Trevlig sommar

ÖFK snäppade upp ett steg idag, och visade framför allt hur det skulle kunna se ut, när man glimtvis snabbt vann mark och hittade varann med snabba passningar. Detta till skillnad mot den bollhållande fotboll utan markvinnande som etablerats större delen av tiden på slutet.

Jag tycker det var länge sedan ÖFK visade upp en vägvinnande och rolig fotboll, och har ofta drömt mig tillbaka till Örgrytematchen. Nu dök den dock upp igen. Bitvis. Och målet var ett skolexempel på hur ÖFK kan vinna mark snabbt framåt.

Dessutom höll ÖFK ganska rent defensivt. Men Griffiths, som fick högst besök senast, får lägst idag. Detta då han orsakade baklängesmålet, och nära orsakade ett par-tre ytterligare.

Här hamnar vi då i funderingar kring hur vi ska hantera de mindre bra insatserna i ÖFK, och för mig handlar det om misstag som INTE handlar om dålig skicklighet, utan dåliga beslut och/eller dåliga direktiv. Om jag ansett att Griffiths inte kan bättre än han visade i beslutstaganden i Sundsvall hade jag varit försiktig och mer funderat på valet av målvakt. Nu handlar det om dåliga beslut, och det kan man lätt förbättra.

Jag anser att ÖFK efter sommarpausen aldrig mer ska passa bollen inom 20 meter från straffområdet på ett sätt som riskerar att ge motståndarna en given målchans. Jag bryr mig mycket mindre om att man eventuellt förlorar bollen på motståndarnas planhalva, särskilt i matcher där man dominerar spelet i övrigt. Även om ÖFK är bättre ska man naturligtvis inte ge motståndarna ett eller två mål gratis i var tredje match. det skapar problem i tabellen. Om ÖFK inte givit en enda sådan gåva i årets serie hade kampen nu stått minst om en allsvensk kvalplats. Det är bara att konstatera.

I tillägg tycker jag inte att "anfallsspel" på den egna planhalvan är varken roligt eller effektivt. Anfallsspel blir sällan effektivt förrän man är tämligen nära MOTSTÅNDARNAS straffområde. Och kommer man dessutom tämligen snabbt dit från eget mål har inte motståndarna hunnit gruppera sig. Målet i Sundsvall är ett utsökt exempel på det. Jag hoppas att alla i och runt laget kan ta till sig det. Känns nästan löjligt att skriva, men så är det.

Det jag sett en del framsteg i från ÖFK är att utnyttja fasta situationer till just anfallsspel, men ännu alldeles för sällan. Snabba frisparkar och inkast framåt ger ofta målchanser om alla i laget är vakna.

Trenden i svensk fotboll att spela sig framåt meter för meter, med återkommande passningar bakåt, från eget mål kommer att klinga av inom kort. Men för många tränare krävs det mod att ta det steget. Frågan är vilka som har det modet.

Betyg;

Griffiths 2 - Fick kanske hybris senast, men MÅSTE spela med marginaler. Pondusen i luften positiv.

Enemark 3 - Blandade insatser, men godkänd.

Suljic 3 - Klart bättre än senast, och nära fyra.

Bonde 3 - Stabil.

Johansson 3 - inga allvarliga misstag, och löper bra i lägen. Kvar är att utnyttja dom.

Sporrong 3 - Gör vad han ska, men inte tillräckligt snabb i agerandet ibland.

Bonnah 4 - Klart bättre än senast, fantastiskt förarbete till målet.

Edqvist 3 - Var med och satte fart ibland, men vill se mer initiativ.

Marklund 4 - Får fyran mycket för jobbet.

Perry 4 - Övervägde en femma. Tittar upp mer och vinner mer mark, men vid åtminstone ett tillfälle borde bollen spelats vidare.

Kirby 3 - Målet med löpningen motiverar trean.

Hopcutt 4 - Gör sitt bästa inhopp enligt mig.

Anyanwu 3 - Klart godkänd.

Ghanoum 3 - Gjorde sitt.