Kan idrottsintresse avta med åren? “Sportspegeln” som allt sedan starten 1961 varit ett måste varje söndagskväll är inte det längre. Kanske kan det bero på att man bytt sändningstid och delat upp programmet i två avdelningar eller också är det annat som pockar på. Kanske får man också mycken information via “nätet”, lättåtkomligt när som helst. Detta inte sagt som nån kritik mot SVT som jag fortfarande tycker är överlägset bäst när det gäller idrottslig information både kommenterat och “live”

Dessbättre verkar också vår idrottsminister stöta på patrull rörande sina tankegångar att sparka undan benen på public-service via bland annat sponsorförbud. Utan att bli alltför politiskt tänkande på detta i övrigt relativt renodlade forum, så finns det säkert en och annan finansiär som dreglar över SVT:s tittarsiffror och det finns en övertro, enligt min mening, på den så kallade fria “marknadens” förtjänster. Dessbättre också bland de styrande ett inslag av folkrörelsekaraktär vilket i det här fallet skapar välbehövlig balans.

I ämnet lokala meningsskiljaktigheter får man väl räkna in den alltmer infekterade debatten rörande den nya idrottsarenans placering och behovet överhuvudtaget contra andra viktiga samhällsatsningar. När det gäller diskussionen om ett så kallat “kulturhus” står jag väl med ett ben i varje läger med tanke på dom intressen man begåvats med. Personligen tycker jag att det ena inte behöver utesluta det andra. Vi måste våga blicka framåt, vi har nåt som på ren nysvenska kallas “space”. Tyskar och holländare med flera har upptäckt det och i takt med ökad folkmängd i redan trängda regioner, global uppvärmning med mera tror jag absolut att det finns en framtid häruppe.

Apropå placering av “multiarenan” hoppas jag som tidigare deklarerats så klart på “Stadsdel Norr”. Har full respekt för alla argument gällande Campus-området men med tanke på den redan ibland smått kaotiska trafiksituationen i innerstan och universitets framtida utveckling är för min del valet lätt. Sen lär det väl inte dröja många år innan även Stadsdel Norr räknas som relativt centralt belägen och den lösningen har väl redan behandlats och godkänts, eller……. Jag är inte insatt varken i upphandlingsfrågor eller saker av arkitektonisk natur utan endast besjälad av en förhoppning om en givande utveckling.

För att ge den här så kallade krönikan lite mer relevans så blir det även några rader fotboll. En känd monark uppmanade oss i höstas att “vända blad”. Något som för min egen del beträffande ÖFK:s nya liv i division två norra har varit svårt. Sorgearbetet tar tydligen aldrig slut även om en hel del signaler om ett “liv efter jul” syns på himlen. Nye tränaren Graham Potter verkar ha en social kompetens vilket är viktigt både mot den egna gruppen och i kontakten med allt runtomkring. Sen är det ju, enligt all expertis, betydligt lättare att hålla sig kvar i en serie än att vinna en så resan tillbaka mot finrummen blir säkert inte lätt.

Trist men förståeligt att Ante Björkebaum och Daniel Andersson försvann. Tror att Ante om han får vara hel kan ta ytterligare ett steg efter Sirius. Det handlar inte enbart om att göra rätt saker på plan, det måste även utföras i det omgivande tempot och där tror jag Ante har sin stora styrka. Daniel Andersson har väl en längre väg att vandra men förutom sin styrka i djupled har han också en förmåga att tänka till i ämnet oväntade passningar. En fin egenskap i ett ofta statisk spelupplägg. I övrigt verkar ÖFK fått behålla många tongivande lirare och med fingertoppskänsla från Kindberg och company kan det bli en rolig säsong även 2011. Med eller utan byggkranar i närheten…….

ÖHC (Östersunds Hockeyclub) verkar gå i graven som förening och egen företeelse. Detta med att slå ihop ÖIK och Brunflos seniorverksamhet var väl en djärv idé men föga lyckat som avstamp för avancemang i seriesystemet som jag ser och såg det. Här hade man två klubbar som konkurrerade och ur detta skapades intresse, både från media och allmänhet. Nu höjs naturligtvis röster för att även vårt “flaggskepp” i den betydligt större sporten fotboll, ÖFK, borde gå samma väg. Tycker egentligen inte att det går att jämföra, dels har ÖFK en mer än dubbelt så lång historia, en egen arena och ett betydligt större engagemang hos gemene man, i varje fall om man skall gå efter publiktillströmning.

Annars är ju fenomenet “klubbkänsla” intressant. I storts sett väldigt positivt men destruktivt när det skapar avundsjuka, intolerans och småsynthet. Numera kan man se idrott på TV i princip dygnet runt, i många fall från en helt neutral position men ändå har man stor glädje av prestationerna. Man skapar sina egna favoriter utan att från början egentligen ha tänkt sig det. Det borde då också gå att sitta på till exempel Jämtkraft Arena och njuta av det som bjuds, stötta utan att vara känslomässigt engagerad på det viset.

Det finns saker som upprör i en annars relativt grå och likformig vardag. Till exempel läste jag nånstans att TV4 köpt rättigheterna till skidskyttesändningarna. Christer Ulfbåge och Kalle Grenemark har ju liksom blivit en institution i den i övrigt helt förträffliga “Vinterstudion”. Utan att förringa "fyrans" ambitioner så blir det inte detsamma med alla reklamavbrott och lite mer krämarmässig stil i övrigt. Hoppas bara man slipper ringa för 9:50 och rösta om än det ena och än det andra. Lite oroväckande också att SVT:s små oskyldiga reklamspots före och efter sändningarna är i farozonen om man lyssnar på sportministern. Pengar som säkert behövs när man är med i jakten på evenemangen.

I övrigt så har ju en sträng vinter börjat övergå i något som om inte vår så i alla fall åt det hållet. Dagarna blir längre. Mitt kära Helsingborgs IF är i Portugal på träningsläger och spelade bl. a. oavgjort mot Odense från danska förstaligan, detta med sju debutanter. Ser bra ut inför allsvenskan om ett par månader. Klubbkänsla var det…………..

Så här i det nya årets in ledande skede kanske det kan vara läge för lite tankar framåt men även lite återblickar mot det som varit. Den så kallade “Hammaren” har legat i verktygslådan en längre tid dels på grund av ett rejält sorgearbete efter ÖFK:s degradering men även av omgivningen framtvingad julstress. Nåväl, helgerna är över, dagarna blir ljusare och förhoppningsvis ökar även inspirationen bakom datortangenterna.

ÖFK:s debacle har ju analyserats in på bara mässingen här på sajten och jag kan bara konstatera att det fortfarande känns tomt. Efter att i åratal tillbringat mycket tid på Hofvallens visserligen charmiga men hopplöst uråldriga faciliteter har det känns nästan overkligt på Jämt-Kraft Arena. Dessutom med intressant motstånd, många bra spelare och därmed också en intresserad allmänhet. Det blir ett rejält kliv tillbaka, ett antal mer eller mindre satsande norrlandsgäng som kommer att bunkra upp framför eget mål. Dessbättre kan ju ingen normalt tänkande människa se in i framtiden och förhoppningsvis kommer ett och annat guldkorn att vaskas fram även 2011.

ÖFK-ledningen har ju bytt skepnad och det skall bli spännande att se vad det innebär. Det verkar ju i varje fall inte vara något fel på självförtroendet och det är ju en väsentlig del i allt idrottsligt skapande. Kan i sammanhanget dock tycka lite synd om Rolf Lohse som från ett utomstående perspektiv, uträttat ett hästjobb, inte bara i styrelserummet utan även ute i verkligheten. Har i min skrivande verksamhet genom åren stött på Rolf i princip överallt , snacka om koll på vad som hände under ÖFK. Många menar ju att just bristen på lokal förankring var ett av skälen till nedflyttningen. Division 2 blir väl ett mer lämpligt avstamp för lokala talanger och då får väl olika falanger sitt facit.

Ett av dom mera minnesvärda ögonblicken under förra året var ett möte med IFK-legendaren Sven Stockzell. Efter musikutövande i Ramsjö i Hälsingland hade vi en liten pratsund. Detta fysiska praktexemplar hade till synes inte förändrats mycket sen den aktiva tiden på sextiotalet. Ungefär samma längd som övertecknad men säkert 50 kilo lättare… Sven hade rimligen gjort sig ett namn i högre sammanhang men valde av olika anledningar ett stort antal år i den rödvita dressen vilket vi som var med på den tiden var tacksamma för.

Som sagt nytt år och nya insatser. Nu skall vi i första hand förpassa “parasiten” till evigheten, sen hoppas jag att bygget av den nya multi-arenan kommer igång så fort som möjligt. Naturligtvis i anslutning till vår fotbollsborg. Där finns utrymme, parkeringsmöjligheter och säkert en hel del samordningsvinster att utkvittera. Men därom tvista ju ett antal lärda.......

Det har gått några dagar sen delar av ÖFK-styret lämnade sina uppdrag och i första hand tänker jag på den operativa delen. Livet har rullat på men inte som vanligt på nåt vis. Köpte exempelvis tio röda rosor till min sambo i måndags vilket chockade mig själv och inte minst henne. Är uppfostrad i sann demokratisk och solidarisk anda där makten skall utgå ifrån folket. Detta har dock inte gällt ovannämnda fotbollsklubb där allt ifrån ett utomstående perspektiv i princip styrts av två personer.

Men på nåt vis har just “raka rör” och “snabba beslut” känts som något väsentligt i den oerhört tuffa konkurrens som ÖFK verkat i. Har funderat mycket över det här och tankarna har även torgförts tidigare på detta forum. Det känns väldigt tomt, ÖFK lever förhoppningsvis vidare men på nåt vis är vi tillbaka på “ruta ett” igen med 300 personer på läktarna och ett antal mer eller mindre kända norrländska landsortslag på andra sidan mittlinjen.

Det finns naturligtvis en väldig massa olika teorier om varför folk tappar sugen eller lag ramlar ur en serie. Vad gäller ÖFK så lämnar väl uppslutningen bakom själva idén enligt min mening en del i övrigt att önska. Där finns den ständiga debatten bredd contra elit, gammal nedärvd klubbkänsla, politiska ställningstaganden och kanske också här och var lite avundsjuka. Delar av detta skall man naturligtvis inte förakta. För egen del försöker jag dock bortse från allt det här, jag drivs ur en enda utgångspunkt: att få se så bra fotboll som möjligt i närområdet. Ledningen har haft en klar vision vilket har varit stimulerande, vision och motivation går ofta han i hand. Sen kan väl vi som varit med ett tag också inse svårigheterna.

Trots dessa stundande adventstider vill jag också passa på att “svära i kyrkan”. För egen del har jag aldrig haft något emot att man plockat hit folk från andra länder och på senare år då företrädes britter. När Ope IF hade sina fina perioder på -70 och 80-talet var väl inte stommen direkt jämtländsk? Det går säkert att fostra bra spelare här i länet men med alla härliga upplevelser på JK-Arena på näthinnan är det ett stort steg upp till div 1 och ett jättekliv till “Superettan”.

Sen kan även jag tillstå att enskilda fall under den gångna säsongen blivit styvmoderligt behandlade. ÖFK har också enligt min mening haft en del oflyt med sina importer rent skademässigt. Huruvida detta har att göra med den fysiska statusen vid ankomsten vill jag låta vara osagt. Makel, Holt, Routledge och Hamill har dock glatt i varje fall mej. Det skall trots allt bli intressant att se vad som händer framöver, om nya kvastar förmår städa i en framgångsrik riktning. Kanske blir det till och med anledning att dela ut en och annan ros.

Två synnerligen mörka söndagar. Först ÖFK:s degradering och sedan mitt kära Helsingborgs IF snubblande på mållinjen i Allsvenskan för ett par dar sen. Att guldet dessutom försvann sex mil söderut till ärkerivalen Malmö FF gör ju inte saken direkt bättre. Dessa malmöbor som pratar en mer eller mindre obegriplig skånska till skillnad från invånarna i “Sundets Pärla”. Tror att dom är någonting bara för att dom har en bro till kontinenten som man blir näst intill ruinerad på om man måste använda. Nåväl….

Hatten av emellertid för HIF som skulle rasa ihop enligt förhandstipsen efter “Henkes” sorti. Men en blandning av rutin o ungdomlig fräschör tillsammans med en helt underbar tränare och människa, Conny Karlsson, bärgade silvret. 67 (!) poäng tror jag det blev till slut. Dessutom, med nutidens kostbara men för en entusiast uppe i obygderna, fantastiska skapelsen webb-TV har man kunnat avnjuta dom flesta matcherna “live“.

Att ÖFK förr eller senare inte skulle orka hålla mälardalen med omnejd stången var för min del mer eller mindre väntat. Tror inte att folk i gemen häruppe förstår vilken relativt kvalitativ serie Div 1 är. Det fordras en enorm uppslutning både av näringsliv, supportrar och folk ute i “marginalen”. De förstnämnda tycker jag har gjort vad man kan begära med sponsring och annat. Däremot allmänhetens stöd för ÖFK under säsongen lämnar en del i övrigt att önska enligt min mening. Det är tydligen viktigare för en del att gång på gång anklaga klubben för “toppstyrning”, felaktig värvningspolitik och ovilja till samarbete.

Okej, styrelsen har väl inslag där ingen lägger “fingrarna emellan” men en styrelse är ju demokratiskt vald och det är ju upp till alla kritiker att själv ta ett ansvar i klubben eller via ett medlemskap försöka ordna en förändring. Att leda en idrottsförening på det här relativt höga stadiet kräver sin man eller kvinna. Sen finns det alltid tillvägagångssätt som går att diskutera men det tycker jag man skall ta under ett långt vinteruppehåll i stället.

Sen den gulskimrande brevbärarcykeln ställdes åt sidan för gott och en mer frilansinriktad och mer avslappnad verksamhet inleddes för dryga 15 år sen har ett av dom mer ritualbetonade företeelserna varit att plöja igenom våra lokaltidningar varje morgon vid frukostbordet. Eftersom egen medverkan i den ena förekom tidigare, visserligen i relativt blygsam omfattning, var det speciellt intressant vid dessa tillfällen. Hade något ur materialet redigerats bort, hade konkurrenten hittat någon vinkling eller någon formulering man själv hade missat? Fanns bland övriga reportage i tidningarna något spännande med utgångspunkt på hur olika skrivande människor tar sig an sitt uppdrag?

Allt sådant är numera historia, dag ut och dag in samma material från samma reportrar. Visserligen lite olika bilder och layout i övrigt, kanske någon dags fördröjning sinsemellan på visst innehåll men personligen tycker jag det är en oerhört trist utveckling. Allting stavas naturligtvis ekonomi, ingen behöver skickas till Stugun för att bevaka deras insatser i div 3-fotbollen, det är bara att greppa mobilen och ringa nån ledare. Samma referat i bägge tidningarna utan den speciella touch som en reporter på plats kan förmedla. Ingen konkurrens-billigt och bra men som sagt trist, jävligt trist.

Det är tuffa tider för papperstidningen och tillsamman med ett sviktande befolkningsunderlag är det väl något man måste försöka acceptera. Jag känner flera av dom som nu måste verka i det här nya formatet och dom gör, som dom alltid gjort, ett bra jobb utifrån dom förutsättningar som finns. Kul i alla fall att min gamle vän Hans Andersson fått breda ut sig lite grann i krönikeform. Där finns gedigen kunskap och ett stilistiskt bett. Sen har jag en önskan om att Agne Svärd får en time-out från sin nattredaktion och gläder oss sportidioter istället.