De fem inledande omgångarna smakade onekligen fågel, 11 poäng av 15 gav snudd på serieledning och en hel del att gotta sig åt.

De sex följande har inte varit lika lyckosamma, tvärtom. Här har det doftat fisk lång väg. 2 poäng av 18 ger en läskig påminnelse av fjolårets långa ökenvandring och det är heller ingenting som visat att man förtjänat något mer.

Jo, insatsen i söndagseftermiddagens 1-2 när Västerås kom till Jämtkraft arena var värd ett bättre slut.

***

Tyvärr kom domaren Rinon Hasani (från Ronneby) att spela huvudrollen när ÖFK tappade sin 1-0-ledning i matchens slutskede. Hasanis beslut i den 79:e matchminuten att ge Theodore Rask en andra varning, och därmed ett rött kort, är så nära ett haveri man kan komma som fotbollsdomare. Och den gav definitivt Västerås en extra chans att vända matchen.

Rasks förseelse var en bagatell! (Samlat ÖFK-försvar och fasthållning på en felvänd motståndare närmare mittlinjen än det egna målet).

Frispark? Javisst. Gult kort? Inte en chans.

Dessutom; ÖFK hade dragit på sig tre frisparkar mellan Rasks första och andra varning. På 28 minuter! Det var alltså inte så att det blåste hett om Hasinis öron och han behövde finna en anledning att stämma i bäcken, här blev det så fel det bara kan bli!

***

Jag har full förståelse för ÖFK-tränaren Magnus Powells ilska efter matchen. Rinon Hasani gav inte hans lag en fair chans. Det är en ytterst svårhanterlig känsla för den som har ansvaret vid sidan om, nästan omöjlig att bemästra.

Men samtidigt;

Powell hjälpte också Västerås på vägen när coachingen var tillbaka till fjolårets låga nivå då han (och Stefan Lundin) gav bort massor av poäng i slutet av matcherna genom dåliga byten.

Nu är vi där igen.

# I onsdags bytte han ut Malcolm Stolt, Erick Brendon och André Österholm under matchens sista tio och Brage kunde avgöra (2-1) på övertid.

# I dag bytte han på fem platser sista halvtimmen; ut med Jakob Hedenquist, Mansour Sinyan, Calvin Kabuye, Malcolm Stolt och André Österholm. Och Västerås kunde vända 0-1 till 2-1, segermålet på övertid...

Powells bytesbonanza ger ÖFK sämre kvalitet, sämre organisation och, kanske framförallt, minskad längd. Utan Hedenquist, Sinyan, Stolt, Österholm (och utvisade Rask) är man ytterst sårbara i utrymmet framför Ali Keita och det är ingen tillfällighet att det var två förlorade nickdueller (båda med Cesar Weilid inblandad) som gav Västerås båda målen (en passning och en direkt i nät).

***

Ja, jag vet. Byten måste göras; skador, trötthet eller av taktiska skäl. Hedenquist fick sin tredje match på en vecka efter långt uppehåll och hade säkert mjuka ben när han ersattes, samma med Kabuye som inte har så många minuter seriespel i kroppen och nu fick chansen från start medan Österholm fick lämna med kramp.

Men Sinyan?

Och Stolt?

När man ska försvara en ledning och är satt under press. Obegripligt!

***

Speciellt irriterad blir jag när Powell öppnar låset på mitten Brendon & Sinyan. Det är dom som tätar framför backlinjen och det är dom som ger laget en chans att vila med bollen och kanske även göra något vettigt framåt.

Lika obegripligt!

***

Spelmässigt var Västeråsmatchen en klar bättring efter några riktigt trista veckor. Trelleborg borta (0-1) var hemskt, Eskilstuna borta (1-1) var bara segt, mot Utsikten hemma (1-2) fick man aldrig chansen efter Mazurs tidiga utvisning och ingen kan påstå att det slog några gnistor om ÖFK i veckans bortamöte mot Brage (1-2).

Jag varnade tidigt (efter den framgångsrika starten...) att det skulle kunna komma kärvare tider framöver, det räckte med att studera listan över alla varningar för att begripa det. Nu blev det värre än så, förutom alla avstängningar tillkom såväl sjukdomar som skador och bräckligheten i ÖFK-bygget var avslöjad när kontinuiteten bröts.

Jag har ett svagt minne av att staketexperterna på den här sajten häcklade mig för dom raderna... Några var för övrigt riktigt oförskämda. Jag gissar att dom håller käften efter två poäng på sex matcher och rutschkana i tabellen!

***

Ledningsmålet mot Västerås var för övrigt en riktig goding; lång boll från Weilid till Stolt, vidare till Kabuye och så ett läckert instick till Österholm. Pang och Österholm hade gjort sitt första seriemål i ÖFK-dressen.

***

Bästa betygen; Cesar Weilid (den här gången till väster i backlinjen, Adjoumani avstängd) kan ju inte rå för att han är så kort och inte räcker till i luften i hettan framför Aly Keita, han kämpade som en galning matchen igenom, Theodore Rask höll ihop försvaret när Myroslav Mazur för en gångs skull sviktade betänkligt, Erick Brendon som vanligt och André Österholm som gjorde sin bästa insats hittills i ÖFK, därtill målskytt.

***

För övrigt; Såväl Sebastian Karlsson Grach (nick) som Chovanie Amarkarijo (skott) var sånär att sänka Västerås strax innan västmanlänningarna avgjorde till sin fördel. Det är små marginaler i den här sporten...

***

Jag ser att röster höjs för att byta ut Aly Keita mot Andrew Mills i buren. Jag skriver som jag gjorde förra säsongen när debatten var densamma; ni har fel! Keita har under sina tio år i klubben aldrig varit någon mästare i luftrummet och kommer aldrig att bli. Däri finns ingen större skillnad. Men de nickmål ÖFK har släppt in den här våren har inte varit Keitas bollar, dom måste uteförsvaret ta hand om. I dagens fotboll, där inläggen oftast är hårt pressade, är det omöjligt för målvakten att hinna ut. Det gick möjligen på den gamla goda tiden när allting gick så mycket saktare, trafiken inte alls lika intensiv och inläggen luftpastejer som singlade ner från luften. Glöm därför snacket om målvakter som "äger straffområdet", Kalle Svensson gjorde det möjligen men det är 75 år sedan...

Ska man kritisera Keita får man gör det för de vinkelskott han släppt in (som exempelvis mot Eskilstuna). Där har det inte sett hundra ut, det ska erkännas.

***

När vi nu går mot sommarlov (bara söndagens hemmamatch mot Örgryte återstår) parkerar ÖFK på den nedre halvan av Superettans tabell, plats 10, men där avståndet till den nedre delen är betydligt närmare än till den övre.

Det trodde vi inte för några veckor sedan.

Om vi har anledning att vara oroliga?

Det tycker jag absolut. Det måste man alltid vara när ingenting rullar ens väg och det gör det inte för ÖFK just nu, absolut ingenting!

Därför är det dags för ÖFK att börja flyga igen!

Det känns ovanligt svårt att börja att skriva idag, men man kan väl säga att ÖFK gjorde en katastrofalt vimsig första kvart, som efterföljdes av ett imponerande disciplinerat försvarsspel med en man mindre resten av halvleken. T o m bättre än borta mot Öster. Man lyckades hålla Utsikten mer borta från chanser då än under första kvarten.

Sedan blir jag imponerad av Utsikten, på både ett tydligt positivt sätt, men även på ett direkt negativt sätt. Positivt pressade dom ÖFK till den vimsiga och osäkra starten. ÖFK tycktes inte tillräckligt förberedda på detta, utan hamnade i tidsnöd och gjorde ett flertal riktigt dåliga beslut. ÖFK ska vara glada för Keitas kanonräddning, och faktiskt Mazurs risktagning som ledde till utvisning. Just det beslutet kan jag inte direkt klaga på, även om det inte var solklart. I övrigt lade domaren successivt en nivå som starkt gynnade Utsiktens sätt att spela. De använder armarna i väldigt stor utsträckning, och som jag skrev i en kommentar syntes det att Utsikten snabbt anpassade sig efter att ha testat nivån. Och de gjorde det vid ganska riskfria tillfällen. Därutöver påverkade de domaren hela tiden, och det snackades med honom efter nästan varje avblåsning. Detta gör de på ett sätt som tydligt gynnar dom i första halvleken. Naturligtvis är det på ett sätt imponerande, men oerhört tråkigt för matchen, ur allas ögon förutom deras egna. Och tyvärr stävjar domaren aldrig snacket, och nästan aldrig handpåläggningarna.

Att ÖFK sedan tog ledningen kändes oerhört skönt, och där får vi väl tacka Utsiktenförsvararen som plötsligt slutade brottas med Hedenqvist, eller om det faktiskt var väldigt starkt av honom att ta sig fri, och målvakten som totalt missbedömde bollbanan i blåsten.

Jag köper att ÖFK efter utvisningen, och under resten av första halvleken drar ut på tiden, även om det provocerar domaren, för disciplinen i övrigt höll i princip till 100%. Däremot blir det för mycket fokuserat på det i andra halvleken, och jag tror att det bidrar att man ibland tappar fokus när tröttheten blir tydligare. Disciplinen släpps vid några tillfällen, och det resulterar i två liknande mål från varsin sida, när det saknades understöd för spelare som gick lite vilse. Dessutom njöt nog Utsiktenspelarna när dom kunde betala tillbaka med samma mynt efter sitt 2- 1-mål.

Nu gäller det att ta till sig av det positiva, och lära sig av det som hände särskilt första kvarten. Matchen var på ett sätt oerhört viktig, då en seger skulle ha gett ett läge endast en poäng från ledarlaget, men förlusten innebär tre, jag kanske bara två, poäng över negativ kvalplats när dagen är slut, då jag ser att Örebro leder med 1- 0 i skrivande stund.

Betyg känns också svårt, då matchen hade så olika ansikten, och jag känner mig klart påverkad av resultatet denna gång, men jag gör ett försök.

Keita 3 - Ett par fantastiska räddningar, men åtminstone första målet kanske han borde ha kunnat stoppa.

Weilid 3 - Blandade och gav. Flera fina ageranden, men ofta svaga inlägg.

Ghanoum 2 - En riktig katastrofal start, med rejäla misstag, men blev bättre.

Mazur 2 - Ska egentligen inte ha betyg då han bara spelade 13 minuter, och borde egentligen "straffas" för sin utvisning, men jag har förståelse för hans beslut i det läge ÖFK var. Men första kvarten var inte laget bra, och det påverkar hans betyg mer.

Adjoumani 2 - Definitivt inte någon av hans bättre matcher. Många snedsparkar, och blev lite lätt bortspelad ibland.

Hedenqvist 4 - Bäst i ÖFK idag som jag ser det, och hade varit det även utan målet. Hade det blivit poäng hade jag antagligen höjt ännu ett steg. Härligt också att höra att han styr medspelarna på ett vettigt sätt.

Brendon 4 - Gör en riktigt bra match.

Sinyan 3 - Gör väldigt många härliga insatser, särskilt i första halvlek, men kommer totalt bort mot slutet av matchen, och gillar inte hans kroppsspråk då.

Johnsson 3 - Har kommit av sig lite, men ändå godkänd.

Amatkarijo 3 - Blir positivt förvånad över hans defensiva egenskaper.

Karlsson Grach 2 - Ingen lätt uppgift för honom efter utvisningen, men han tycks fortsatt vara bäst som inhoppare.

Österholm 3 - Gör en efter förhållandena en godkänd insats.

Sporrong 3 - Samma som ovan.

Kabuye 2 - Kommer inte till, och borde ha jobbat lite mer för att faktiskt få sina tillfällen. Inte produktivt att göra ett par onödiga hands.

Ja, så var ÖFK:s nolla i förlustkolumnen ett minne blott. 1-0 i baken på Vångavallen mot ett krisande Trelleborgs FF är inget som vi kommer att minnas när vi summerar Superettan framåt senhösten. Möjligen då som en påminnelse om att det var måndagen den 15 maj som vi landade i verkligheten. Och att insatsen var riktigt usel!

***

Jag gjorde efter 3-3-matchen mot Jönköping Södra en notering om ÖFK låg risigt till i "varningsligan". sju spelare fanns inför resan till Trelleborg noterade med vardera två varningar och riskerade att bli avstängda vid ytterligare gula kort.

I mina ögon kändes det skakigt.

Men för tränaren Magnus Powell var det inga problem, i varje fall uttryckte han sig så i en helgintervju i ÖP/LT. "Vi har en bred och bra trupp sa vi kan hantera det", sa Powell.

Han kanske måste säga det men förr eller senare kommer verkligheten ifatt. Den här gången dröjde det bara ett par dagar innan han stod med brallan neddragen. Plötsliga febertoppar på Erick Brendon och Jakob Johnsson under matchdagen samtidigt som Theodore Rask tvingades vila efter förra helgens hjärnskakning och med Mansour Sinyans fortfarande avstängd berättade sanningen. ÖFK den här måndagskvällen hade inte mycket att visa upp. Startelvan hängde inte ihop på något sätt.

# De nya som fick chansen höll inte måttet.

# Och de rutinerade som skulle bära det något vingklippta laget höll heller inte måttet när de ställdes inför nya roller och andra uppgifter.

***

För så här är det;

Sedan slutet av augusti förra året har ÖFK haft en fantastisk period. 15 serie- och två kvalmatcher har resulterat i åtta segrar, åtta oavgjorda och bara en förlust (hemma mot AFC Eskilstuna), alltså bara en torsk på 17 matcher. Det är starkt alla dar i veckan.

Men man har kunnat göra det med med i stort sett samma spelare i match efter match, firma Powell & Lundin har kopierat startelvan (som varit ytterst välbalanserad i en 4-2-3-1-formation, det ska sägas) och så har det rullat på. Vecka efter vecka, månad efter månad. Det enda som hänt under snart åtta månader är att Ludvig Fritzson (nu i Brommapojkarna) har ersatts av Mansour Sinyan på mittfältet och att Theodore Rask (inlånad från IFK Norrköping) tagit plats i backlinjen när Kristian Novak blev skadad.

Variationerna har alltså varit väldigt få, i årets sex inledande omgångar före resan till Trelleborg närmast obefintliga: Keita, Weilid, Rask, Mazur, Adjoumani, Brendon, och Kroon hade startat samtliga matcher, Sinyan, Jonsson, Amatkarijo och Stolt i fem matcher. Ghanoum, Österholm, Musolitin och Karlsson Grach var övriga startspelare, en match vardera.

***

Den bredd som Magnus Powell pratar om finns helt enkelt inte. Just nu, men förmodligen på sensommaren/hösten då spelare som Sporrong, Hedenquist, Ouattara, Kabuye, Mills och kanske någon till hunnit ikapp efter skador och annat trassel.

Då kan man ta några smällar.

Inte nu, avslöjandet på måndagskvällen blev brutalt; ett lag med möjlighet att ta klivet upp på andraplatsen i tabellen ska inte behöva hålla på i 87 minuter innan man lyckas skapa sin första, och enda riktiga vassa, målchans när man ställs mot en klubb i trubbel efter en skakig inledning.

***

Som ni förstår av raderna här ovan; ÖFK:s anfallsspel var verkligen inte mycket att skriva hem om den här trista måndagskvällen. Låt vara att slutstöten hade en viss tyngd men så mycket mer än ett antal hörnor blev inte utdelningen. Det var idéfattigt och slarvigt, inspelen från båda kanterna saknade adress vid varje tillfälle.

Det är i sådana här matcher som Simon Kroon måste kliva fram och bära laget. Men i den ambitionen slår han knut på sig själv och trots att han nu varit med i elitfotbollen sedan Hedenhös dagar uppträder han som en dribblingskåt junior och kör fast i stort sett varje gång.

Jag skriver det igen: Kroon måste spela enklare (då blir det mycket bättre för laget!).

***

Jag fattar inte att Chovanie Amatkarijo fick vara kvar på banan matchtiden ut. Amatkarijo spelade pojkfotboll och tog inte en duell på 90 minuter. Bara trist i mina ögon.

***

Av de "nya" som kastades in i startelvan ger jag klart godkänt till André Österholm för berömvärt arbete, inte minst i egna straffområdet (avvärjde två ytterst farliga hemmaattacker före paus). Mykola Musolitin har jag så här långt inte alls sett storheten i och Calvin Kabuye slocknade snabbt efter en lovande inledning.

***

Sebastian Karlsson Grach är alltid mycket vassare som inhoppare än som startspelare. Varför är det så? Fanns väl bara med i laguppställningen den här gången, jag såg inget som var bra.

***

Mittbackarna Ziad Ghanoum och Myroslav Mazur hade ingen lätt uppgift den här gången då det läckte som ett såll framför dem. Godkänt, absolut, men inte så mycket mera. Samma blir betyget till ytterbackarna Cesar Weilid och Yannick Adjoumani. Båda har i alla fall en härlig inställning till jobbet!

***

Aly Keita var faktiskt den ende ÖFK-aren den här kvällen som höll sedvanlig klass. Räddningen uppe i hans vänstra kryss på Haris Brkic mäktiga högerslägga i den 28:e minuten var matchens höjdare och egentligen det enda som ÖFK ska ta med sig från den här Skåneresan.

***

Apropå det här med varningar; Cesar Weilid drog på sig sitt tredje gula kort och är, precis som Mansour Sinyan, avstängd i nästa omgång (Eskilstuna borta på söndag).

***

Till sist; Nu kanske alla förstår Erick Brendons betydelse för ÖFK:s spel, både framåt och bakåt!

Ja, så var ÖFK:s nolla i förlustkolumnen ett minne blott. 1-0 i baken på Vångavallen mot ett krisande Trelleborgs FF är inget som vi kommer att minnas när vi summerar Superettan framåt senhösten. Möjligen då som en påminnelse om att det var måndagen den 15 maj som vi landade i verkligheten. Och att insatsen var riktigt usel!

***

Jag gjorde efter 3-3-matchen mot Jönköping Södra en notering om ÖFK låg risigt till i "varningsligan". sju spelare fanns inför resan till Trelleborg noterade med vardera två varningar och riskerade att bli avstängda vid ytterligare gula kort.

I mina ögon kändes det skakigt.

Men för tränaren Magnus Powell var det inga problem, i varje fall uttryckte han sig så i en helgintervju i ÖP/LT. "Vi har en bred och bra trupp sa vi kan hantera det", sa Powell.

Han kanske måste säga det men förr eller senare kommer verkligheten ifatt. Den här gången dröjde det bara ett par dagar innan han stod med brallan neddragen. Plötsliga febertoppar på Erick Brendon och Jakob Johnsson under matchdagen samtidigt som Theodore Rask tvingades vila efter förra helgens hjärnskakning och med Mansour Sinyans fortfarande avstängd berättade sanningen. ÖFK den här måndagskvällen hade inte mycket att visa upp. Startelvan hängde inte ihop på något sätt.

# De nya som fick chansen höll inte måttet.

# Och de rutinerade som skulle bära det något vingklippta laget höll heller inte måttet när de ställdes inför nya roller och andra uppgifter.

***

För så här är det;

Sedan slutet av augusti förra året har ÖFK haft en fantastisk period. 15 serie- och två kvalmatcher har resulterat i åtta segrar, åtta oavgjorda och bara en förlust (hemma mot AFC Eskilstuna), alltså bara en torsk på 17 matcher. Det är starkt alla dar i veckan.

Men man har kunnat göra det med med i stort sett samma spelare i match efter match, firma Powell & Lundin har kopierat startelvan (som varit ytterst välbalanserad i en 4-2-3-1-formation, det ska sägas) och så har det rullat på. Vecka efter vecka, månad efter månad. Det enda som hänt under snart åtta månader är att Ludvig Fritzson (nu i Brommapojkarna) har ersatts av Mansour Sinyan på mittfältet och att Theodore Rask (inlånad från IFK Norrköping) tagit plats i backlinjen när Kristian Novak blev skadad.

Variationerna har alltså varit väldigt få, i årets sex inledande omgångar före resan till Trelleborg närmast obefintliga: Keita, Weilid, Rask, Mazur, Adjoumani, Brendon, och Kroon hade startat samtliga matcher, Sinyan, Jonsson, Amatkarijo och Stolt i fem matcher. Ghanoum, Österholm, Musolitin och Karlsson Grach var övriga startspelare, en match vardera.

***

Den bredd som Magnus Powell pratar om finns helt enkelt inte. Just nu, men förmodligen på sensommaren/hösten då spelare som Sporrong, Hedenquist, Ouattara, Kabuye, Mills och kanske någon till hunnit ikapp efter skador och annat trassel.

Då kan man ta några smällar.

Inte nu, avslöjandet på måndagskvällen blev brutalt; ett lag med möjlighet att ta klivet upp på andraplatsen i tabellen ska inte behöva hålla på i 87 minuter innan man lyckas skapa sin första, och enda riktiga vassa, målchans när man ställs mot en klubb i trubbel efter en skakig inledning.

***

Som ni förstår av raderna här ovan; ÖFK:s anfallsspel var verkligen inte mycket att skriva hem om den här trista måndagskvällen. Låt vara att slutstöten hade en viss tyngd men så mycket mer än ett antal hörnor blev inte utdelningen. Det var idéfattigt och slarvigt, inspelen från båda kanterna saknade adress vid varje tillfälle.

Det är i sådana här matcher som Simon Kroon måste kliva fram och bära laget. Men i den ambitionen slår han knut på sig själv och trots att han nu varit med i elitfotbollen sedan Hedenhös dagar uppträder han som en dribblingskåt junior och kör fast i stort sett varje gång.

Jag skriver det igen: Kroon måste spela enklare (då blir det mycket bättre för laget!).

***

Jag fattar inte att Chovanie Amatkarijo fick vara kvar på banan matchtiden ut. Amatkarijo spelade pojkfotboll och tog inte en duell på 90 minuter. Bara trist i mina ögon.

***

Av de "nya" som kastades in i startelvan ger jag klart godkänt till André Österholm för berömvärt arbete, inte minst i egna straffområdet (avvärjde två ytterst farliga hemmaattacker före paus). Mykola Musolitin har jag så här långt inte alls sett storheten i och Calvin Kabuye slocknade snabbt efter en lovande inledning.

***

Sebastian Karlsson Grach är alltid mycket vassare som inhoppare än som startspelare. Varför är det så? Fanns väl bara med i laguppställningen den här gången, jag såg inget som var bra.

***

Mittbackarna Ziad Ghanoum och Myroslav Mazur hade ingen lätt uppgift den här gången då det läckte som ett såll framför dem. Godkänt, absolut, men inte så mycket mera. Samma blir betyget till ytterbackarna Cesar Weilid och Yannick Adjoumani. Båda har i alla fall en härlig inställning till jobbet!

***

Aly Keita var faktiskt den ende ÖFK-aren den här kvällen som höll sedvanlig klass. Räddningen uppe i hans vänstra kryss på Haris Brkic mäktiga högerslägga i den 28:e minuten var matchens höjdare och egentligen det enda som ÖFK ska ta med sig från den här Skåneresan.

***

Apropå det här med varningar; Cesar Weilid drog på sig sitt tredje gula kort och är, precis som Mansour Sinyan, avstängd i nästa omgång (Eskilstuna borta på söndag).

***

Till sist; Nu kanske alla förstår Erick Brendons betydelse för ÖFK:s spel, både framåt och bakåt!

Det känns tungt att ladda till denna text, efter en match som tveklöst måste klassificeras som ÖFK:s sämsta i årets Superetta. En lovande start första tio minuterna dog bara ut, och relativt svaga Trelleborg kunde styra och ställa utan att störas i tillräcklig grad.

Frånvaron av Brendon blev för stor, och jag förstår inte riktigt tanken med Kroon och Kabuye så långt bak i banan, då Weilid fanns att tillgå. ÖFK lyckades inte få till något lugn i hanteringen av bollen i uppbyggnadsskedet. För svagt, även om det delvis går att skylla på en dålig skånsk naturgräsplan.

Det kom en forcering på slutet, men avsluten togs chansartat i halvdana läge. Förutom ett antal hörnor så såg vi inte till någon riktig klar chans. Sammantaget kan laginsatsen bara ges en riktigt svag tvåa.. Nu är det bara att ladda om till nästa match, och greppa tag i möjligheten att hänga på i toppen.

Betyg:

Keita 3 - Gör enligt mig en klart godkänd insats.

Adjoumani 2 - Dom fina inläggen och brytningarna fanns inte där ikväll.

Ghanoum 2 - Kändes inte helt säkert.

Mazur 2 - Också lite klumpigt ibland.

Weilid 3 - Jobbar bra och gör vad han kan för att få fart på laget.

Österholm 2 - Nä, absolut inte hans match.

Kroon 2 - Snuddar vid en trea, men axlar inte alls Brendons blick.

Amatkarijo 2 - När det går tungt ser det inte alls ut som han trivs.

Musolitin 2 - Syns att det finns mycket i honom, men blev för ojämnt ikväll.

Kabuye 2 - Kändes inte som han fick någon chans med hans utgångsposition.

Karlsson Grach 2 - Lika mycket som jag gillar honom som inhoppare, lika svårt har jag att förstå varför inte motsvarande sker när han startar.

Sporrong 2 - Såg inte mycket av honom.

Stolt 3 - Lite snäll trea, men han visade verkligen att han vill.

Zekovic 2 - Kanske t o m lite snällt. Verkar trots sin storlek inte riktigt vilja slåss om bollar i luften.

Outtara 3 - Visar vilja och bollsäkerhet den kvart han spelade.

Senare, eller en annan dag, kommer lite mer input.

Calle Jensen, Sara Wåglin med Unni och Iris från Falkarna Syd stöttade på plats

Bedrövade spelare tackar supportrarna efter matchen