Jo jag vet
ÖDFF kommer att överaska i div 1 pga att vi i jämtland visat under de senaste åren att vi spöar många av dessa lags ungdomslag i cuper runt om i sverige.Många av dessa spelare har nu vuxit på sig och spelar nu i Ödffs lag Jane Olofsson kommer att bli årets överaskning(oj vad press hon får på sig nu)
K/D kommer att vara på övre halvan av serien(div 2)De fortfarande unga talangerna kommer att blomma ut och samarbetet med Ödff kommer att fungera överaskande bra.
Yngre spelare kommer in i Frösön och spelet blir roligare och spelare som vågar göra det där lilla extra
utan att Henke behöver tala om för dem hur de ska göra. Opes orutinerade lag kommer att rädda sig kvar i serien tack vare att det kommer att bli en stor genirationsväxling i många lag.laget kommer att växa in i serien eftersom spelarna får rutin.Sedan är den starka ledarstaben med Robban i spetsen ett vinnar koncept med ett långsiktigt tänkande
Sedan kommer massor av tjejer att överaska under sommaren massor av talanger finns Kom ihåg namn som Frida s.Angelika B.Linda O,Ronja F,Ellinor G,Julia F,sofie P,Josefine A,Marie S.Lisa B olivia,Therese,
HannaB ,Sunesia D ,Johanna B sedan kommer massor av födda 94-95 or att få chanser att spela in sig i våra div 2 lag
Vi får se om kulan har rätt men så här ser det ut just nu i den

Anden i kulan

Så här under årets sista skälvande minuter kan det kanske vara på sin plats att försöka förmedla några rader till spaltens ”fromma”. ”Silly season” är ju inte direkt någon inspirationshöjare och skrivaren har dessutom flängt runt och försökt vara en pittoresk färgklick i diverse olika sammanhang under dom senaste veckorna. Nu när kylan tagit ett järngrepp om Storsjöbygden och almanackan inte är lika fordrande finns ett visst utrymme för mer eller mindre genomtänkta åsikter.

Har funderat en del både nu och tidigare på hur idrottsmän som når en viss nivå tappar en hel del av den ödmjukhet man måste ha för att bli riktigt stor. Har tidigare haft synpunkter på allas vår Zlatan. Den här gången gällande icke så kallade ”tävlingsmatcher” i blågult:”Visst är det en ära att spela i landslaget, men jag har nått en nivå när jag känner att jag inte får ut något av det.”

Har full förståelse för ett slitsamt matchprogram men det gäller, tycker jag, att balansera sina åsikter. Vad sänder det för signaler? Zlatan är en idol och förebild för många och han borde ha bättre kontakt med sin egen historia och uppskatta dom förhållanden, förutom dom egna enorma förutsättningarna, som gjort positionen möjlig .

En annan historia i en annan sport är Mikael Samuelsson kontra Bengt-Åke Gustafsson i ishockey. ”Dom kan dra åt helvete” är ju inte särskilt vuxet uttryckt om man blir sidsteppad i en laguttagning. I det här fallet, rörande OS-truppen, är det ju Bengt-Åke som bestämmer och någon måste ju ta ansvaret hur obekvämt det än blir i enskilda fall, sen får historien utvisa vem som har rätt och fel. Bevisa motsatsen på banan istället!

Apropå hockey, träffade jag på en tillställning en gammal domarbas från min egen korta karriär i sporten 1969-73 ,”Janken” Jonasson. Ishockey var egentligen ”lättare” att döma än fotboll. Man har väldig hjälp av linjerna och kan vara mer exakt än i leken med läderkulan men mitt skånska ursprung var dock ingen direkt fördel. Det här var före isladornas tid och min skridskoerfarenhet härrörde sig från några veckor i januari varje år på en halvdåligt frusen parkdamm.

Nu fanns ju dessbättre något att hålla sig i som domare, ramen runt planen. I ”Sargens vänner”, en egen liten avdelning i domarklubben, såg jag mig själv som talesperson. Problemet var dom gånger man måste ge sig in i banan för nedsläpp. Först att plocka upp pucken från isen och sen försöka hålla balansen tills spelet kom igång. Gjorde en gång ett tappert försök att nypa trissan direkt i fart vilket resulterade i en miss på ca en decimeter och ett jublande auditorium runt isovalen. 1974 invigdes Z-kupolen och samtidigt lades min hockeydomarkarriär åt sidan, saknad av förmodligen ingen.

Man har fortfarande inte landat efter den euforiska ÖFK-hösten men det bör det väl ändå vara på sin plats att knacka ner några rader för att visa att vinjetten “is still in action”. Det är drygt ett år sen “hjärntrusten” på fotbollz.se uttryckte ett önskemål om jag ville vara ett stående inslag på sajten och så här i backspegeln har det varit riktigt kul och hedrande. Efter sammanslagningen av sportredaktionerna på lokaltidningarna avslutades ju förmodligen ett bort emot 40-årigt engagemang som “reservmurvel” hos dom sköna “kollegerna” på Kyrkgatan och när abstinensen tryckt på som värst så har fotbollz varit en härlig ventil.

Spalten har väl rullat på utan att ha orsakat några våldsammare känslostormar med ett par undantag. Min gamle läromästare och förebild Stefan Nolervik visade sig ha ömmare fötter än vad jag nånsin kunnat ana. Att få hamna på hans tidnings första sida kändes knepigt men ändå stort. Bert Karlsson, Skara-mogulen, sa en gång: “Det är inte så noga vad som skrivs, huvudsaken det skrivs” och med tanke på att jag liksom Bert också är verksam i en bransch, fast på lite olika nivåer, där det gäller att synas så får man hålla god min. Grattis Stefan förresten till ditt pris på J/H:s Fotbollsgala. Tycker i allt mitt konservativa tänk att du efterhand hittat en mer intressant balans i ditt nydanande sportskrivande.

Att ge sig på en domare var väl inte så lyckat efter 20 egna år i branschen. “En gång domare, alltid domare. Du borde skämmas” fick jag bland annat läsa. Problematiken var väl egentligen lite djupare än så. Artikeln handlade från min sida om lojalitet, hur långt man kan driva den och när olika lojaliteter ställs mot varandra. Sen bröt den tjänstgörande huvuddomaren i den allsvenska matchen mot alla dom hederskodex man fått sig inpräntat men adrenalinet borde ha besparats datortangenterna. Dock, domarkåren får ju heller aldrig bli ett sällskap för “inbördes beundran”, ur ett sånt tillstånd kommer inget gott enligt min mening. Sen är det skillnad på domare och domare, elitskiktet skall ha krav på sig. Det skulle emellertid aldrig falla mig in att kröka ett hår på alla dom som kämpar på lokalt, där är jag alltför väl medveten om svårigheterna.

Apropå tidningar och journalister så tycker jag Agne Svärd borde få mer utrymme i sin tidning. Har ingen aning om varför han bara syns med någon enstaka krönika då och då. Kanske är det ett eget val, kanske finns en ansträngd ekonomi i botten. Agne har ett naturligt språk, kunnighet och blandar ris och ros i lagom doser. Ifrågasätter dock hans näst intill maniska kärlek till Rosenborg Ballklubb, bara namnet tycker jag låter lite suspekt…. Har inget emot norrmän, absolut inte, har haft en norska mitt emot mej vid köksbordet i snart 32 år. Men i idrott är dom våra fiender, punkt slut. Kanske min inställning i det här fallet färgats lite av Agnes lycksaliga referat efter Rosenborg-Helsingborg ,6-1, i Champions League på Lerkendal för en del år sen. Om det undgått någon är ju rödblå HIF Laget framför andra.

Har i tidigare alster kritiserat reklamkanalernas fördelning av attraktiva sportarrangemang. Jag har emellertid hittat en väg via Internet om man är villig att kasta upp ett antal svenska nödmynt. Det var dock inte lätt för en gammal trög hjärna att hitta rätt bland alla inloggningar och betalningsfunktioner men fick till slut möjlighet att se Zlatans fantastiska mål i “El Clasico.” Lite besviken dock på själva matchen, ett typexempel på hur två välutvecklade tränarhjärnor tillsammans kan “döda “ett förväntat skådespel. Nya sådana blir det istället förhoppningsvis på Jämtkraft Arena nästa säsong. “Lee Makel, welcome back next season when the konst-grass is growing……”

Det har gått några dagar sen “Fotbollsgalan” och för en entusiast av sporten har tankar och funderingar löpt hit och dit. Galan i nuvarande regi är för det första enligt min mening ingen direkt höjdare varken som underhållning eller faktapresentatör. Tempot förrycks med alla dessa reklamavbrott och focus läggs på lite fel saker. Man sitter och funderar på hur många klädbyten Jessica Almenäs skall hinna med, bara en sån sak. Tycker att “Lars-Roland” kunde hyllats från scen, gärna tillsammans med den tillträdande Erik Hamrén. Det Lagerbäck uträttat ihop med först Tommy Söderberg och sen Roland Andersson, fem raka slutspel i mästerskapen, är helt fantasiskt och skall egentligen inte kunna gå med ett lag på världsrankingens 41:a plats.

Anledningen stavas väl som många skrivare förut uttryckt: “den svenska modellen” eller “jaget får aldrig bli större än laget”. En ny epok inleds genom byte av förbundskapten och många vill se ett annorlunda, offensivare spel. Dessbättre har Hamrén redan betonat vikten av att bortse från alla sifferkombinationer. 4-4-2, 4-3-3 etc. etc. Allting anpassas efter förutsättningarna enligt honom, bra så. Att vi skall kunna hoppas på mer anfallsinriktad blågul fotboll generellt tror jag är en omöjlighet. Det blir samma gnet för att hålla dom stora nationerna stången, offensiven får i så fall blomma ut mot dom sämre.

I samband med “Galan” släpptes också bomben att allas vår Zlatan på egen begäran kanske gjort sitt i landslaget. Så gott som alla sportskrivare av mer eller mindre dignitet verkar jämföra det med, om inte domedagen, så näst intill för svensk fotboll. Malmöpågens spelsinne, teknik och fysik är enligt min mening helt oöverträffad, historiskt sett i svensk fotboll. Egenskaperna har också till slut gett en plats i världens bästa klubblag, FC Barcelona. Högre går det inte att komma och det enda Zlatan i princip saknar är titeln i “Champions League”.

Jag tror dock, och detta är väl som att stå i kyrkan och hylla potentaterna i helvetet, att landslaget i nuläget som lag blir starkare utan Zlatan Ibrahimovic. Så länge den gänglige skåningen var på väg uppåt var han en i gänget och uträttade det skitjobb som krävs för att svensk landslagsfotboll skall kunna mäta sig med dom bästa. Men saker och ting har förändrats och det är omöjligt, tror jag, att i längden få ett slagkraftigt team om någon länk uppfattas ha en “gräddfil”. Tycker att kroppsspråk och annat i laget på senare tid visat oroande tendenser. Hoppas dock naturligtvis att historien tar en annan väg, att Erik Hamréns inträde får positiva effekter. En av världens kanske tre-fyra bästa spelare skall naturligtvis tillhöra sitt landslag. Det fina med Zlatan är ju det man älskar mest som betraktare, det hela tiden oförutsägbara, dom geniala lösningarna.

Hej igen !

Här kommer lite intryck från torsdagen. Väckte den skotska tuppen 06.20 skall bli hämtad 07.00 för att åka till anläggningen.
Trodde inte jag skulle få uppleva detta, men himlen är klar, kan bli en fin dag. Vilket det blev, sol i hela fem timmar, grattis.
Fick skjuts av Scott igen, kanon kille. Dagen startade med ett morgonmöte med samtliga tränare, själv gick jag och drack kaffe. Man får ju inte vara för på......eller ?
Kan inte låta bli att förundras över alla härliga gräsplaner, inget ont om konstgräs. Men men.
Scott jobbade med mv i ca 30 min sedan gick mv ut i spel med respektive lag.
Det som var lite nytt, faktiskt. Var att det var mycket tävlings moment med i träningen.
Under lättsama förhållanden men ändå. Någonting att ta till sig.

Efter 11 mot 11 gick utespelarna för att äta, mv körde på i ca 40 min till, härlig inställning.
Var med om en rolig sak, efter spelet kallade John Hughes (huvud tränaren ) till sig truppen.
Sen djä........ fick dom veta att dom levde. Satan i gatan vilken utskällning, har aldrig varit med om värre.
Nu kommer det roliga.När utbrottet var klart vänder sig John mot mig. Flinar och blinkar, vad säger man!!!!
Stort hjärta, vill mycket med laget, ställer stora krav. Men alltid med glimten i ögat.
Vad var det då som var så fruktansvärt hemskt.

Tre saker som det slarvades med - touch - pass - move. Känns som jag hört det förut. Thats fotboll. Thats all it is.
Efter allt detta fick även vi lite mat för att efter en timme ca köra ett fys pass.
Pratade med en av dom yngre mv, Thomas 18 år. Han har varit heltidsproffs sedan han var sexton år.
Var han så mycket bättre än våra 18 åringar ? Tekniskt, svar nej. Proffsighet svar JA. Det krävs en hel del talang att ta sig till toppen, rätt karaktär att stanna där. Kloka ord.

Dagen har tyvärr ett slut, på väg hem igen fortsatte Scott och jag att prata om inställning. Det var ett givande och tagande, mycket diskutioner, vilket resulterade i att Scott kan tänka sig att besöka Östersund efter deras säsong.

Nu är det kväll och jag sitter i samma bar fast med en ny öl.
Skickar även med lite blandade bilder. Lovade min sambo att vara lite kulturell, därav Edinburgh castle.
Ett stort tack till Lee som skötte kontakterna i Hibernian fc. Även ett stort tack ni andra som gjorde resan möjlig. Kommer att ta er i hand när jag kommer hem.

Jag tar nog en pilsner till.
Tack för mig. Mvh Jan Netzler

P.S Bilderna är på spelare, ledare och tränare runt laget D.S