Har försökt följa ÖFK:s öden och äventyr på “Arenan” den här säsongen så fort tillfälle givits. Hopplöst avsågade Junsele var väl ingen direkt adrenalinhöjare den här gången men samtidigt en chans att se bägge afrikanerna och spanjoren “in action” och som det verkade dessutom i startelvan. Tillhör väl den skara som inte har några som helst synpunkter på hur många “utbölingar” som kommer hit, bara vi begåvas bra fotboll. Det höjer intresset på alla plan enligt min mening.

Och frågan är väl, har ÖFK någonsin, rent kvalitetsmässigt mönstrat en trupp likt dagens? Juan Hervias, mittbacken visade sig vara precis så solid som man förväntat sig, elegant i sitt försvarsspel och ett klart och tydligt engagemang för lagets väl och ve. Låt vara att Junseles offensiva attacker mer kunde kategoriseras under rubriken “ärtbössa” men ett gammalt ärrat fotbollsöga avgör förhoppningsvis det ändå. Sam Mensah, speedkulan på högerbacken, som jag inte heller sett tidigare gav också en ny dimension till det rödsvarta garnityret

Isaac Shaze, jag kanske var lite elak med honom i ett tidigare reportage, var den här gången betydligt effektivare i sin mittfältsgärning och stort engagemang även där. Av dom mer “hemtama” utlänningarna gladde naturligtvis Brian Wake med ny målaptit. Synd bara att jag inte vågade frångå honom i sajtens “Plaza”-tips, tre mål men tyvärr i fel ordning. Borde följt hjärtat i stället och röstat på Kyle Hawthorne som satte det för tävlingen så viktiga första målet.

Kyle är en typ av lirare som jag verkligen gillar vilket inte undgått dom som till äventyrs följt mina rader här i detta medium. Grabben kan förmodligen inte ens stava till ordet “säkerhetspassning”. Utsidor, instick, lobbar och en mycket underhållande vilja att hela tiden sätta motståndaren på pottan. Naturligtvis delar en spelare med dom små marginalerna in åskådarna i två läger, antingen älskar man det eller också är det rena motsatsen. Jag tillhör definitivt dom förstnämnda. Gav i en tidigare skrift Potter rådet att flytta in Kyle i en mer central roll tillsamman med Wake men min blygsamhet förbjuder mig att tro att han lyssnat just på mitt råd.

Mycket utrymme till importer men gladast är jag nog över Dennis Widgrens fortsatta utveckling. Blev lite brydd när Graham Potter bänkade honom några matcher men engelsmannen är förmodligen klok som en pudel. En så ung spelare mår säkert bra av att få tagga ner lite, att allt inte går som på räls. Gjorde det mesta rätt i går eftermiddag och överhoppningen innan 1-0 var ett litet mästerverk i spelförståelse. Just tajmingen i all bollkontakt är en ren njutning att se. Viktor Ageskär, en annan ungdom har jag uppmärksammat förut och han fortsätter också en positiv utveckling. Svårstoppad efter kanten men behöver ha upp tempot lite enligt min mening i närkampsspelet.

Mycket ÖFK den här gången men jag tycker Kindberg & co fått upp ångan i lokomotivet på Stadsdel Norr. “Friskt vågat är hälften vunnet” sa nån tänkare en gång och i varje fall Division 1 norra bör väl kunna räknas dit. Sen är det ju inte fel om våra lag i trean får ett positivt utfall i dom avgörande omgångarna. Och varför inte lite sällskap av Brunflo……..

Detta blir en troligen ganska subjektiv krönika, eftersom jag är vitblåfärgad. På onsdagskvällen spelades en oerhört spännande seriefinal i trean på Tigervallen mellan Häggenås och Ope inför en storpublik på 252 personer. Endast två tidiga derbyn i tvåan har dragit mer publik på damsidan i år. Häggenås har gjort enorma framsteg i sitt spel detta år, och i denna match var det inte bara långbollar fram mot löpande forwards, utan man försökte ofta variera sitt spel. När dessutom Ope alltför många gånger bjöd på försvarsmissar kunde Häggenås få fler farliga chanser än Ope under delar av matchen. Ope spelade sig dock själva fram till fler chanser än vad Häggenås kunde göra. Två gånger tog Häggenås ledningen, och två gånger kvitterade Ope, varvid slutresultatet blev 2-2.

Detta gör att båda lagen fortfarande står på samma poäng, med visst övertag för Ope i målskillnaden. Men för att kunna hålla undan för Häggenås krävs inte bara segrar i resterande matcher för Ope, utan vartenda mål kommer att bli viktigt. Det blir dock ingen lätt väg för Ope att ta dessa segrar. Först handlar det om KD 2, och där bör Ope vinna. Sedan kommer Frösön 2 på besök på Torvallen. De kommer som vanligt att göra sitt yttersta för att knipa poäng. I de två sista matcherna handlar det om Offerdal och Mörsil. Inte det heller några lättköpta poäng, så Häggenås finns i allra högsta grad med i kampen om seriesegern. Häggenås kan naturligtvis oxå tappa poäng, även om jag tror att deras raka spel ska räcka. Men Sveg och Frösön 2 kommer nog att göra sitt bästa för att krångla till det för Erssons och Handlers gäng. KD 2 och Mörsil på hemmaplan tror jag Häggenås fixar, men Mörsil tog ju faktiskt en poäng av tigertjejerna i premiären, så kanske det kan hända igen.

I övrigt i trean har Frösön 2 tagit greppet om tredjeplatsen, med Sveg och Mörsil som utmanare, även om Mörsil fortfarande skulle kunna halka ner mot den lägre delen av tabellen vid förluster i de båda släpande matcherna mot just Frösön 2. I botten är nog Ås fast, men kampen om den troliga andra nedflyttningsplatsen är stenhård mellan KD 2, Brunflo, Offerdal och Strömsund.

Vad gäller tvåan ser det nu ganska mörkt ut för Frösön, även om det faktiskt öppnades en tydlig möjlighet då Remsle förlorade borta mot Ljusdal. Remsle har inga lätta matcher kvar, då jag tror att Myssjö/Oviken kommer att göra sitt yttersta i sista matchen om det skulle kunna hjälpa Frösön. Men nästan varje match måste nu gå Frösöns väg för att det ska vara möjligt att rädda kontraktet. Men det är inte omöjligt.

KD finns definitivt med i kampen om andraplatsen, och jag tror faktiskt att de kommer att greja den. Det skulle ge en rejäl skjuts för självförtroendet inför framtiden. Sedan hoppas jag verkligen att Myssjö/Oviken kniper några poäng i de sista omgångarna.

Vad gäller ÖDFF görs äntligen en satsning på spelare utifrån. Jag vet inte vilken klass de båda amerikanskorna håller, men om utsagorna stämmer så ska i alla fall Megan Mischler vara riktigt bra. Sedan gäller det att kunna anpassa sig till lagkamrater och spelstil. Denna satsning höjer naturligtvis rejält ÖDFF:s chanser i det kommande kvalet.

Sedan kan jag till några som kommenterat min förra krönika säga att den krönikan delvis skrevs just därför att jag inte fått svar som jag bett om avs Maja Öst. Dessutom fanns det personer som har oerhört mycket bättre insyn än mig i ÖDFF som uppfattat det på samma sätt som jag. Tarzan m fl får gärna ringa mig så förklarar jag mer om bakgrunden muntligt. I skrift får det räcka så här för tillfället.

Plötsligt händer det en del intressant runt ett par av de lokala lagen i damtvåan. Två föreningar som tidvis tidigare haft mycket negativt att säga om varandra (jag har hört det själv i vintras från båda håll) verkar nu, av skilda skäl, ha börjat att samarbeta. Det handlar om ÖDFF och Frösön. Jag ska dock vara tydlig med att uppgifterna kommer från spelarhåll och inte från ledarhåll, så har jag otur så stämmer dom inte. Men Fotbollz ska väl få innehålla en del rykten och spekulationer.

ÖDFF skickar alltså enligt trovärdiga uppgifter minst två av sina spelare till Frösöns slutspurt, nämligen målvakten Maja Öst och offensive Matilda Johansson. Jag är inte särskilt insatt i turerna runt detta, men känner till en del. Det finns en del man kan fundera runt i denna affär, men vi ska se vad den resulterar i först. Att det är en tydlig satsning från Frösön för att hänga kvar i tvåan, samtidigt som ÖDFF är beredda att ta vissa risker inför det stundande kvalet är dock uppenbart. Det är möjligt att ÖDFF värvat en annan målvakt, vilket jag inte har någon aning om, för annars blir det ju tydliga problem om Heike Lippertz blir skadad. Det måste finnas speciella skäl att släppa spelare samtidigt som tränaren John-Rune Wikén uttalar sig om behovet av att förstärka truppen inför kvalet.

Att detta eventuella samarbete sedan kan komma att skicka svallvågor neråt kusten är ju troligt. Det är många som pratat om att Sund självklart kommer att ta sex poäng mot Myssjö/Oviken och Sund, men nu kommer nog oxå en del personer runt Sundsvall att prata om att Frösön kanske kan räkna med tre poäng mot ÖDFF i sista matchen, om inte nedflyttningen redan är avgjord. Jag gissar att ÖDFF och Frösön räknar med att sådana spekulationer kan dyka upp. Det är sådant snack som vi kan känna igen härifrån Jämtland i andra sammanhang, så det vore inget konstigt med det.

Att Maja Öst, som är en mycket duktig målvakt, kommer att innebära en betydande trygghet för de bakre leden i Frösön är jag säker på, men frågan är om det kommer att räcka. Det är en annan form av trygghet som behöver slå rot i Frösön. De senaste matcherna har enligt uttalanden i tidningarna visat på att det finns en rädsla att misslyckas. De två närmsta matcherna kommer att vara väldigt avgörande för Frösön. Först matchen mot Team Hudik imorgon lördag, som inte får förloras, och sedan den ännu viktigare mot Sund nästa helg. Men nästan lika viktigt för Frösön är hur det går mellan Sund och KD ikväll. Tar Sund tre poäng där är uppförsbacken lång. Men vi får hoppas att Frösön ror hem detta till slut.

Med drygt tre omgångar spelade av höstsäsongen börjar damtvåan vad gäller de viktigaste placeringarna nästan se avgjord ut. I toppen behöver väl egentligen ÖDFF bara vinna ett par matcher till för att säkra segern. Tränarna uttalar t o m att det är dags att börja inrikta träningen mot det kommande kvalet. KD är lite ojämna just nu, men kniper en hel del poäng. Bl a blev man det andra laget att ta poäng av ÖDFF. Jag tror fortfarande att det kommer att räcka till en plats bland de tre i topp för KD.

I och med Sunds forcering i slutet av våren och början av hösten ser tyvärr Frösön ut att tvingas kliva ner i trean. Jag misstänker att det kan glädja vissa, vilket jag i så fall tycker är riktigt tragiskt. Jag anser att det tydliga uppsving som skett för jämtländsk damfotboll de senaste åren väldigt mycket handlar om att vi fått upp flera lag i tvåan. Självförtroendet ökar och naturligtvis blir det en bättre utveckling för allt fler spelare av att möta bättre lag. Därför skulle det verkligen behövas att Frösön stannar kvar. Vi skulle då kanske snart kunna nå 90-talets nivå, i förhållande till övriga Sverige, igen.

Frösön är dock helt tvingade att vinna hemma mot Sund, och måste nog oxå bli hjälpta av att Sund hamnar i en negativ trend även i övrigt. Att hoppas på att Sundsvalls FK ska klappa igenom tror jag inte alls på. Om det behövs kommer moderföreningen SDFF att skicka ned nödvändigt antal spelare. Att Frösön skulle knapra in runt 10 poäng mot något av de andra lagen efter ÖDFF tror jag inte heller på.

Myssjö/Oviken har fortfarande inte fått njuta av sina första poäng, men jag tro att det kommer. Om inte annars så i hemmamatchen mot Ljusdal. Det skulle i sin tur innebära att tjejerna från Bergs kommun skulle kunna lämna sistaplatsen.

Av lagen i övrigt visar Remsle återigen att jag har svårt att bedöma deras styrka innan seriestart. Jag trodde att det var dom som Frösön skulle kunna ha efter sig, men de plockar poäng i var och varannan match och har nu parkerat på övre halvan. De är den största positiva överraskningen för mig.

I damtrean tätnar toppstriden mellan Ope och Häggenås efter Opes poängtapp mot Brunflo. En riktig seriefinal finns att se fram emot på Tigervallen 31/8 kl 18. Jag hoppas att det kommer riktigt mycket folk. Den matchen är helt öppen. Ope har kanske ett mer homogent lag, som i sina bästa stunder oxå spelar den bästa fotbollen. Däremot har nog Häggenås ett par spelare som kanske är de bästa i årets trea.

Brunflo och Frösön 2 har väl annars blivit de mest omskrivna i serien efter en match jag gärna hade velat se. Det är ju oerhört svårt att kommentera något man inte sett. Brunflo spelar ofta en fysisk fotboll och har kanske ett par spelare som ibland kan vara lite odisciplinerade, men jag har aldrig tyckt att de allmänt har spårat ur någon gång. Kommentarerna i tidningarna och på Fotbollz visar verkligen hur olika man kan se på en och samma match. Men dom visar oxå vilket engagemang det kan finnas runt div 3 Jämtland. Det engagemanget tycker jag nästan alltid är positivt, men när det urartar till ren pajkastning blir det lite pinsamt. Chansen finns dock redan nu på söndag att se i stort sett samma Frösölag spela mot drygt hälften av Brunflos lag igen i DM-final för F-16 på Lövsta. Enligt JHFF kl 15.00, i så fall inte 17.00 som någon skrev i kommentar under div 3-matchen.

I övrigt har Sveg haft en positiv trend, mkt beroende på måltjuven Camilla Larsson som egentligen tillhör ÖDFF. De är nu uppe och nosar på tredjeplatsen i kamp med Frösön 2. Möjligen kan Mörsil, med många ospelade matcher, ta upp kampen med nämnda lag.

Ås verkar fast förankrade i botten, och behöver omgående börja plocka poäng för att kunna ta sig därifrån. De verkar löpa störst risk att få börja om i fyran. Om det blir fler än ett lag som måste kliva av, vilket det troligen blir om Frösön åker ur tvåan, så är det många lag inblandade i den striden. Just nu ligger KD 2 på näst sista plats, men med såväl Offerdal som Strömsund och Brunflo inom räckhåll. Ja kanske även Mörsil om de börjar hacka lite. Det känns omöjligt att gissa vilka som kommer att hamna på den riskfyllda niondeplatsen.

I fyran har inte många matcher spelats i höst, men där kommer Björnen att vinna säkert. Sedan får vi se vad som händer nästa år med det laget och den föreningen. Jag hoppas att de fortsätter i någon form och att de antar utmaningen att spela i trean. Annars tycker jag att det stora frågetecknet i fyran är hur IFK Ösd matchar sina spelare. Jag har inte tittat i några laguppställningar och vet inte heller om det är tillåtet att blanda spelare hur som helst mellan första- och andralaget. I vilket fall är det anmärkningsvärt att båda lagen tagit lika många poäng. Ope 2 har väl tillsammans med IFK 1 varit lagen som underpresterat så här långt, medan övriga tre andralag har presterat bättre än väntat. Orrviken väntar, precis som Myssjö/Oviken i tvåan, på att få ta sina första poäng.

Som avslutning kan jag nämna att jag från välunderrättat håll hört att det inför 2013 är på gång med en "Superetta" även i damfotbollen. Hur serierna under den ska hanteras verkar dock helt öppet. Det innebär att spel i den näst högsta divisionen kommer att kosta väldigt mycket ekonomiskt. Personligen tror jag att det vore väldigt negativt för damfotbollen i norra Sverige, så jag hoppas att det stoppas på något sätt. Däremot ser jag gärna att det blir färre div 2-serier med direktuppflyttning till div 1, och därunder nationellt styrda div 3-serier med ungefär samma geografiska spridning som i herrarnas div 3.

Efter en längre tid utan “hammarslag” där andra aktiviteter krävt sin uppmärksamhet pumpar nu adrenalinet och nånstans måste det få ett utlopp. Som vanligt när man höjer sig ovanför huvudläktaren på Jämtkraft-Arena eller all annan fotboll med lokal anknytning sitter det alltid nån fundamentalist som tycker att sajten till minst 150 % skall handla om just den lokala fotbollen. Man får dock ta en del risker här i livet och delar av nedanstående avsnitt är väl en av dom.

Bevittnade i går Sveriges semifinal i damernas VM-fotboll. Många ansåg ju att vägen nu låg öppen fram till dom ädlaste medaljerna sen Japan sensationellt betvingat värdnationen Tyskland. Har inte följt “Nippons” fotboll speciellt genom åren det skall erkännas och tänkte efter segern mot tyskorna att det här gör dom inte om, inte ens via 50 möjligheter till. Efter gårdagskvällen är jag dock beredd att tänka om, rejält.

Visserligen fick coach Dennerby vaska om en del i sin uppställning men på den här nivån och med dryga 20 spelare i truppen skall det fungera ändå. Men, svenskorna såg i många stycken ut som nybörjare. Man matchade helt enkelt inte det tempo och presspel som motståndet bjöd på, dessutom med hög teknisk färdighet i varje situation. Och nu till min poäng, för detta rejäla tillkortakommande lastas i dom flesta media målvakten Hedvig Lindahl?? Okej, när sista utposten ger sig ut i straffområdet skall det spruta revben och andra kroppsdelar åt alla håll men att mer eller mindre hänga ut henne för nederlaget känns väldigt magstarkt.

Samtidigt en uppvisning i den gamla sanningen att “man spelar inte bättre än motståndet tillåter”. Det hjälper inte hur talangfull eller rutinerad man är, om den omgivande spelmässiga nivån är högre avslöjas bristerna i den egna färdigheten obarmhärtigt. Detta som en liten personlig passning till alla som menar att bara man satsar på att spela ihop egna talanger så löser sig allt. Dels finns risken att talangen vill gå vidare och sen behövs det en större kader än vad som går att uppbringa i våra trakter. Japanskorna är många och av kulturella och andra skäl väl anpassade för lagidrott.

En talang som anpassat sig är väl Ante Björkebaum. Har aldrig hyst, till skillnad från en del fotbollskompisar, några tvivel på han förmåga i den vägen. Tillhör dom tongivande i Sirius och hänger in en hel del mål dessutom och nästa pinne på karriärstegen är säkert inte långt borta. Dessutom glädjande att David Röhdin, 16-åringen från Brunflo FK (!), får en fin vidare fostran i Gefle IF. Hans löpningar med bollen och i hög fart dessutom täcka densamma är som jag ser det, unik.

Många nya ansikten är som vanligt i omlopp i ÖFK, något som är sunt, skapar intresse och diskussioner, dessutom ett tecken på att man verkligen vill nånting. Det som dock inte torgförs är vilka som försvinner inför hösten, åtminstone har jag inte lyckats få med mig det. Hittade en speciell favorit under våromgången i engelsmannen Kyle Hawthorne. Började lite anonymt men växte mer och mer i mina ögon. Just den där förmågan att hitta lite udda lösningar och den underbart fina touchen på bollen. Wake, Burton och Clark verkar bli kvar men hur blir det med Hawthorne?

I vilket fall som helst en intressant höst och det pratas mycket ÖFK med många man möter. Hade själv lite blandade känslor inför degraderingen men på nåt vis har ändå samma lust och förväntningar inför varje match infunnit sig. Det är väl det som är det fina med fotboll, man hittar på alla nivåer nåt givande eller oväntat. I det här läget kanske en svensk seger på lördag är oväntad men givande i så fall en svensk bronsmedalj. I den bästa av världar inte illa alls.